Detta är en ingående artikel som går igenom strategiska aspekter som nybörjare bör & inte bör göra ifall de vill vinna i Pot-Limit Omaha.
För fem år sedan spelades PLO-spel i princip bara i Las Vegas och några få andra städer.
Numera har i stort sett varenda pokerrum åtminstone ett PLO-spel igång och på nätet hittar man i dagsläget många av de högsta spelen i Omaha-sektionen.
Anledningen till att PLO blivit så populärt är enkel: Det är ett kul spel med mycket action.
Med fyra kort att arbeta med i stället för två, spelar många betydligt fler händer än i Texas Holdem och är dessutom beredda att gambla betydligt mer och ta risker.
Många svaga spelare som gillar att gambla lockas av att PLO är så actionpackat. Och eftersom skillnaden mellan händernas värde är avsevärt mindre än i Holdem och variansen är så hög i PLO, tar det mycket längre tid för en spelare att faktiskt inse att han är en förlorande spelare.
Omahas popularitet kommer att fortsätta växa, så just nu är en utmärkt tidpunkt för att lära sig spelet.
Men innan du sätter igång måste du vara helt klar över en sak – PLO är inte Texas Holdem med fyra kort.
Skillnaden mellan PLO och Holdem
Omaha är ett spel som på ytan ser ut som Texas Holdem, men med dubbelt så många kort. På en ytlig nivå stämmer det, men det går mycket djupare än så.
Med det sagt så måste man för att kunna lära sig Omaha först ha bra koll på de grundläggande principerna i Holdem.
Om du inte redan har det, så vänta med den här artikeln och läs några artiklar om pokerstrategi i stället.
Fortsätt sedan att gå igenom artikeln kapitel för kapitel:
1. Omaha - Ett spel om nötterna
2. Spela tight och i position
3. Undvik låga steghänder (rundowns)
4. Övervärdera inte par i ess
5. Träffa floppen hårt
6. Akta dig för dåliga PLO-händer
7. Ha en plan
8. De fem budorden
1. Omaha - Ett spel om nötterna
Med två extra kort i spel handlar Omaha i stor utsträckning om att sitta med nötterna, det vill säga den bästa möjliga handen i ett givet läge.
I Holdem vinner man ofta potter utan att ha nötterna. Man vinner med par, tvåpar och set. Stegar och färger står nästan alltid.
I Omaha är det sällsynt att par vinner. Ett set förlorar ofta mot ett högre set. Om du har stege eller färg men inte nötstegen eller nötfärgen, är risken stor att någon annan har det, och det kan bli mycket kostsamt för dig.
Vi tar det igen: Omaha är ett spel som handlar om att ha nötterna.
Problemet är dock att vad som är nötterna allt som oftast förändras på varje gata under en hand. Så ibland räcker det inte med nötterna, utan du kommer även att behöva en reservplan.
Se till att det är du som frirullar
I Omaha måste man ha i åtanke att man kan bli ”frirullad” (freerolled) i en hand.
Vad betyder då frirulle i det här sammanhanget?
Ett exempel:
Du har 9♠ T♣ J♥ A♠. På floppen kommer 6♠ 7♠ 8♦.
På en sådan flopp finns det många olika sätt att skapa en stege.
54 eller 95 ger en lägre stege. Men du har nötstegen plus nötfärgdraget och drag till en högre stege.
Detta är ett drömläge för dig, och inte enbart för att det är en cooler för motspelare som har en lägre stege. Du frirullar dessutom (med ditt färgdrag och drag till högre stege) mot spelare som också floppat nötstegen.
För att förtydliga: Om en motspelare i detta läge sitter med exempelvis T♥ 9♥ 2♥ 3♦ så har han också floppat nötterna, men kan som bäst vinna en delad pott.
Du har också halva potten säkrad, men kan vinna hela om det kommer ett spader, en nia eller en tia på turn eller river.
Spelare som precis bytt från Holdem till PLO tror ofta att de har nötterna med vilken stege som helst, och skickar glatt in sina pengar i potten.
I Omaha är det dock ofta så att om du har den lägre delen av stegen och det blir mycket action så är du riktigt illa ute.
Viktigaste lärdomen
Omaha handlar inte bara om att ha nötterna utan om att “ha nötterna med en reservplan”.
I fortsättningen av den här artikelserien kommer vi att lära dig hur du undviker ”coolers” och hur du ser till att det är du som frirullar och inte dina motståndare.
När du behärskar det minskar risken för att du ska vara en Omaha-tomte avsevärt.
2. Spela tight och i position
I Omaha har spelet före floppen mindre betydelse än i Texas Holdem.
Därmed inte sagt att spelet före floppen inte är viktigt i PLO, för det är det, mycket viktigt till och med.
Och precis som i Holdem kan du genom att slänga svaga händer före floppen göra dina beslut på kommande gator betydligt enklare.
