Poker är ett dynamiskt spel och en vinnare måste alltid förändra sin spelstil beroende på motståndet. Ju mer massorna ser spelare agera på ett visst vis, desto större är chansen att de försöker kopiera spelstilen.

För några år sedan var poker generellt ett tajt och passivt spel. Idag, när många spelare blivit influerade av toppspelarna, har aggressionen i spelet stigit markant.

För tre år sedan såg man nästan aldrig en spelare trebeta med en svag hand. Numera kan man se fyrbetar med svaga händer – till och med på de lägre nivåerna.

En vinnande strategi för bara några år sedan behöver inte vara lika framgångsrik idag. Ett bra exempel på detta:

Det sades förr att ”fiskar synar och hajar höjer”, men det är inte längre en helt sann tes.

Majoriteten av spelarna kommer att förändra sitt spel för att spela som de största vinnarna. När fler spelare ändrar spelstil för att apa efter eliten kommer vinnarna att byta strategi – eller till och med spelform – allt för att ligga steget före.

Syna är ett tecken på svaghet

Detta var, och är, oftast sant. Men när den här artikeln skrivs är svaghet inte ett så dumt vapen mot aggression.

Ett handfast exempel: Om du har de absoluta nötterna kan det vara mer lukrativt att låta motspelarna försöka vara aggressiv för att få dig ur potten snarare än att visa att du har en bra hand.

De flesta pokerspelare på nätet är mediokra och på sin höjd halvbra. Många av dessa försöker anamma elitens aggressiva spel men saknar de finjusterade kvaliteterna och talangerna deras förebilder besitter.

Dessa spelare är snabba att sätta dig på ett drag – vilket drag som helst – och är villiga att skjuta tre skott på sitt ”read” för att få dig att lägga handen.

Du visar dem svaghet för att få mer frekventa och större betar än de hade satsat om de haft garden uppe. Du vill få spelare med två lankor att stoppa in mycket pengar mot dig, och det är många villiga att göra.

Att syna är ett tecken på styrka

När du är uppe mot en skicklig spelare kan en syn uppfattas som farligare än betar och höjningar. En väldigt bra spelare som också ser dig som duktig förstår poker och de finare nyanserna av vad aggression/svaghet betyder.

De förstår när du vill vakta en sårbar hand genom att ta kontroll i potten och driva ut motståndare. De förstår också, helt korrekt, att du förstår pottodds och spelar därefter.

Med denna bild i bakhuvudet ser en syn suspekt ut. Om ni är heads-up kan din motståndare inte sätta dig på ett drag när du synar. Det skulle se naturligare ut att beta med draget för att väga upp avsaknaden av pottodds med ”fold equity”.

När du synar förstår den bra spelaren att du har en så pass bra hand att du inte bryr dig om 3-1 pottodds samt att du inte behöver vakta handen. Om din image är stark och aggressiv, och inget tyder på att du är en ”calling station” kommer en syn vara en tydlig varningssignal för bra spelare.

Den aggressiva spelaren kontrollerar potten

Detta är och kommer alltid vara sant. Den aggressiva spelaren kontrollerar handen och får samtidigt en känsla av säkerhet. Om du har nötterna vill du att någon annan ska vara i kontroll, känna sig trygg och tycka sig vara utan problem.

Samtidigt, utan nötterna, vill du nästan alltid vara den som bestämmer i handen. Den med kontroll ökar sin ”equity”. Mot alla tajta spelare vill du alltid ha kontroll så du kan höja ut dem. Om de bara spelar starka händer ska du höja varje tillfälle du får.

Från den tajta spelarens synvinkel är de flesta händer man får svaga och du ska utnyttja deras ovilja att spela händer som inte är nära nötterna.

Pottkontroll

Är du å andra sidan uppe mot en väldigt lös spelare som älskar att se riverkort är pottkontroll viktigare än att vara aggressiv. Om motspelaren inte lägger sig kommer du inte att öka någon ”fold equity” genom att höja.

Genom att höja kommer du öka pottens storlek och ju större och mer attraktiv potten ser ut desto mindre är chansen att motståndaren lägger sig.

I en situation då du inte är säker på om din hand är bäst är det bättre att hålla potten och variansen nere. Oftast är det bäst att kontrollera potten genom att syna eller check-syna.

Är du uppe mot bra spelare kommer potten att växa exponentiellt. Ju mer det är i potten desto större kommer betarna att bli – vilket gör att alla efterföljande betar är i relation till pottens totala storlek.

Den exponentiella tillväxten förklarar att det är viktigast med pottkontroll före och på floppen. Min tumregel är följande:

När du har bäst ”hand equity” vill du spela stora potter.

När din ”hand equity” är lägre än hos motståndarna vill du spela små potter.

Stora misstag på river

Om du tror att din motståndare bluffar på river är en höjning ett uruselt spel. Säg att du sätter din motståndare är på ett färgdrag. Rivern kommer och fyller inte upp den potentiella färgen. Din motståndare betar för första gången ut istället för att check-syna.

