För ett knappt decennium fanns det en allmän sägning bland stammisarna att statens kasino hade landets godaste räkmackor. Priset för en dylik var då etthundrasextio kronor, vilket får att fundera på vad som är hönan och vad som är ägget i det här fallet. Är det så att mackorna var så ohemult dyra för att de smakade som de gjorde, eller hade ryktet om mackorna föregått dem för att motivera priset? Och om det var så, var det de som gör avans på mackorna som spred dessa rykten, eller var det något som startats av smörgåsarnas konsumenter för att döva skamkänslorna över att ha blivit blåsta? Det spelar egentligen ingen roll; kontentan är hur som helst att enhundrasexti spänn för en räkmacka var ett jävla ockerpris.
För att avnjuta en av dessa räkmackor fick man finna sig i att bli fotad, registrerad och legkollad. Allt för att ha koll på vilka som hänger på kasinot, och vad de gör där, för att förhindra brott. Kasinot har tveklöst koll på sitt klientel, men brotten begås där ändå. Och då pratar jag inte om att ta överpriser på räkmackor. Det fuskas, hotas, tvättas pengar och knyts mycket tvivelaktiga band. Dock inte på något sätt mer än på andra kasinon i världen, men å andra sidan säkert inte så mycket mindre heller.
Märkta kort
Vill man fuska finns det en oändlighet av sätt att göra det på. Hollywood och andra populärkulturyttringar har sett till att korträkning i Blackjack och att gömma kort i poker, liksom märkta kort blivit de mest uppmärksammade. Sanningen är att det finns massor av andra sätt att fuska på. Märkningen av kort existerar fortfarande. Bara genom att trycka lite med nageln mot en sida på ett ess när du får det i handen har du sett till att det blir en liten avvikelse på det. Nackdelarna är dock uppenbara; du kan bli upptäckt, andra kan se och slå larm om – eller dra nytta av- märkningen. En av världens absolut mest ikoniska pokerspelare slog sig i lag med en asiatisk kvinna som hade en fallenhet för att se avvikelser i trycket på baksidan av spelkort. Tillsammans tömde de såväl ett brittiskt som ett amerikanskt kasino på shitloads av pengar i kortspelet baccarat. Fusk? Många menar att det är en definitionsfråga i och med att de inte hade manipulerat någon utrustning själva, men det faller definitivt minst på den klassiska devisen “One man to a hand”, vilket innebär att man spelar sin hand själv utan hjälp från någon annan. Det är just ett av problemen med nätpoker - du vet inte vem eller hur många som döljer sig bakom aliaset. Det finns en skröna om att ett välkänt pokerproffs från boomens tidiga dagar erbjöd en tjänst kallad “Finalbordsakuten”. När en person närmade sig ett finalbord online ringde man helt sonika proffset som kom över och avslutade turneringen mot en ekonomisk ersättning.
Mästare eller apa?
I pokervärlden förekommer en stor del av fusket på nätet, men det är en hel del skit som sker även vid liveborden. I USA ertappades en kille med att ha orsakat stopp i hotellets avlopp genom att fylla det med turneringsmarker. Markerna var förfalskade, och en stor del av de han hade hade redan använts i en storturnering mannen deltagit i. En annan spelare, som tillhör de mest meriterade i turneringsvärlden, är känd för att åka runt på stora turneringar med ett gigantiskt entourage av kumpaner. Dessa spelar samma turneringar som centralfiguren, och ser hela tiden till att flytta sina marker till honom. Detta behöver inte ens göras vid bordet. Det är mycket enkelt att smuggla ned dina egna marker i handen och lägga dem i fickan. Sen kan du lugnt överlämna dem i nästa paus, fjärran från övervakningskameror och motspelare. Proffset går under smeknamnet “The Master”, ett namn som han enligt ryktet ska ha gett sig själv. En svensk som rör sig i samma internationella kretsar berättade en gång för mig att man bakom ryggen på på fuskaren kallar honom “The Monkey”.
Hjälp av mediareppar och dealers
En turkisk fuskare ute på den internationella proffstouren använde sig av mediarepresentanter, de utgav sig i alla fall för att vara det, som smygtittade på motståndarnas kort, och signalerade till sin kumpan. Över lag är folk alldeles för dåliga på att gömma sina kort när de spelar poker. Man behöver inte ha någon vattentätt signalsystem ens för att skaffa sig ett enormt övertag. Två spelare som kommer överens om tecknen för ”minst ett ess på hand”, ”par på hand” samt ”jag har en kanonträff”. Sen sätter de sig vid samma bord, och är de bara någorlunda bra på poker kan de på kort sikt rensa bordet totalt utan att någon lägger märke till det.
På en svensk pokerklubb för många år sedan visade det sig att den fumlige kompisen som bara hängde med för att titta på, och sen av en händelse hamnade som dealer, var en extremt skicklig closeup-trollkarl, som även utnyttjade detta för att bjuda polare på lite bättre kort än vad han annars skulle fått. I ett spel som poker, där marginalerna är så små, behöver man inte tweaka förutsättningarna speciellt mycket för att det ska ge enorma fördelar i längden.
Sluta inte spela!
Nu har vi gått igenom baksidorna. Ska man sluta spela då av rädsla för att bli blåst? Absolut inte, men se till att arrangören är seriös. Det brukar vara den bästa försäkringen mot att bli utsatt för fusk. Dessutom ska man så klart vara vaksam på vad som händer vid bordet, ha koll på att dölja sina egna kort ordentligt, och så vidare. Dessutom är det viktigare att komma ihåg att det alltid har fuskats i spel, och att det garanterat fuskas allt mindre. I livepokerns ungdom var fusket klart mer utbrett än nu, och detsamma gäller för onlinepoker. Även om fuskarna tvingas till allt mer raffinerade metoder, går arrangörernas utveckling snabbare, och du blir som spelare allt mer skyddad mot fusk ju längre tiden går.
I regel kommer man om man spelar hos seriösa arrangörer live och online, att kunna vara trygg i att de har koll på hur de stävjar fusk på ett effektivt sätt. Onlinesajterna arbetar förebyggande på en mängd olika sätt, där man generellt sett inte skyltar med hur för att försvåra för fuskarna att lära sig metoderna och på så sätt undvika dem. En viktig del av detta är dock mönsteridentifiering. Att maskinellt analysera stora datamängder och identifiera mönster. Vilka spelare sitter ofta tillsammans? Vinner vissa spelare oftare när andra är på bordet? Och så vidare. På livecasinona har personalen blivit avsevärt mycket bättre med åren på att upptäcka och stävja oegentligheter, och fuskare åker i regel fast förr eller senare.
Det finns dock ett tämligen pålitligt sätt att inte åka dit för fusk oavsett hur bra arrangörerna blir på att upptäcka dig. Fuska inte.