Säg så här:
- Svaga starthänder leder till marginella lägen
- Marginella lägen medför svåra beslut
- Svåra beslut öppnar för misstag
- Misstag i poker kostar pengar
Det är så enkelt.
Så precis som i Texas Holdem gäller det av vara väldigt disciplinerad, undvika problemhänder och satsa på kort som ger bra betalt.
När man spelar starka händer före floppen, blir spelet på floppen och framåt mycket, mycket enklare.
Så vilka händer ska jag spela?
När du funderar på vad som utgör en bra starthand i Omaha, ska du alltid fråga dig:
”Hur kan jag få nötterna?”
Händer som är näst bäst är kostsamma, så att få nötterna är det slutgiltiga målet.
Ditt handurval ska baseras på det. Spela händer som kan träffa riktigt bra på floppen, exempelvis 8♠ 9♠ T♥ J♥.
En sådan hand, med fyra relativt höga kort i följd och dessutom i två färger (double-suited) är faktiskt att föredra framför par i ess utan bidragande sidokort (till exempel A♥ A♠ 2♣ 8♦) i Pot-Limit Omaha.
Anledningen är att när en sådan hand träffar floppen så träffar den BRA.
Tänk dig 8♠ 9♠ T♥ J♥ på floppen 7♥ 8♥ 9♦.
Här har du floppat nötstegen med ett hålstegefärgdrag och topp-tvåpar.
Visst, sådana floppar är sällsynta, men exemplet visar hur stor skillnad det är på spelet i Omaha jämfört med Holdem.
I Omaha ska du spela händer som kan träffa bra på floppen på mer än ett sätt. Du vill träffa något med något annat.
Ordningsföljd, färg och floppningspotential
När du bestämmer vilka händer du ska spela i PLO ska du beakta dessa faktorer:
- Är korten i ordningsföljd?
- Har du en färgmöjlighet, eller till och med två?
- Har handen potential att träffa bra på floppen?
Ordningsföljd
Detta talar för sig självt: spela händer som ger dig möjlighet att floppa nötterna på flera olika sätt.
I Holdem är suited connectors (kort i ordningsföljd och samma färg) starka eftersom de har potential att ta hem stora potter, till exempel via en stege.
I Omaha är fyra kort i ordningsföljd extremt starkt eftersom det ger så många möjligheter att floppa stegar och stegdrag.
Färgmöjlighet och dubbel färgmöjlighet
Händer med en färgmöjlighet (suited) eller två (double-suited) fungerar på liknande sätt.
Om du floppar en stege eller ett tvåpar skadar det aldrig att kombinera det med ett färgdrag.
Med dubbla färgchanser (t ex två spader och två ruter) kan ditt färgdrag antingen vara plan A eller plan B.
Kort sagt, det finns många möjligheter.
Om du till exempel har A♦ A♠ 3♦ 8♠ på floppen 9♠ 2♦ 5♣ så är par i ess din huvudhand, men du har även två bakdörrsnötfärgdrag att falla tillbaka på.
Om du har en hand som 8♠ 9♠ A♣ T♣ och floppen kommer 6♠ 7♣ 5♣, så har du floppat nötterna. Och om du hamnar all-in mot en annan spelare som floppat nötterna så frirullar du med nötfärgdraget.
Floppningspotential
Med floppningspotential menas att du träffar bra med en del av din hand och dessutom har något annat.
En hand som 8♠ 8♦ 7♠ 6♦, till exempel, har bra floppningspotential.
Låt oss säga att 8♥ 5♣ 3♠ kommer på floppen. Du har toppset, men tack vare handens fina floppningspotential har du även ett öppet stegdrag.
I Omaha är målet att floppa något med något annat så ofta som möjligt.
Ledningen skiftar ofta på varje gata så det är alltid en stor fördel att ha mer än en sak på gång.
Spela händer som ger dig många möjligheter och gör dina motspelare osäkra.
Kort om position
Vi kommer att diskutera detta mer ingående senare, men position är extremt viktigt i Omaha.
Att ha möjligheten att se ett gratiskort eller bluffa när motståndaren checkar är till och med viktigare i Omaha än i Holdem på grund av det faktum att ledningen i en hand skiftar så ofta i PLO.
Om du spelar PLO ur position för mycket så kommer du tvingas till gissningar allt för ofta och därmed förlora mycket pengar.
För oerfarna PLO-spelare är det mycket viktigt att spela extremt tight när man inte har position.
När man får mer erfarenhet och börjar behärska spelet kan man spela fler händer ur position, men gör man det som nybörjare kommer man bokstavligt talat att ge bort pengar.
Viktigaste lärdomen
Man lägger grunden till ett bra Omaha-spel före floppen.
Omaha är ett spel som till sin natur uppmuntrar gamblande, och det är lätt att dras med och spela för många händer, men det måste man försöka undvika.
Fokusera på att spela tight – speciellt när du är ur position.
Spela händer som du kan träffa floppen bra med och dessutom ha ytterligare möjligheter.
