| 18+ | Stödlinjen Spela Ansvarsfullt | Villkor gäller

“Mitt liv som poddare”

“Mitt liv som poddare”

Våren 2013 hade jag varit på resa till EPT London. Turneringen hade flyttat från Hilton Metropole till The Victoria Casino. Hilton var förvisso utskällt och slitet, men för mig var det ett av favoritstoppen, då de flesta bodde och hängde på Hilton, och hotellbaren var på kvällarna fylld med allehanda proffs. När turneringen arrangerades på The Vic drog de svenska proffsen från kasinot i takt med att de blev utslagna, och allt hopp om sällskap stod till att det skulle bli blågult högt upp i toppen. Ni som kan er pokerhistoria kanske minns att Olof Haglund tog hem en tredjeplats i main event. Vi kände varandra en smula sen innan, men jag vill påstå att det var där och då som en riktig vänskap cementerades, som står sig än idag. Även om jag aldrig favoriserar någon svensk framför någon annan i mitt arbete så är det klart att en del framgångar värmde mer än andra. Olofs tredjeplats i EPT:n liksom hans seger i poker-SM i Tallinn är definitivt två av dem.

Helhetsupplevelsen av resan grusades något av ett rejält bakslag med ett pokerprojekt jag var inblandad i, och bara dagar efter min hemkomst råkade en nära vän till mig ut för en väldigt allvarlig olycka med oviss utgång.

Butterfly effect

Jag tror att det här sammantaget ledde mig till att ta ett beslut som kom att påverka mitt liv oerhört mycket, även om jag inte förstod då att det skulle göra det. Hur skulle jag? Det var verkligen en butterfly effect.

Londonturneringen hade varit ett fantastiskt roligt jobb att göra, och jag ville behålla den positiva känslan. Jag har en tendens att gräva ner mig i motgångar ibland, och jag förstod att jag snabbt behövde göra något för att övervinna de negativa tankarna efter det misslyckade projektet. Och dessutom rensa tankarna då och då, då jag ofta mentalt var hos min skadade vän.

Koivu & Egons podcast föds

Sagt och gjort. Jag kontaktade min vän Robert “Koivulainen” Sihvonen, och några dagar senare föddes det första avsnittet av Koivu & Egons podcast. Och ja, podcasten borde kanske ha hetat Koivus & Egons podcast, men nu blev det som det blev, och jag tycker personligen att det är roligare så. Vidare måste jag framhålla att vi inte var två som gjorde den där podden, utan tre. Min gode vän Viktor Serra hade måhända inte sitt namn i titeln, men nog var det i högsta grad hans podd också.

Vi var inte först med att pokerpodda i Sverige. Mina kompisar Jimmy Östensson och Per Linde körde den alltför kortlivade podcasten CheckPush året innan vi inledde. Jag, Per och Jimmy hade dessutom, tillsammans med Oscar Kroon, gjort web-tv-programmet Soffan tidigare. Det var väl egentligen inget annat än en pokerpodd med bonusen att du fick se killarna medan de snackade. Jag stod som producent och klippare av programmet, och idén var nog min från början. Men det var Per, Jimmy och Oscar som gjorde Soffan till svensk pokerhistoria genom sina personligheter, som var det till syvende og sist gav programmet sin prägel. Strax efter att vi startat Koivu & Egons podcast drog dessutom två andra kompisar till mig, Simon “Dybban” Lindell och Mattias “Wonderbaum” Andersson igång superpodcasten.

Nåväl, det blev omkring 75 avsnitt av Koivu & Egons podcast åren 2013-2015 innan vi lade ner till följd av att jag flyttade utomlands. Fram till The Gambling Cabins fantastiska Tiltad & Klar gick om oss var vi nog också Sveriges mesta podcast sett till antalet utgivna avsnitt. Parallellt med denna pod gjorde jag också en del ad hoc-poddande på plats i turneringslokalerna runt om i världen.

