Markup eller Rabatt: Vad Bör MTT-spelare Erbjuda?

Vad är Markup?

Markup är ett påslag på ett turneringsinköp som en spelare tar ut när han eller hon säljer andelar av sin action. Syftet är att täcka kostnader, minska variansen och få en form av kompensation för den egna skickligheten.

Markup anges vanligtvis på ett av två sätt, beroende på var actionen säljs och hur upplägget ser ut.

I privata överenskommelser kan det uttryckas som en procentuell ökning. Exempelvis kan en spelare sälja action till en turnering med ett inköp på $500 med ett påslag på 40 %.

Vanligare är dock multiplikatorsystemet 1.x, där ”x” motsvarar det aktuella påslaget. I exemplet ovan skulle spelaren alltså sälja action till en turnering med $500 i inköp till markup 1,4.

Det här systemet används bland annat på pokersajter med inbyggda stakingfunktioner, såsom ACR Poker och GGPoker.

Markupnivån bestäms individuellt och baseras på spelarens resultat och skicklighet, köparnas ekonomiska möjligheter samt det rådande marknadsläget vid den aktuella tidpunkten.

Motståndare och Förespråkare av Markup

Diskussionen tog fart när Nikita ”GetQuacked” Bakarjiev uttryckte sin aversion mot fenomenet:

Hans relativt lilla konto fångade uppmärksamheten hos Tom ”Tombos21” Boshoff, Head Coach på GTO Wizard, som gick ännu längre och hävdade i det här inlägget att MTT-spelare egentligen borde sälja sin action med rabatt snarare än markup:

Det var just den åsikten som satte igång en intensiv debatt och träffade en öm punkt hos många spelare, inklusive flera välkända pokerproffs. Här är några av de mest intressanta reaktionerna.

• Florian Pesce: Det här är inte min favoritåsikt från Tombos. Markup bör ligga under den förväntade ROI:n, och det är så backern kompenseras för att ta extra risk. Jag förstår dock den större poängen. En stor del av stakingmarknaden är -EV eftersom ROI överskattas eller markups sätts för högt.
• Ian Simpson: Förra veckan pågick det en seriös diskussion vid borden om huruvida 1,8 var en acceptabel markup för WSOP Main Event. Det finns säkert några spelare med tillräckligt hög ROI för att motivera det priset, men betydligt färre än antalet spelare som faktiskt tar det priset.
• Galen Hall: Du blandar ihop nominellt värde med förväntat värde. Om jag tror att Phil Ivey har 50 % ROI i en MTT så är 1,2 markup faktiskt rabatt jämfört med EV, även om det är ett premiumpris jämfört med nominellt värde. Dessutom är +EV-investeringar som saknar korrelation med marknaden den heliga graalen inom finans, och folk betalar gärna stora summor för dem. Det svåra i poker är att uppskatta EV korrekt. Om vi visste med säkerhet att någon hade 50 % ROI skulle folk inom finans betala mer än 1,49 för det (minus motpartsrisker, avgifter och liknande). Ingen marknadskorrelation, extremt kort bindningstid och så vidare.
• Mustapha Kanit: Om en spelare har 20 % ROI och säljer till dig på 1,05 så trycker du pengar. Självklart kommer du att förlora ofta och inte realisera din equity varje gång, men det är spelet vi spelar. Det är inte hästens fel om han inte cashar. Det här är ett spel på lång sikt. Fortsätt investera i positiva EV-situationer så kommer resultaten till slut. Jag säljer personligen oftast till nominellt värde till partners som tjänar pengar åt mig på andra områden, så det vore dumt att ta markup i de fallen. Att många överskattar sin ROI är en annan fråga – och det är där problemet ligger, inte hos vinnande spelare som säljer till en rättvis markup.
• Matt Berkey: Ditt exempel motsvarar egentligen bara förlorande eller break-even-spelare. Däremot tror jag att den övergripande poängen kan vara korrekt med tanke på den höga risken i ett enskilt event. Kanske handlar frågan mindre om huruvida markup är en rimlig modell och mer om hur försiktiga köpare bör vara när de köper action med markup. Den traditionella tumregeln har alltid varit att dela den uppskattade ROI:n, men med tanke på hur osäkra de uppskattningarna ofta är betalar skickliga köpare förmodligen så nära nominellt värde som möjligt för bevisade vinnare och avstår från resten.
• David Baker: Det här är ett av de dummaste inlägg jag någonsin läst. Du måste inte sälja med markup, men det finns gott om spelare som är värda markup och tjänar pengar. När du investerar i en spelare har du inga av spelarens kostnader. Du kan använda din tid till att tjäna pengar inom ditt eget område. Du betalar inte bensin, parkering, hotell, träning och så vidare. Om investeraren och spelaren delar spelarens EV får investeraren den bättre delen av affären. Att jämföra en pokerturnering med ett lotteri är fullständigt idiotiskt.
• Sam Greenwood: Jag tycker att det viktigaste innan man sätter markup är att bestämma hur vinsten ska delas mellan backer och horse. Om du har 10 % ROI, vad är då en rättvis markup? Om du har 10 % ROI och tycker att det är för riskabelt för en backer att köpa din action till 1,05, då borde du sannolikt hoppa över liknande turneringar där du bara har 5 % ROI.

Vem Har Rätt i Den Här Debatten?

Egentligen ingen – eftersom både försäljning och köp av action med markup är personliga beslut mellan två parter.

Innan en spelare säljer andelar gör han eller hon en bedömning av sina färdigheter och resultat, men också av sina ekonomiska behov, sin risktolerans och hur variansen påverkar den egna situationen.

Spelaren bedömer också sannolikheten att kunna sälja actionen till en viss markup och utformar därefter sitt erbjudande.

Köparen gör samtidigt sin egen bedömning, främst baserad på sina ekonomiska möjligheter och säljarens chanser att lyckas.

I slutändan gäller att om människor är villiga att köpa något med markup kommer en del av actionen alltid att säljas med markup. Det är helt enkelt så marknaden fungerar: efterfrågan skapar utbud.

Och det innebär att diskussioner om markup eller rabatter egentligen inte leder särskilt långt. Ändå älskar vi att ha dem – för det är helt enkelt så människor fungerar.