Om du klarar det, och håller dig borta från gamblingsfällan, är du helt klart på rätt väg.
3. Undvik låga steghänder (rundowns)
I Omaha startar man varje hand med målet att få nötterna.
Så kallade rundowns (fyra kort i ordningsföljd, som 6789) erbjuder goda nötmöjligheter och är bland de starkaste starthänderna i Pot-Limit Omaha.
Men alla rundowns, steghänder på svenska, är inte lika mycket värda.
Högre = Bättre
Ju högre kort man har i en steghand desto bättre är den.
Målet är som sagt alltid att få nötterna och slå spelare som sitter med den näst högsta stegen.
Den som spelar rätt händer i rätt position kommer att dela ut fler coolers än han råkar ut för.
Det är därför som höga steghänder är mycket bättre än låga.
Till exempel:
T♠ 9♠ 7♥ 8♦ är en mycket starkare hand än 3♠ 4♠ 5♦ 6♦.
Den högre handen kommer helt enkelt att ge nötterna betydligt oftare än den lägre.
Att sista med näst-bästa-stegar är mycket kostsamt i Omaha och huvudanledningen till att man bör spela låga steghänder mycket sparsamt.
Steghänder har dessutom mycket fin floppningspotential, eftersom när man floppar tvåpar kommer man alltid att ha ett stegdrag utöver det.
Undvik stora gap
Bästa möjliga steghand är en med höga kort utan några gap.
Precis som i Texas Holdem är suited connectors (t ex 7♠ 8♠) mycket bättre än one-gappers i färg (t ex 7♠ 5♠).
I Omaha är T987 en mycket bättre hand än J786.
Ju fler gap det är i handen, desto svårare blir det att träffa nötstegen.
AKQJ är en utmärkt hand, men det är inte den starkaste steghanden eftersom den bara kan skapa två stegar i stället för fyra.
Starkare steghänder är:
- JT98
- QJT9
- 9876
Steghänder med luckor
Svagare, men fortfarande starka, är steghänder med en lucka i.
Det bästa är om luckan är mellan de två lägsta korten i handen, till exempel JT97.
Med sådana händer får man fler outs till nötstegen när man floppar ett så kallat wrapdrag (med fler outs än ett öppet stegdrag).
Till exempel: JT97 på dessa floppar: 89X, 78X, 68X.
När luckan kommer efter högstakorten i handen, t ex T765, kommer många av stegarna du drar till när du floppar ett wrapdrag inte att vara nötterna. Till exempel: T765 på floppar som 89X (endast J ger nötterna) eller 87X (endast 4 ger nötterna).
Och, som vi slagit fast, att dra till stegar som inte är nötterna är ingen bra idé.
Andra starka steghänder är sådana som kan ge nötfärg, till exempel A♠ 8♠ 7♥ 6♥.
Att ha esset i samma färg som något av andra korten ökar möjligheterna att floppa något riktigt bra. Du kan floppa ett wrapdrag kombinerat med nötfärgdrag, och så vidare.
Ju fler möjligheter du har att få nötterna desto starkare är handen. Händer med många möjligheter att bli näst bäst är betydligt svagare.
Svaga steghänder
Svaga steghänder är sådana som ger dig problem även när du träffar bra på floppen.
Låga steghänder som 3456, steghänder med luckor (8543) och liknande är extremt svaga.
När man får stege med denna typ av hand kommer det sällan att vara nötstegen. Och när man får tvåpar kommer det sällan att vara den bästa handen.
Dessa händer är helt enkelt skräp och bör undvikas.
Färgmöjlighet gör steghänder starkare
Om en steghand även ger dig en eller till och med två möjligheter (double suited) att få färg så ökar handens värde rejält.
5♠ 6♠ 7♥ 8♥ är till exempel mycket starkare än 5♦ 6♥ 7♠ 8♣.
Även om man inte kan få nötfärgen så ger färgmöjligheten nya utvägar i handen.
Kom ihåg mantrat att man i Omaha ska floppa något med någongting annat.
Om man flopparna nötterna på brädan 4♠ 3♠ 2♥ med 5♠ 6♠ 7♥ 8♥ så har man en så kallad freeroll mot en spelare som sitter med 5♦ 6♥ 7♠ 8♣. Det blir som sämst delad pott men man kan även träffa färgen och vinna hela.
Fallstudie
Spelet är $1/$2 PLO med ett effektivt stackdjup på $200.
En spelare höjer till $5 under the gun och en annan spelare synar på knappen. Du synar på big blind med T♠ 7♥ 8♦ 6♥ och tre spelare ser floppen.
På floppen kommer 8♦ 3♠ 9♠.
Du satsar $10 och spelaren som höjde före floppen höjer till $40. Knappen synar.
Vad ska du göra?
Du bör lägga dig. Visst, du har ett wrapdrag, men det är svagt.
Du har få outs till nötterna, det är ett färgdrag (som du inte har) ute och du är ur position.
