Matchen är över

Rocky Apollo

Nu vet jag hur Apollo Creed kände sig efter 15 ronder mot Rocky.

Efter följande inlägg så har jag gått en match mot Mattias Andersson i kommentarfältet.

http://www.pokerlistings.se/anledningen-till-att-jag-inte-vill-bli-en-superbloggare-39845

Med hjälp av andra nådde vi upp till närmare 200 inlägg.

Jag är helt slut och snyter blod i handfatet. Bokstavligt talat.

Killen bara vägrade att ge upp.

Jag skickade på honom sådana logiska kombinationer att om vi haft en domare så hade matchen brutits på teknisk knockout redan efter cirka 40 inlägg.

Det verkade inte ens bekomma honom.

Jag skickade på honom sådana knockoutslag att jag kunde ha fått en tjur att somna, men varje gång så reste sig Mattias upp på vingliga ben och sa:

”Is that all you got? Come on!”

Nu när matchen är över så känner jag precis som Apollo Creed.

”You will never get a rematch.”

Jag förstår nu också Apollo exakt i följande scen när han skakar på huvudet.

http://www.youtube.com/watch?v=3dPM3_GIM28

Enligt domarsiffrorna så vann jag med 18-0. Trots att jag kan se att minst tre av Mattias vänner har röstat.

https://www.mentimeter.com/p/ed49b1dd3af0

Men ibland handlar det inte om att vinna, utan att kämpa väl.

Eller kämpa åtminstone.

Många av Mattias vänner varnade honom för att kliva upp i ringen mot mig.

”Han är smartare.”

”Han är snabbare.”

”Han slår hårdare.”

Men Mattias bara skakade på huvudet åt deras varningar.

”Jag har mitt hjärta, det räcker bra för mig.”

Jag slog ner honom många gånger om, men kan kom upp lika snabbt varje gång. Han vägrade till och med att ta räkning. Han skulle in och veva direkt igen.

På slutet kände jag mig också förvirrad då jag slagit mig helt slut på den mänskliga boxningssäcken.

Jag ser Mattias Andersson framför mig med ett ansikte som ser ut som köttfärs. Han tittar ut i nätrymden med sina igenmurade ögon och säger:

”Yo Dybban, I did it.”

Ken Lennaárds blogg