David ”Chip” Reese spelade alla från Johnny Moss till Phil Hellmuth, och i pokerkretsarna var han känd som den bästa allroundspelaren genom tiderna.
Han vann bland annat det första $50k HORSE-eventet som spelats i WSOP efter den längsta heads-up duellen i seriens då 37-åriga historia, och han gjorde det på vad som fortfarande anses vara det mest stjärntäta finalbordet någonsin.
”I framtiden kommer alla bli världskända i 15 minuter” – Andy Warhol
De bästa av de bästa
Den 15:e juli 2006 satte sig Phil Ivey, Doyle Brunson, Patrik Antonius, Jim Bechtel, Andy Bloch, T.J Cloutier, Dewey Tomko, David Singer och David ”Chip” Reese ner för att göra upp om titeln i ett nyintroducerat HORSE-event för $50,000.
Det var det dyraste WSOP-eventet som hade arrangerats fram tills dess, och tillsammans hade de nio finalisterna 34 armband på meritlistan, där fyra av dem nått heads-up spelet i WSOP Main Event vid minst ett tillfälle.
Det var ett mixat event, och inofficiellt rankades det som ”Det riktiga världsmästerskapet i poker”, då man var tvungen att bemästra fem olika spelformer för att vinna. Senare så designade man om eventet till ett 8-game event, och idag är det känt som $50,000 Poker Players Championship. Priset? David Chip Reese Trophy.
Den näst sista dagen av turneringen hade redan pågått i över 19 timmar, och för Andy Bloch & Chip Reese väntade sju timmar till.
I duellen skiftade chipledningen så många gånger att det var svårt att hålla räkningen. Flera gånger såg det ut som att Bloch hade skaffat sig ett grepp om matchen, men Reese räddades av rivern om & om igen.
De sista händerna kom eventuellt i Texas Holdem. På floppen 9♠ 8♦ 3♦ gick Reese All-in över Blochs bet med K♦ 6♦, och Bloch tog synen med 9-8o. Turnen var 5♦, och Reese vann en massiv pott.
Efter den handen deklarerade turneringsledaren att det var den längsta heads-up’n i WSOPs historia, och bara 11 händer senare var det avgjort när Reese A-Q höll upp mot Blochs 9-8.
Det var en höjdpunkt i Reese turneringskarriär. Spelaren som var känd som den bästa allroundern i världen hade officiellt levt upp till sitt rykte, och det fanns ingen som inte var glad för honom, inte ens Andy Bloch.
T.J Cloutier berättade en gång i en intervju att han aldrig hört Chip säga ett dåligt ord om någon, och att han tyckte Chip var den bästa pokerspelaren genom tiderna.
Ett sjukt barn
David föddes den 28:e mars 1951 i Ohio. Som barn blev han sjuk i reumatisk feber, och han tvingades stanna hemma från skolan i ett år. För att få tiden att passera lärde hans mor honom ett par kortspel.
När David frisknade till började han spela mot de andra barnen om basebollkort. På den tiden samlade alla pojkar på basebollkort, så de var det självklara priset.
En dag knackade en liten pojke på Reese’s dörr och sa till hans mamma ”Mrs.Reese, det är något som du måste få veta. Alla femte & sjätteklassare spelar poker om basebollkort, och Chip har spelet med dom.”
Hon svarade ”Jag är glad att du berättar det för mig. Gå och lär han en lektion genom att vinna alla hans basebollkort.”
”Det är inte därför jag är här”, sa pojken. ”Han vann alla våra basebollkort och vi vill ha tillbaka dom!”
Reese har alltid haft en förkärlek till basebollkort, dels för att han tjänat miljontals dollar när han bettat på sporten, och dels för att de markerade starten för hans enastående pokerkarriär.
Mot universitetet, men fast i Vegas
Reese fastnade eventuellt helt för pokern när han passerade Las Vegas under tidigt 70-tal. Vid det här laget hade Reese återhämtat sig till 100 % från sjukdomen, och han var aktiv inom flera sporter.
Han skulle till Palo Alto i Kalifornien – hem för en viss Phil Hellmuth – och han skulle börja studera på högt ansedda Stanford Law School.
Men då Vegas ändå låg på vägen så tänkte han att han kunde stanna till och pröva spelen. Reese gav sig själv en budget på $400 och köpte in sig i en liten pokerturnering – som han vann.
Han satte sig ner med pengarna vid cashgame-borden och sprang upp de till $60,000 på bara en vecka.
Reese lämnade aldrig Las Vegas efter det.
Han hämtade inte ens sina ägodelar, utan en vän tog med sig dom när han hälsade på.
Yngsta spelaren i Hall of Fame
1978 vann Reese sitt första WSOP-armband. Det kom i hans favoritspel Seven Card Stud, och innan karriären var över skulle han hinna med att vinna två till.
Förutom att spela blev han också ansvarig för pokerrummet på ”The Dunes” Resort, vilket låg på samma plats där du idag hittar Bellagio.
Han behöll jobbet i fem år, och under den tiden lyckades han radera ut nästan allt fusk från Dunes Casino – något som var ett mycket vanligt fenomen då.
Reese har vunnit över $3 miljoner i liveturneringar, men han föredrog cashgames, och han spelade sällan turneringar.
Av logiska anledningar såg man han därför inte ofta i rampljuset, men han strävade heller aldrig efter att vara där.
”Du vet vad dom säger om berömmelse: Det varar i femton minuter.”, sa han en gång i en intervju, vilket refererar till Andy Warhols klassiska citat.
1991 så blev Chip Reese den yngsta spelaren att väljas in i Pokerns Hall of Fame. Många beundrade honom för hans förmåga att behålla fattningen, även när han hade extremt otur.
Han var alltid artig & trevlig – ett typexempel på en god familjeman. Det var bara vid pokerbordet som han förändrades till någon att frukta.
”Vill aldrig spela lägre än de största”
Doyle Brunson ansåg att Reese var den bästa Seven Card Stud spelaren i världen, och han frågade honom ifall han kunde skriva ett kapitel i hans ”pokerbibel” Super System om just den spelformen. ”Han har färdigheter som ingen annan besitter”, sa Brunson om Reese.
Reese har fler än 50 resultat i HendonMobs databas, och i årtioneden spelade han de absolut största spelen, upp till $4000/$8000, med miljontals dollar på bordet.
Han spelade mot Doyle Brunson och Johnny Moss medan Phil Hellmuth fortfarande gick i grundskolan. Och utanför pokern utvecklade han ett system som vann honom miljoner på baseboll betting.
Ingen vet dock varför han investerade stora summor pengar i suspekta projekt som ”Sökningen efter Noahs Ark.”
En sak som han däremot alltid kommer bli ihågkommen för är hans beskrivning av vad som gör en pokerspelare duktig.
”En av de viktigaste egenskaperna för att bli en pokerspelare i världsklass är att lära sig att förlora. Smärtan av att förlora är intressant. Vi alla gillar att leva på gränsen. Jag vet inte om jag skulle kunna spela i ett lägre spel än de största, för smärtan av att förlora måste fortfarande finnas där.
För det är det som får dig att leva. Du balanserar precis på kanten där du har en fantastisk utsikt. Belöningen är stor, men risken att ramla ner är rätt spännande också. Det som jag tror att alla vi (spelare) har gemensamt är att vi gillar att leva på den där gränsen och känna av smärtan ibland.”
David ”Chip” Reese dog av en långvarig lunginflammation 2007, bara 20 dagar före julafton. Han blev 56 år gammal.
Fler artiklar ur samma serie:
WSOP Historier - "Eye in the Sky" eller fem månaders heads-up