Det finns väldigt få turnkort som är bra för din hand. Risken är stor att du får en stege och får betala dyrt till någon med en högre stege.
Viktigaste lärdomen
Alla steghänder är inte lika mycket värda.
Spelar man svaga steghänder kommer man helt enkelt vara på fel sida av den näst bästa handen alldeles för ofta. Och det kostar pengar.
Lär man sig att spela starka steghänder och att hålla sig borta från de svaga, så kommer man att hamna i många fördelaktiga situationer.
4. Övervärdera inte par i ess
I Omaha är det ovanligt att ett par räcker för att vinna vid showdown.
Spelet efter floppen är viktigast i Omaha, och spelar man med djupa stackar är det svårt att ens ta sig till showdown med enbart par i ess, och att vinna handen med dem är förstås ännu svårare.
Det är svårt att spela ess, men det blir betydligt enklare om man följer några grundregler.
Ditt mål är att bli pottcomittad
Ess i PLO fungerar bäst när stackarna är små och/eller man kan få in en stor del av sin stack före floppen.
Med ess är målet att man ska få in så mycket före floppen att man hamnar all-in oavsett vad som kommer på floppen. Man ska vara pottcommitad, för att använda ett svengelskt uttryck.
Hur stor del av stacken som måste in för att man ska vara pottcommittad kan diskuteras, men helst ska det behövas mindre än en satsning i pottstorlek för att vara all-in.
Hur man gör sig själv pottcommittad är en annan sak. Du måste hålla koll på din egen stack, men även på dina motspelares stackar.
Om en spelare med en liten stack höjer före floppen kan man kontrahöja med par i ess, om man räknar med att hamna heads-up. Detta eftersom det inte är några problem att bli pottcommittad mot en liten stack.
Man kan även limpa och hoppas att någon bakom höjer och dessutom får några syner. Då kan man kontrahöja och få in en stor del av sina marker.
”Hallå allihopa - jag har par i ess”
Det är viktigt att vara försiktig och försäkra sig om att man faktiskt blir pottcommittad när man gör en stor satsning med sina ess.
Det finns inget värre än att göra en stor satsning med sina ess före floppen, men ändå inte bli pottcommittad. Då är man i ett mycket svårt läge i resten av handen.
Kan man inte bli pottcommittad är det bättre att bara syna och se floppen utan att avslöja styrkan på sin hand.
När man höjer eller kontrahöjer och i princip berättar för alla vid bordet att man har par i ess - men inte är pottcommittad - är man i ett mycket farligt läge.
Motspelarna ”vet” att de är uppe mot par i ess och kan spela perfekt utifrån det, samtidigt som man själv inte har en aning om vad de har.
I ett sådant läge tvingas man till rena gissningar, och det är därför som det ofta är bättre att syna och hålla essen dolda, om man inte kan få in tillräckligt mycket av sin stack före floppen.
Tänk på att alla ess är inte lika mycket värda
Precis som vissa steghänder är bättre än andra, är vissa par i ess bättre än andra.
Och bara för att man har par i ess så har man inte nödvändigtvis en bra hand.
Visst, par i ess är troligen favorit mot de flesta händer. Men då räknar man med att man tar sig till showdown i handen och det är långt ifrån säkert.
Starka ess
Den som läst de tidigare artiklarna i denna series börjar nog ana ett tema:
De bästa händerna i Omaha kan vinna på mer än ett sätt. Händer med många möjligheter, helt enkelt.
Par i ess är således som bäst när de kommer med något extra, kanske en färgmöjlighet, kanske en stegmöjlighet, kanske ett litet par.
Och det är egentligen inte särskilt svårt att avgöra vilka ess som är starka. Här är några exempel på bra esshänder:
A♥ A♦ T♥ J♦
A♣ A♠ K♠ Q♣
A♠ A♣ 5♠ 5♣
Med riktigt starka ess behöver man inte ens oroa sig för att avslöja sin hand, eftersom man har så mycket annat vid sidan av som motspelarna inte känner till.
Svaga ess
Svaga ess är den raka motsatsen. Det är ett par i ess och inget mer.
De har ingen potential i övrigt och man har i princip bara sitt par som vinstmöjlighet.
Exempel på dåliga ess:
A♦ A♥ 7♠ 2♣
Dessa ess är mycket svaga och svårspelade.
Kan man inte bli pottcommittad med en sådan hand är det bättre att bara syna och se floppen med essen dolda.
Fallstudie
Spelet är $1/$2 PLO och det effektiva stackdjupet är $400. Två spelare limpar och knappen höjer till $6.
Du sitter med A♦ A♣ 4♠ 9♦ i small blind.
Vad gör du?
I ett sådant läge bör man i princip alltid nöja dig med att syna.
Dina ess är svaga, du är ur position och stackarna är så djupa att du inte har någon chans att bli pottcommittad.
Men låt oss ändra om lite i exemplet:
Spelet är $1/$2 PLO. Du har $50 i stacken. Spelaren under the gun höjer till $6 och två spelare synar bakom.
