Tack och hej leverpastej

Dan Colman och Daniel Negreanu

Ibland rullar det på. Då är det kul att vara pokerspelare. Men ibland rullar det baklänges. Då är det inte lika kul.

Det är nog rätt kul att vara Daniel Colman idag. På nätet är han känd som en av världen bästa heads-up-spelare på sit n´goes. I april vann han super high rollern på EPT i Monte Carlo och motsvarande 1 539 300 dollar. Minus inköpet på 100 000 dollar såklart.

Häromdagen vann han The Big One for One Drop och 15 306 668 dollar. Minus inköpet på 1 000 000 dollar såklart.

Och minus det backaren ska ha. Enligt uppgift så hade pokerspelaren Haralabos Voulgaris stejkat honom. Han i sin tur har vunnit vulgärt mycket på att satsa pengar på NBA, nästan Voulgaris mycket skulle man kunna säga.

Daniel Colman var säkert glad över sin vinst på i runda slängar hundra miljoner kronor. Men det syntes inte på den officiella vinstbilden. Inga andra bilder finns.

Det var heller ingenting han berättade om i intervjuer för han gav inga. Han bara gick därifrån.

Colman har fått kritik för det från lite varstans. Han svarade i twopluswoforumet så här:

”I really don't owe anyone an explanation but Ill give one...

First off, I don't owe poker a single thing. I've been fortunate enough to benefit financially from this game, but I have played it long enough to see the ugly side of this world. It is not a game where the pros are always happy and living a fulfilling life. To have a job where you are at the mercy of variance can be insanely stressful and can lead to a lot of unhealthy habits. I would never in a million years recommend for someone to try and make it as a poker pro.

It is also not a game where the amateurs are always happy to be losing their money for the sake of entertainment. The losers lose way more money at this game then winners are winning. A lot of this is money they cant afford to lose. This is fine of course because if someone is dumb enough to gamble with money they cant afford to lose, that's their problem. Im not really buying that though. In a perfect world, markets are based on informed consumers making rational transactions. In reality sadly that's not the case, markets are based on advertising trying to play on peoples impulses and targeting their weaknesses in order for them to make irrational decisions. I get it if someone wants to go and play poker on their own free will, but I don't agree with gambling being advertised just like I don't agree with cigarettes and alcohol being advertised.

It bothers me that people care so much about poker's well being. As poker is a game that has such a net negative effect on the people playing it. Both financially and emotionally.

As for promoting myself, I feel that individual achievements should rarely be celebrated. I am not going to take part in it for others and I wouldn't want it for myself. If you wonder why our society is so infatuated by individuals and their success, and being a baller, it is not that way for no reason. It is their because it serves a clear purpose. If you get people to look up to someone and adhere to the "gain wealth, forget all but self" motto, then you can get them to ignore the social contract which is very good for power systems. Also it serves as a means of distraction to get people to not pay attention to the things that do matter.

These are just my personal views. And yes, I realize I am conflicted. I capitalize off this game that targets peoples weaknesses. I do enjoy it, I love the strategy part of it, but I do see it as a very dark game.

Happy to read any ones opinions that could convince me otherwise of my views.”

Låt mig börja med att säga att jag älskar människor som går sin egen väg, tvärsemot flodens riktning.

Daniel Colman har tänkt igenom vad han tycker, varför han tycker det, och har nu förklarat det för oss. Det respekterar jag och det räcker faktiskt så.

Sedan kan pöbeln och uppviglarna dansa runt varv efter varv i den tilltagande förvirringen som alltid verkar bli slutresultatet.

Det finns en massa dårar som tror att man är skyldig pokern något bara för att man är/varit en framgångsrik spelare. Colman konstaterar att det är helt fel.

Missuppfattningen bygger på en felaktig jämförelse med sporter och andra spel där man får någonting tillbaka.

Pokerspelare får ingenting tillbaka av pokerindustrin.

Pokerspelare får ingen sponsring av pokerindustrin. (Det finns få undantag och en sådan som Daniel Negreanu känner korrekt moraliskt skuld att betala tillbaka.)

Pokerspelare får till och med betala så att näsan blöder till pokerindustrin.

Pokermedia är en sorglig samling som saknar kompetens både i teori och praktik när det gäller journalistiskt arbete. Att de inte själva fattar att de bara är marionetter, så intrasslade i alla trådar som styr dem att de bara kan ligga på rygg och sprattla, är faktiskt svårt att förstå.

Pokerspelare pissar på varandra, alltid, jämt och konstant. De pissar på stjärnor som Daniel Colman och de pissar ännu mer på själva förutsättningen för deras eget yrke – nöjesspelaren.

Daniel Colman är inte skyldig pokervärlden ett endaste lingon.

Här har du ett av slutresultaten av pokerindustrins girighet. Jag hoppas att Colmans exemplariska uppträdande kan bli en väckarklocka för hela branschen, pokerbolagen, kasinona, pokerspelarna, och de kvackande grodorna som kallar sig för pokermedia.

Colman vill inte promota poker genom att vara omslagspojke för att poker är ”a very dark game”.

Han gillar utmaningen och spelet i sig, men inte helheten. Det är lite motsägelsefullt, men inte så att det inte går att ro i land. Jag respekterar hans beslut till fullo, det är väldigt enkelt eftersom jag tänkt exakt i samma banor som han.

Allt jag är sur på är att Colman gjorde det jag tänkte göra när jag vunnit VM. Fast jag hade varit smartare och ställt upp och svarat menlöst och intetsägande i två sekunder så att de inte skulle kunna vrida fokus från huvudsaken.

Det är vad han gör efteråt, med pengarna, sin tid och sin nya plattform som definierar Daniel Colman. Och inte någon besk artikel från en stött groda från pokermedia.

Jag har en fråga till dig. När du går långt i WSOP, WPT eller EPT eller liknande. När du har chansen att vinna livsavgörande pengar. Varför ställa upp på intervjuer och annat som tar fokus från vad ditt riktiga och enda mål ska vara – att spela så bra som möjligt och nå så långt som möjligt i turneringen?

Även om du vinner kommer du aldrig bli sponsrad (endast WSOP Main Event undantaget). Det enda du gör är att hjälpa PokerStars och liknande bolag att sälja sin produkt utan att få någonting för det.

Det är faktiskt inget kul att ge intervjuer. Särskilt inte till pokermedia som ställer så ointressanta och hjärndöda frågor att man egentligen vill avliva hela bunten av barmhärtighetsskäl.

Vill du vara som det där fånet på gatan som glatt (och oftast helt uppåt väggarna) uttalar sig om någonting som han inte har en aning om och inte tänkt igenom en sekund bara för att han får en mikrofon uppstoppad under näsan.

Eller vill du vara en tänkande människa som kan stå för det som hoppar ur munnen?