Bör tracking-sajter visa pokerspelares buy-ins?

Sara O’Connor efterlyser större transparens

Den 4 juni 2026 satte Sara O’Connor fart på debatten på X genom ett inlägg där hon argumenterade för att information om buy-ins borde vara offentlig:

”Hendon Mob borde spåra buy-ins lika väl som resultat.

Om man kan spåra resultat kan man spåra buy-ins.

Låt oss se vem som faktiskt går med vinst – och hur mycket.”

I kommentarsfältet förklarade hon att informationen på tracking-sajter framstår som en hägring för henne och att bristen på transparens känns obehaglig.

Hon betonade också i ett annat inlägg att den nuvarande fasaden av framgång är skadlig för poker:

”Om det leder till att människor spelar med pengar de egentligen inte borde använda, då är det det som faktiskt är dåligt för poker.

Det är inte en tröstande lögn.

Enligt mig är det en rutten lögn som får människor att tro på en dröm som inte existerar och som de sedan börjar jaga.

Det är osunt och otryggt.

Om vi vill tas på allvar som community måste vi skydda varandra från spelbolagens ekonomiska intressen.

Jag försöker göra poker säkrare och mer transparent. Jag behöver egentligen inte se varje buy-in. Men jag tycker att det vore rimligt att rapportera ROI och faktisk vinst.”

Flera spelare ställde sig bakom hennes synsätt och uttryckte en önskan om att minska mängden ”självbedrägeri” inom pokervärlden.

Exempelvis skrev David Berger:

”Om både Poker Atlas och GGPoker levererade den här informationen och exkluderade alla turneringar som inte rapporterar buy-ins skulle vi få en fantastisk databas!”

Även Rachel Hoyt förespråkade större öppenhet:

”Jag önskar verkligen att vi visste mer. Jag gillar inte att en spelare kan sitta vid samma bord eller spela samma turnering som sin backer utan att någon känner till det. Det finns ingen chans att de spelar mot varandra på samma sätt som mot alla andra.”

Enligt Andy ”Equilizer73”:

”Det skulle hjälpa spelare som mig om vi hade en mer realistisk bild av vad proffsen faktiskt gör. Man hör uttryck som ’firing bullets’, men för oss vanliga spelare är det inte särskilt realistiskt. Jag vet bara hur jag själv gillar att spela. Ibland gör jag en rebuy, men oftast inte.”

Även Rutland34 menar att många skulle bli förvånade över verkligheten:

”Folk skulle bli chockade om de fick se de verkliga siffrorna. Om du spelar professionellt med 15 % ROI efter rake och dessutom är stakad är en miljon dollar i vinster inte alls så imponerande som folk tror. Till och med 10 miljoner dollar i vinster över tio år kan i praktiken bli bara 5 miljoner efter staking. Med 15 % ROI motsvarar det ungefär 75 000 dollar per år. Även vid 100 % ROI handlar det bara om cirka 160 000 dollar om året. Poker är tufft!”

Andra ansåg däremot att åsikten byggde på bristande data och en alltför förenklad syn på en mycket komplex fråga.

Regs och rekreationsspelare motsätter sig offentliggörande av ekonomiska uppgifter

De flesta spelare var långt ifrån entusiastiska över tanken på att göra både sina egna och andras buy-ins, vinster och ROI offentliga. Här är några av de mest uppmärksammade reaktionerna.

Victoria Livschitz skrev:

”Varför anser du dig ha rätt att känna till andras ekonomiska resultat? Du har väl inte tillgång till andra människors löner i näringslivet? Varken privata företag eller privatpersoner är skyldiga att offentliggöra sina inkomster. Det här är personuppgifter. Hendon Mob är en rankingsajt som registrerar vinster för rankinglistor och utmärkelser. Det är allt. Det är inte ett finansiellt rapporteringssystem, vilket skulle kräva reglering och vara en helt annan verksamhet.”

Aaron Barone kommenterade:

”Ingen vill se hur korven tillverkas. […] Jag har varit ganska högljudd kring problemen med Hendon Mob. Och jag skulle gärna se att statistiken för ’cashes’ ersattes av faktisk vinst. Men som någon annan påpekade är logistiken svår. Och kanske ännu viktigare: alla inblandade gynnas av berättelsen att många cashes automatiskt betyder att man är en crusher. Cashes-statistiken används åtminstone delvis för att lura mindre erfarna pokerspelare – och locka nya till spelet.”

Aaron Kweskin varnade:

”Det skulle skada poker om man exponerade förlorande spelare. Då skulle de vara mindre benägna att fortsätta spela. Tracking av förluster i livestreams har redan fått vissa förlorande spelare att sluta.”

Även Chris Wallace var starkt emot förslaget:

”Jag är 100 % emot det här. Att offentligt hänga ut förlorande spelare är det snabbaste sättet att få dem att sluta spela. Det är precis vad SharkScope gjorde med Sit & Go-turneringar för 15 år sedan. Det förstörde hela ekosystemet.”