Du sitter fortfarande med A♦ A♣ 4♠ 9♦ i small blind.
Men nu är det $21 i potten och maxhöjning är till $27.
Vad gör du?
Här kan du få in mer än halva din stack med en höjning och således bli pottcommittad med god marginal.
Så gör en höjning i pottstorlek och skicka in resten oavsett vad som kommer på floppen!
Den viktigaste lärdomen
Att ha par i ess i Omaha kan vara både fantastiskt och förfärligt.
Par i ess är utan tvekan den hand som skapar mest problem för oerfarna PLO-spelare.
De har spelat Texas Holdem tidigare och tänker att par i ess är en monsterhand, men i Omaha är essen faktiskt bara en hand i mängden.
Men, om man är smart och kan värdera essen korrekt – man vet när man kan bli pottcommittad och när man inte kan det, man vet när essen är starka och när de är svaga – blir de lättare att hantera och man får även en bättre helhetsförståelse av det komplicerade spelet PLO.
5. Träffa floppen hårt
Precis som när det handlar om spelet före floppen är det allra bästa att floppa en bra hand som dessutom har extravärde.
Detta händer inte lika ofta som man hoppas i den hårda verkligheten vid pokerborden, men att man inte får en fullträff innebär inte att det är dags att checkfolda.
Precis som i Texas Holdem måste man analysera sin hand, korten på bordet, motståndarens satsningar, motståndarens spelstil och så vidare, för att avgöra om handen är tillräckligt stark för att gå vidare med.
Det finns inget som slår erfarenhet. Ju fler floppar du ser i Omaha, desto enklare blir floppspelet.
Stegdrag/wrappisar (wraps)
En wrappis är ett stegdrag som ger fler outs än ett vanligt öppet stegdrag.
Öppna stegdrag ger åtta outs (fyra på varje sida), men starka wrappisar kan ha upp till 20 outs!
Det är därför stora steghänder är så starka. När man får nötstegen och någon annan får en lägre stege finns chansen att vinna stort.
Man måste lära sig att värdera styrkan på sina draghänder. Det räcker inte att veta hur många stegouts man har utan man behöver även veta hur många av outsen som ger nötterna.
Ett exempel:
Med J♥ T♠ 9♦ 7♠ på floppen 8♥ 9♠ 3♦ har man tre knektar, tre sjuor, fyra sexor och fyra damer som outs.
Det ger totalt 14 outs och elva av dem är till nötstegen (alla utom knektarna).
Ta nu 7♥ 6♠ 5♣ A♣ på samma 8♥ 9♠ 3♦ flopp.
Nu har man fyra tior, tre femmor, tre sjuor och tre sexor för totalt 13 outs. Men vid en närmare titt så upptäcker man att bara tre av dem är till nötstegen, de tre femmorna.
Resten av outsen ger sämre stegar, och när man träffar en sådan är risken stor att man förlorar mycket pengar.
Man ska också vara försiktig när man floppar en wrappis och det ligger två kort i samma färg på bordet. Närvaron av ett möjligt färgdrag drar ner värdet rejält på din wrappis.
Det är inte kul att träffa en stege när någon annan träffar en färg.
I Omaha kan det vara mycket koststamt att dra till händer som inte är nötterna. Det räcker som sagt inte att veta hur många outs man har, utan man måste också ha koll på hur många av dem som är till nötterna.
Färgdrag
En bra tumregel för färgdrag är att om man inte drar till nötterna så måste handen även ha något annat värde.
Om man drar till nästnötterna - eller ännu sämre - och den enda planen man har för att vinna potten är att träffa färgen så är man mycket illa ute.
I Omaha är det mycket troligt att din motståndare drar till nötterna, men även om han inte gör det är dina implicita odds mycket små.
I Texas Holdem kan man få betalt av händer som är sämre än en färg, men det händer nästan aldrig i Omaha.
Kort sagt: att träffa en färg som inte är nötfärgen bör inte vara huvudplanen i en hand.
Med det sagt så är färgdrag fortfarande starka händer – speciellt när de kombineras med något annat.
Om man har något plus ett nötfärgdrag så har man en riktigt stark hand. Om man har ett stegdrag och ett färgdrag så har man en fantastisk hand.
Att leka lite med en pokeroddskalkylator är ett bra sätt att lära sig mer om hur olika händer står sig mot varandra i Omaha. För spelarna som är vana vid Texas Holdem kan detta bli en ordentlig ögonöppnare.
Till exempel: A♦ J♥ T♣ 9♦ mot 7♠ 7♥ K♣#5 på floppen 7♦ 8♦ 2♠.
Hand 1, med färgdrag plus wrappis är faktiskt knapp favorit (50,33%) att vinna mot Hand 2, som alltså floppat ett set i sjuor.
I Texas Holdem är man aldrig favorit mot ett set med ett drag, men i Omaha kan det hända!
Set
Set är ändå mycket starka händer, även i Omaha.