I denna situation är en höjning ett uppenbart misstag. Om dina antagningar om motståndarens hand är korrekta kommer han att lägga sig. Om du däremot skulle ha fel och du i själva verket är slagen kommer du få en tre-bet eller en all-in mot dig.

Eftersom du inte tjänar något på en bet kommer du i långa loppet tjäna på att syna.

Några funderingar

Följande råd gäller alla pokerformer, livespel såväl som på nätet, men det är mest relevant i live cash-games. En stor del av tiden kommer du tvingas spela ett ”raise eller fold”-spel. Andra spelares markerstaplar är inte stora nog för spel på alla gator.

Nätpoker är klart mer aggressivt på det stora hela och jag säger inte att du inte skall skjuta tillbaka. Det finns dock tillfällen, som jag tidigare skrev, då en syn är bättre än en höjning även i poker på nätet.

Du kan inte spela golf med bara en driver i din bag. Aggression är ett viktigt verktyg men det måste blandas upp med andra vapen i din arsenal.

Ibland maximerar du vinsten genom att sakta ner spelet en aning. Det finns en broms bredvid gaspedalen. Jag rekommenderar att du använder båda.

Vad kan du om baklängesspelare och checkhöjningar?

Det finns en viss typ av spelare som man bäst kan betitla som baklänges. Dessa spelare skall berömmas för en sak – de vet vad nötterna är. De har generellt till och med förståelse för oddsen för de vanligaste draghänderna.

Ännu bättre är att de har en djup förståelse för att långt mer än nio gånger av tio kommer varken du eller jag titta ner på kort som är nötterna. Baklängesspelare är inte dumma. De saknar bara lite erfarenhet och gör det mycket tunga antagandet att motspelarna håller sina stackar kärare än de själva gör.

För att klargöra – en baklängesspelare spelar sin hand baklänges: de är ultra-aggressiva, förutom när de träffar. När de träffar kommer du att märka en av två saker – en mindre bet eller till och med, gäsp, en check. Det här låter som en larvig idé, beta mindre med vinnande händer och beta mer på förlorare, ungefär som att köpa dyrt och sälja billigt, vilket naturligtvis går stick i stäv med all traditionell visdom.

Till deras försvar får man säga att det fungerar bra vid rätt bord (och de kommer efter en eller två buy-ins få reda på om de sitter vid rätt bord). Det bästa bordet för dem är när motspelarna ofta lägger sig direkt eller synar och lägger sig på senare gator.

Det är här du vill kliva in. För det första är bordet enkelt att se – det är en plats med en jättelik stack framför och spelaren bakom den betar hela tiden stora och vårdslösa betar. Det kan finnas en till ledtråd, de flesta andra spelarna har omkring två gånger maxinköpet och synar på sin höjd en hand av tio.

Idén här är att inte sitta som de andra och spela tight och hoppas på att dubbla upp. Det är viktigt att komma ihåg att betar från baklängesspelaren till stor del inte är semibluffar. Den här spelaren har inget intresse av att fiska utan snarare att med kraft beta ut alla de andra ur potten. Han räds bara två saker – att han själv har den vinnande handen och ingen synar samt, det viktigaste, checkhöjningar.

En checkhöjning skickar en viktig signal till en sådan spelare: ”Jag vet att du kommer att beta in i mig med en sämre hand och jag är beredd att offra min stack eftersom jag vet att det är ett spel med positiv förväntning.” Baklängesspelaren reagerar på tre sätt på en checkhöjning och beroende på vilket kommer vi att få reda på vilken hand har.

1. All in – Han har en draghand.
2. Fold – Han har ingenting.
3. a, Syn – Han tror att du kommer att vara rädd för att beta turn och/eller river och när du visar svaghet kommer han beta igen.

b, Syn – Han har nötterna. Det här alternativet måste du ignorera annars kommer du aldrig slå honom.

Ibland kommer du att ha otur när du försöker busta baklängesspelaren och han får hela tiden bra händer eller drar ut på dig, så börja inte direkt med bluffarna. Den första handen bör du i alla fall träffa ett starkt par i holdem eller tvåpar i Omaha. Sedan försöker du få in så många checkhöjningar på floppen som möjligt.

Du måste dock vara lite baklänges du också – på turn måste du beta så mycket som är nödvändigt för att han skall lägga sig eller göra ett misstag genom att syna en stor bet av dig.

Om du kan göra detta samtidigt som du fortsätter spela tight mot de andra spelarna borde du kunna ta baklängesspelarens marker nästan varje gång. Glöm hans stack, han kommer att kommer att fylla på den gång på gång ända tills hela hans bankrulle är borta. Bortsett från att du blir rik från den gamle översittaren vid bordet kommer de andra vid bordet att börja donera till dig. De gör det eftersom de ser hur du spelar mot baklängesspelaren men de glömmer bort att du inte spelar så mot dem.