Pappa hade rätt..

Skriven av: Dilba Demirbag
28 December 2012
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
Dilba Demirbag.

När jag var liten så var min pappa så kallad kommunist. Med vår bakgrund från byn i östra Turkiet och med referensen av vad oliktänkande innebar så kallade man socialister för kommunister. Så pappa kallade sig kommunist.

När vi kom till Sverige så präglades vår uppväxt att pappas Svenska nyfunna vänners gemensamma värderingar om solidaritet.

Sverige skulle vara en solidarisk plats med hjärtat på rätt ställe. Min pappa var väldigt bestämd i sin uppfattning om allt och han var inte på något sätt rädd för att praktisera detta och lära oss barn att ta efter.

En gång när en hemlös alkoholist ville ge oss barn en klubba på tunnelbanan här i Stockholm, när vi var här och hälsade på, så minns jag att jag som barn ryggade undan. Det var något konstigt med farbrorn. Mamma såg oerhört skeptisk ut, men pappa gav mig onda ögat och sa på kurdiska att jag skulle ta klubban och tacka den snälla farbrorn. Vilket jag gjorde. Han var sån. Det var en av hans finaste sidor.

Alla människor var lika mycket värda. Sen hade han andra ideer som kanske inte var lika smickrande för honom givetvis.

Han sa också att vi skulle göra det vi trodde på. Om jag kom hem och var upprörd för att alla andra barnen fick något som jag inte fick, eller att dom andra barnen hade sagt att något var på ett sätt så svarade han..

- OM alla andra barnen hoppar från bron, ska du också göra det då?

Han ville förmedla att man måste tänka själv och ta sina egna beslut. Det har jag gjort hela mitt liv på gott och ont.
Och det stör folk ibland att man inte viker sig för majoritetens uppfattning eller sätt.
Att han läste Arbetsflamman och tvingade mig att rita teckningar var och varannan vecka till tidningen kan man ju prata mindre högt om.

Sen hatade han USA. Dom var fascister och det var det värsta av det värsta. Han ville inte supporta någon fasciststat. Därför skulle även produkter, typiska amerikanska filmer bojkottas. Om vi barn ville ha läsk som coca cola, så fick man alltid höra att det var skit och skräp.
Pappa köpte hellre handgjorda svenska, rediga vinterskor när man själv villa ha några tunna tuffa kängor som alla andra barn. Som förvisso var helt odugliga vinterskor men som gjorde att man skulle få känna sig som alla andra en liten stund.

Åter till läsken. På nyårsafton, som ändå var och är den högtidsdag som betyder mest för mig. Då fick vi dricka coca cola (trots pappas gnäll).
Jag har alltid älskat fyrverkerier och ser verkligen fram emot det inför tolvslaget. Men coca colan har fått ett nytt sken på senare år.
Nu när vi vet hur overkligt mycket socker det är i den och hur onyttig den är.

hugs

dilba

Vänligen fyll i all information som efterfrågas!

Det blev fel när kommentaren skulle sparas!

Du måste vänta i tre minuter innan du kan kommentera igen

Kommentar tillagd. Tack!

Inga kommentarer