Set kan förvandlas till kåkar, och kåkar är händer man vinner stora potter med.
Det är dock inte som i Texas Holdem där ett floppat set i princip betyder att det är läge att gå all-in.
I Omaha är det vanligt med set-mot-set-lägen och stora pengar har förlorats med bottenset.
Men som sagt, ett set är en stark hand även i Omaha och, precis som vanligt i Omaha, blir värdet ännu större om setet kombineras med något annat.
Tvåpar
Tvåpar är ingen särskilt stark hand i Omaha.
Den vinner ibland vid showdown, men inte överdrivet ofta och för det mesta inte när det handlar om stora potter.
Man behöver starka händer för att vinna i Omaha, och händer som är säkra kort i Texas Holdem kan vara problemhänder i PLO.
Med fler kort i spel ökar risken att göra misstag. Så medan man lär sig PLO bör man spela extremt tight – speciellt när man inte har position.
Misstag är kostsamma. Om man startar med en solid plan, spelar händer som kan träffa floppen hårt och behåller disciplinen på floppen blir det betydligt enklare att spela turn.
Även rivern blir enklare. Och det blir motståndarna som gör misstagen i stället för en själv.
Fallstudie:
Ett $200 PLO-spel med $200 i effektiva stackar. Du höjer till $5 med 5♠ 6♠ 3♦ 4♥ från knappen. Big blind synar.
8♠ 5♥ 3♠ kommer på floppen.
Hur bra är din hand?
Detta är ett exempel på ett läge där man har flera svaga händer, men ingen riktigt stark hand.
Du har ett öppet stegdrag men bara ena sidan ger nötterna (tvåorna). Du har även ett svagt färgdrag och ett svagt tvåpar.
Alla dessa händer bör nog undvikas var för sig, men tillsammans är de betydligt starkare.
Det är möjligt att din motståndare har ett bättre färgdrag, eller ett bättre tvåpar, eller ett bättre stegdrag, men det är knappast troligt att din motståndare har alla dina möjliga händer slagna.
Så i det här läget är din hand faktiskt ganska stark.
Viktigaste lärdomen:
Det finns ett stående tema i Omaha.
Ju svagare din färdiga hand är, desto bättre måste resten av din hand vara. Det gäller även omvänt: har du svaga drag, måste du ha en stark färdig hand.
Är du någonstans mittemellan och båda är svaga är det nog säkrast att lägga sig om det blir mycket action.
6. Akta dig för dåliga PLO-händer
Det finns inget enkelt recept för vilka händer man ska spela i Omaha, och vilka man ska undvika.
Spelet är mer komplicerat än så.
Man måste kunna utvärdera varje enskild hand man tilldelas, och avgöra om den kommer att vara lönsam eller inte.
Grundpelarna består även om själva korten byts ut.
Man ska spela händer med bra floppningspotential - händer som kan ge nötterna och som har extravärde av något slag.
Det är drömscenariot.
Resten av händerna man kan få i Omaha kan placeras in på en fallande skala, och det är upp till den som spelar att analysera dem och avgöra hur bra de faktiskt är.
Hamna all-in med kungar mot ess är ett misstag
Par i kungar är en problemhand för spelare som går från Texas Holdem till Omaha.
Kungarna är svaga av samma skäl som essen är svaga – ett par är sällan tillräckligt för att vinna vid showdown, och det är tufft att ens nå showdown med bara ett par, i Omaha.
Till skillnad från essen vill man sällan hamna all-in med kungar före floppen – inte ens om man är pottcommittad.
Om större delen av stacken åker in med kungar är man troligen riktigt illa ute.
Ess mot kungar är ovanligt i Holdem och räknas som en cooler, ett oturligt läge som är svårt att komma undan ifrån.
Men i Omaha får alla spelare fyra kort och det är betydligt större chans att någon sitter med par i ess, så att få in pengarna med kungar mot ess i Omaha är inte en cooler, det är ett misstag.
Kungar bör spelas försiktigt före floppen om det inte är extremt starka kungar, till exempel
A♥ K♥ K♦ Q♠ eller
K♥ K♠ Q♥ J♠
Jämför K♥ K♦ 4♠ 9♠ med de starka kungarna ovan. Dessa svaga kungar har inte mycket att komma med.
För att dessa kungar ska vinna vid showdown i ett spel med djupa stackar krävs i princip ett set. I övrigt är de i praktiken värdelösa.
Höga kort med färgmöjligheter (en eller två)
Vi tar det en gång till: de bästa händerna i Omaha är bra på mer än ett sätt.
Man ska kunna få nötterna med dem och dessutom ha en plan B.
Höga kort med färgmöjligheter ger inte nötterna på floppen särskilt ofta, men man får ofta höga tvåpar som kan bli till starka kåkar.
Händer som AKJT, AQT9, KTJ9 är bra på egen hand, men riktigt starka när de kommer med färgmöjlighet (en, eller allra helst två).