Enter Syn

Jag saknade dock poddandet rejält. Jag hade ju fått upp ångan, och jag ville inte begränsa mig till att bara podda när det var turneringsdags någonstans i världen. Det lättproducerade formatet, att man kunde göra lite som man ville, och att det var väldigt mycket Do It Yourself till i princip en nollbudget tilltalade mig något enormt. Jag gillade ju dessutom skarpt att intervjua människor. Därför var det väl kanske inte jätteförvånande att mitt nästa poddprojekt blev en intervjupodcast. Under 50 avsnitt av Syn åren 2016-2018 hann jag med att intervjua några av världens bästa spelare, och peaken kom nog när den anonyme men fantastiskt underhållande världsspelaren Wilhasha gick med på att ställa upp i podcasten.

“En stor del av Syns framgång byggde ändå på mitt kontaktnät”

Jag lade ner Syn när jag lämnade pokervärlden som professionell skribent. Det kändes inte rimligt att göra en ledande intervjupodd om jag inte kunde lägga min själ i att följa branschen. En stor del av Syns framgång byggde ändå på mitt kontaktnät i kombination med att jag faktiskt visste vad jag pratade om. Idag är jag mer en halvgammal man som gillar att berätta för något mindre gamla män om hur det var “förr i tiden”.

Cirkeln är sluten

Parallellt med Syn hann jag även med att göra en Travpodd (jag la ner den när vi planade ut på 15 lyssnare på ett avsnitt. Där tog jag mig nog vatten över huvudet), en spelpodd tillsammans med min vän Bengt Sonnert, en kombinerad spel- och sportpodd med en annan vän, Adam Perleroth. Och det känns både fint och som att cirkeln är sluten när Bengan och Adam numera slagit sina påsar ihop och gör stordåd för nämnda Gamling Cabin. Utan tvekan två av spelsveriges finest.

Dessutom hann jag med att göra en hockeypodd tillsammans med NHL-experten Sixten Funqvist under något år. Allt detta var fantastiskt lärorikt, och ledde fram till mina mainstreampoddar som jag gör idag: Seriemördarna med Magnus Betnér och Fy Fan Vad Roligt med min tjej Madeleine Walderhaug. Jag tror ingen av dem hade funnits om jag inte för nio år sedan övertalade Koivu att göra en pokerpodd med mig. Och hade inte Seriemördarna funnits hade jag aldrig ställt mig på en standupscen, vilket väl är det jag ersatt pokerskrivandet med numera, tillsammans med nämnda poddar, sett till behovet av att synas och höras. Det här är irrelevant information för pokersverige, men för mig är det ändå intressant att det enskilda beslutet att starta en lågbudgetpodd våren 2013 förändrade mitt liv i grunden.

Kanske fick jag bidra något

Jag gillar ju att slå mig för bröstet i den här bloggen, så jag får väl hävda mitt svenska rekord i flest pokerpodavsnitt totalt sett om man slår ihop alla produktioner. Då ligger jag på omkring 150. Därmed bara en tidsfråga innan Markus “Syre” Malmgren och gänget går om även där, och jag kan från hjärtat säga att jag unnar dem det. Jag är stolt över vad jag gjort för svenskt pokerpoddande med de olika produktioner jag skapat och medverkat i, sett till inspiration för andra. Men utvecklingen har verkligen gått framåt och The Gambling Cabin har rent kvalitativt flyttat gränserna för hur både streaming och poddande ska gå till i Sverige, på ett sätt jag aldrig varit i närheten av. Någonstans i mitt svamlande finns nog ändå en röd tråd från Soffan till Gamling Cabin. Även om den kanske inte är solklar, är jag glad över att ha fått bevittna den utvecklingen, och att jag kanske fått vara med och bidra en smula till den utvecklingen från min kant en gång i tiden.

Erik Rosenberg
2022-01-24 00:36:01

Kul att höra!!!

Joakim Olin
2022-01-11 10:30:43

Wilhasha avsnittet har jag lyssnat på flera gånger.

Comment on that

Ditt meddelande väntar på godkännande
×