Ole Hanssen lyfte fram de praktiska problemen:

”Jag förstår din poäng när det gäller WSOP och stora turneringsserier, men när så många pokerroom inte rapporterar någonting till Hendon Mob kommer resultatet alltid att vara ofullständigt, oavsett hur mycket arbete som läggs ned på att förbättra systemet.”

För Robert Whitley handlar frågan också om marknadsföring:

”De säljer en produkt. Om de berättade att spelaren med 70 miljoner dollar i turneringsvinster egentligen har förlorat 8 miljoner dollar skulle produkten inte längre sälja lika bra.”

Steven Costa drog paralleller till finansvärlden:

”Vet ni varför mäklarfirmor historiskt gjort det svårt att jämföra traders resultat? Av ungefär samma anledning som vi borde motsätta oss tracking av nettovinst på Hendon. När människor ser att de konsekvent presterar sämre än genomsnittet slutar de. Inom poker skulle det kunna minska antalet rekreationsspelare som håller MTT-ekosystemet vid liv. Att visa nettovinst eller ROI vore visserligen mer ärligt, men det skulle kunna döda drömmen för många.”

Slutligen skrev Amanda Baker:

”Jag tycker att det är bättre att låta människor leva i tron att de vinner mer än de faktiskt gör. Varför krossa illusionen? Om en rekreationsspelare vill använda sin disponibla inkomst till poker behöver vi inte rikta strålkastarljuset mot något som personen kanske inte vill veta. Människor föredrar tröstande lögner framför sanningen.”

Tracking-sajter kan inte faktiskt mäta spelarnas verkliga vinster

Även om kravet på större ekonomisk transparens kan låta rimligt är verkligheten betydligt mer komplicerad än vad den först verkar.

Att samla in korrekta data är svårt

Först och främst måste man skilja mellan online- och livepoker, eftersom de innebär helt olika utmaningar när det gäller datainsamling och informationsdelning.

För att samla in korrekta live-data måste ett tracking-team upprätthålla ett omfattande nätverk av kontakter med turneringsarrangörer och kontinuerligt få information om turneringar, spelare, buy-ins och prispengar. Det kräver både betydande ekonomiska resurser och mycket arbete. Dessutom är långt ifrån alla kasinon och pokerklubbar villiga att dela sådan information med tredje parter. Många spelare vill inte heller att uppgifterna ska spridas.

När det gäller onlinepoker krävs inte bara stöd från pokeroperatörerna, utan tracking-sajterna skulle dessutom behöva av-anonymisera spelare som inte ens offentliggör sina användarnamn.

Det första problemet med att publicera uppgifter om buy-ins och vinster är därför uppenbart: att överföra personliga ekonomiska uppgifter till tredje part innebär risker.

Det andra problemet är finansieringen. Vem ska egentligen betala för ett så omfattande system? Spelarna själva? Det känns osannolikt.

Tracking-sajter kan inte ta hänsyn till alla faktorer

Även om re-entries, rebuys och add-ons registreras kommer tracking-sajter aldrig att kunna kartlägga alla ekonomiska överenskommelser mellan spelare, backers och stakingfonder.

Det innebär att information om faktisk vinst alltid kommer att vara ofullständig, oavsett hur väl förluster kan spåras.

Offentliggörande av vinster kan skapa verkliga problem för spelarna

Den kanske mest allvarliga invändningen handlar om juridiska risker.

Om data publiceras som gör det möjligt att uppskatta en spelares faktiska vinster kan det få konsekvenser i spelarens hemland. Det finns många anledningar till att människor vill hålla sina inkomster och utgifter privata.

Poker är inte lagligt överallt. Alla spelar inte i sitt hemland. Och alla vill inte berätta för familjen exakt hur mycket de har vunnit eller förlorat, eller göra sin skattesituation offentlig.

Verkligheten bakom pokerprofiter skulle minska spelets attraktionskraft för nya spelare

Slutligen finns ytterligare ett argument som inte är lika viktigt som de tidigare, men ändå relevant.

Möjligheten att uppskatta varje spelares faktiska vinst – särskilt de mest framgångsrika proffsen – skulle kunna minska pokerns attraktionskraft för människor som ännu inte är en del av världen.

Poker bygger delvis på illusioner. En del av lockelsen är föreställningen att vem som helst kan vinna livsförändrande summor pengar. När människor väl börjar spela inser de snabbt att långsiktig framgång kräver betydligt mer arbete än tur. Men utan den ursprungliga drömmen hade många sannolikt aldrig börjat spela.

Att publicera spelarnas verkliga vinster skulle enkelt kunna krossa den illusionen – samtidigt som det signalerar att personliga ekonomiska uppgifter kan bli offentliga.