A♠ J♠ T♣ 9♣ är en utmärkt hand och troligen bättre än AKQJ utan färgmöjlighet, eftersom den har två färger, varav den ena kan ge nötterna.
Att ha nötfärgsmöjlighet är extremt kraftfullt eftersom det är vanligt att flera spelare får färg i Omaha.
Sitter man med nötfärgen kan man få bra betalt av spelare med lägre färger (till exempel kung- eller dam-hög).
Det är i princip att spela Omaha ur position
Position är viktigt i Texas Holdem, men i Omaha är position helt avgörande.
Omaha är ett spel där ledningen i en hand förändras på i princip varje gata.
Det är ofta svårt att veta var man står i en hand, och det blir ännu svårare när man är ur position.
Om det är svårt att spela ur position i Holdem, så är det i princip omöjligt i Omaha.
Således bör man spela extremt tight ur position, speciellt om man precis kommit igång med Omaha.
När man börjar lära sig spelet och lär sig mer om alla små finesser så kan man öppna sitt spel en aning.
Men det är viktigt att komma ihåg att även de bästa Omaha-spelarna i världen spelar ur position så lite som möjligt, för det är väldigt, väldigt svårt.
Viktigaste lärdomen
När man spelar tight före floppen och utvärderar sin hands styrka noggrant så gör man spelet i resten av given mycket enklare.
Det är lätt hänt att man dras med i den action som skapas i Omaha och spelar för många händer, men de bästa spelarna klarar av att hålla sig till sin plan och spela vinnande poker.
Att lära sig vad som är en bra hand i Omaha och vad som skiljer en bra hand från en fantastisk hand kan tyckas komplicerat, och det är det också.
Men när man väl lärt sig att snabbt utvärdera en hands styrkor och svagheter så blir det lättare och lättare och man är på god väg att bli en skicklig PLO-spelare.
7. Ha en plan
Det bästa sättet att bli bättre på Omaha är att ha en plan redan från början.
Medan man fortfarande lär sig spelet är det bästa att göra det överdrivet enkelt för sig: ”sikta på att ha nötterna på river så vinner man”.
Det uppnår man genom att bara spela bra starthänder. Bra starthänder har potentialen att vara bra händer även efter floppen.
Och när man har en bra hand på eller efter floppen blir besluten mycket enklare än när man sitter med svagare marginella händer.
Enkla beslut betyder korrekta beslut och det är genom att fatta korrekta beslut som man tjänar pengar i alla former av poker.
Turn och river – utnyttja de enkla besluten
Turn är en mycket viktig gata. På turn har man i de allra flesta fall en bra uppfattning om hur handen kommer att utveckla sig.
Har man en draghand som träffat, ska man sikta på att hamna all-in.
Har man missat måste man räkna ut om man får rätt odds för att fortsätta med handen till river och försöka träffa sitt drag.
Har man en färdig hand måste man avgöra om turnkortet hjälpte motspelaren eller inte.
Detta görs på samma sätt som i Holdem. Man sätter motståndare på en range (urval) av händer och baserat på detta kommer man fram till om turn hjälpte honom eller inte. Sedan spelar man vidare i enlighet med slutsats man kommer fram till.
Det är omöjligt att gå igenom alla lägen man kan hamna i på turn, men den grundläggande tanken är att man på turn ska skörda frukterna av sitt solida spel före och på floppen.
Man inledde med målet att få nötterna och nu är det dags att spela poker.
Man måste noggrant överväga vad motspelaren kan ha och anpassa sig efter det.
Värdesatsningar på river vilar på samma grund
På river vet man exakt vad man har för hand.
Ofta kommer man att vara all-in vid det här laget, men när man inte är det måste man avgöra hur stark motståndarens hand är.
Man kan värdesatsa utan att ha nötterna i Omaha, men man måste vara säker på att motspelaren inte har en bättre hand.
Och man använder samma hörnstenar för att räkna ut detta som man gör i Texas Holdem.
Man återskapar hur handen spelats i sitt huvud fram till river och ställer samma frågor:
Hur skulle motspelaren spela en färdig hand?
Hur skulle han spela draghänder?
Synar motståndaren med svaga händer på river?
Är han enkel att bluffa bort?
Allt detta måste tas i beaktande innan man bestämmer hur man ska agera på river.
Det finns ingen magisk formel. Det är bara poker.
Man använder det man observerat i tidigare händer för att avgöra hur man ska agera i varje enskild situation.
Position, Position, Position
Position är helt avgörande i Omaha. Vi har redan nämnt det, men det tål att upprepas.
På turn och river förstår man verkligen varför.
I Omaha drar man ofta till en hand, men så dyker andra drag upp.
När man har position och motspelaren checkar kan man välja att bluffa eller checka bakom.
När man inte har position är det istället motspelaren som har de möjligheterna.
Vikten av position i Omaha kan helt enkelt inte underskattas.
Spelar man ur position för ofta i Omaha kommer man att förlora stort.
Viktigaste lärdomen:
Kom ihåg att planera handen från början till slut. Man vill få nötterna och man vill ha alternativa utvägar.
Om man startar med solitt handurval före floppen och för vidare det till flopp, turn och river kommer det att vara mycket enklare att spela.
Man tvingar sina motståndare att fatta tuffa beslut och undviker själv de tuffa besluten. Resten handlar helt enkelt om pokererfarenhet.
Använd allt du har lärt dig i Texas Holdem och anpassa det till Omaha.
Även om det finns avgörande strategiska skillnader mellan spelen är grunderna desamma: räkna pottodds och observera, observera, observera.
Gör man det, kommer man att ha en fördel gentemot sina motspelare.
8. De fem budorden
Omaha är ett svårt spel att bemästra. Det är det som gör spelet så intressant och potentiellt lukrativt.
Man kan spela tusentals och åter tusentals händer, men spelar man inte korrekt och/eller dras med i gamblandet är risken att man gör mer skada än nytta.
Det handlar inte om kvantitet utan om kvalitet på de händer man spelar.
Fokusera på grunderna
Det är lätt hänt att man ser PLO online eller på TV och rycks med av det galna spelet och försöker efterlikna proffsen.
Men så här ligger det till: proffsen har spelat så mycket Omaha att de vet när det är läge att bryta mot reglerna och när man ska hålla sig till dem, när man ska gå på sin känsla och när man ska gambla.
Som ny Omaha-spelare funkar det inte att gå på känsla. Man måste ha en mycket grundläggande plan och genomföra den.
Först när man visat att man är en vinnare över hundratusentals händer kan man börja bryta mot reglerna och utveckla sitt spel ytterligare.
Men innan man nått den nivån är risken stor att man skapar problem för sig själv om man börjar improvisera allt för mycket.
De fem budorden för vinnande Omaha-spel
1. Du skall alltid spela inom din bankrulle
Ger du dig in i högre spel för att de ser bra ut måste du vara beredd på att du kan förlora hela bankrullen. Du bör minst ha 50 inköp för den nivå du spelar på.
Omaha är ett spel med stora svängningar och det är ingen bra idé att slösa bort halva rullen i jakten på en fisk.
2. Du skall alltid spela efter oddsen
Det är oddsen som gör pokern till ett lönsamt spel och skiljer det från casinospel. Poker är ett spel som det går att vinna på eftersom man väljer själv när och hur man vill satsa.
Om man alltid fattar + EV-beslut och alltid undviker - EV-beslut kommer man att vinna pengar i långa loppet. Det är lätt att ryckas med i spelet och gå på känsla, men det är inte en vinnande strategi.
Matematiken är den vinnande vägen. Man ska helt enkelt hålla reda på oddsen och spela efter dessa.
3. Du skall alltid spela tight och jaga nötterna
Man ska inte öppna upp sitt PLO-spel bara för att man ser proffsen göra det.
Det kan man göra när man etablerat sig som en vinnande spelare. Men innan man gjort det kommer man bara att försätta sig själv i svåra situationer där man gör misstag och förlorar pengar.
Spela tight, försök skapa nötterna och ha en plan B.
4. Du skall icke gifta dig med essen
Ess är vackra. Men kan du inte få in det mesta av din stack redan före floppen är det bättre att spela dem försiktigt.
I Omaha är det ovanligt att ett par vinner vid showdown. Och även om dina ess är den bästa handen är det ofta mycket svårt att ta sig hela vägen till showdown med dem.
Om man satsar hårt med par i ess bör det vara starka ess som A♥ A♦ J♥ T♦ - ess som kommer med något extra, med andra ord.
Gör man inte det kommer motståndarna att kunna spela perfekt taktiskt, medan man själv famlar i mörker.
5. Du skall alltid hålla känslorna under kontroll
Omaha är ett svängigare spel än Texas Holdem. Variansen är mycket hög, men man måste klara av att behålla lugnet.
Om man har lätt för att tilta är kanske inte PLO det rätta spelet. När man tappar kontrollen över sina känslor tappar man förmågan att fatta korrekta beslut.
Åker man på några bad beats gäller det att kunna ta några steg tillbaka och inse att man kan vara på väg att tilta. Har man inte kontroll på sina känslor bör man stänga ner alla bord och ta en paus.
Lär man sig inte att identifiera tiltsymptomen kan man förstöra flera veckors grindande på bara några varv. Håll kontrollen och spela vinnande poker, det är alltid målet.
Håller man sig till dessa regler och studerar spelet skiljer sig inte PLO från andra spel under inlärningsprocessen. Man måste helt enkelt göra fler + EV-satsningar än – EV-satsningar.
Det handlar bara om att lära sig vad som är lönsamt och vad som inte är det. Det är den svåra biten. Man måste analysera motspelarna, brädan, sin egen hand, oddsen – allt.
Det tar tid och kräver mycket träning, men om man klarar det kan man få ut väldigt mycket av spelet – såväl mentalt som ekonomiskt.
