Tre ytterligheter som hindrar pokerspelare från att kliva upp i stakes

För lös eller för strikt bankroll management

En pokerspelares relation till pengar är en av spelets mest komplicerade, men samtidigt viktigaste, delar. Just därför är bankroll management ett område där det är särskilt lätt att hamna i någon av två ytterligheter.

I ena änden finns spelare som tar alltför lätt på pengar. Det gör att de utan större tvekan kan betala buy-ins, men samtidigt riskerar kapitalet att försvinna snabbt och det blir svårt att bygga upp en tillräckligt stabil bankroll. Under en downswing kan det bli extra farligt, eftersom nästan varje pokerrelaterad utgift kan börja kännas motiverad så länge målet är att vinna tillbaka tidigare förluster.

I den andra änden finns spelare med ett överdrivet försiktigt bankroll management. De sätter mycket hårda gränser för sig själva och tillåter en flytt upp i stakes först efter att ha byggt upp ett oproportionerligt stort kapital. När en downswing kommer tenderar de dessutom att skära ned ännu mer och börja granska varje enskild utgift.

Hur skyddar du dig mot den här ytterligheten?

Gå igenom din ekonomi och dina pokerresultat från de senaste sex månaderna. Försök bedöma ärligt åt vilket håll du lutar och arbeta sedan mot en bättre balans.

Om du är för vårdslös med pengar kan du sätta gränser direkt i pokerklienten, använda en budgetapp eller be en familjemedlem, vän eller annan spelare att hjälpa dig hålla koll på dina pokerutgifter. För många fungerar ett ansvar gentemot någon annan bättre än enbart självdisciplin.

Om du i stället är överdrivet försiktig och rädd för att riskera pengar kan det vara värt att prata med en mental coach eller terapeut för att förstå var riskoviljan kommer ifrån. Ett alltför strikt bankroll management kan ha sin grund i tidigare ekonomiska förluster eller i en rädsla för att tappa kontrollen över sina utgifter. Sådana problem kan vara svåra att reda ut på egen hand, och professionell hjälp kan därför vara värdefull.

Att se dåliga resultat som antingen ett eget misslyckande eller bara dålig varians

Poker-tilt fungerar på ett intressant sätt. När något går fel börjar hjärnan leta efter en förklaring, och ofta väljer den den enklaste. Därför hamnar många spelare i ett av två läger: antingen tar de på sig hela skulden själva, eller så förklarar de varje negativt resultat med dålig varians.

Bara ett fåtal — nästan som enhörningar — lyckas göra en rimlig bedömning av hur mycket som faktiskt beror på egna misstag och hur mycket som bara är otur. Mitt under en downswing blir den skillnaden särskilt svår att se.

Hur skyddar du dig mot den här ytterligheten?

Här är siffrorna dina bästa vänner. Du bör regelbundet analysera dina resultat och prestationsmått och kontrollera dina beslut med hjälp av relevanta verktyg.

Det kan också vara klokt att då och då ta hjälp av en coach eller låta en mer erfaren och objektiv spelare gå igenom din databas och diskutera specifika händer. Ett par nya ögon har ofta lättare att se var du faktiskt gjorde ett misstag och var du helt enkelt hade otur. Samtidigt blir det enklare att upptäcka var din egen uppfattning har blivit skev.

Många tycker också att det hjälper att vara aktiva i en pokercommunity eller diskutera händer med andra spelare på forum. Där kan samma situation ofta belysas från flera olika perspektiv.

Att sätta motståndarna på piedestal eller automatiskt underskatta dem

När målet är att gå upp i stakes kan det vara svårt att bedöma spelarna på nästa nivå på ett realistiskt sätt. Utgångspunkten bör vara deras faktiska förmåga, deras beslut vid bordet och den information som finns tillgänglig.

I praktiken tenderar många dock att överskatta regulars på nivån ovanför. Även erfarna coacher kan falla i den fällan, vilket Marc Goone erkände på X/Twitter:

Marc Goone

Det svåraste för mig med att gå upp i stakes var att jag gav spelarna för mycket respekt. Jag satte dem på piedestal. När jag gick från $1/2 till $2/5 antog jag att alla var proffs. De var fortfarande dåliga. När jag gick från $5/5 till $5/10/20 antog jag att alla var genier. Det var de inte.

Samtidigt visar citatet också på det motsatta problemet: att svänga hela vägen åt andra hållet och börja underskatta motståndarna som standard, utan att ens överväga möjligheten att vissa faktiskt kan vara bättre än du.

Problemet med båda ytterligheterna är att de gör det svårare att bedöma både enskilda motståndare och hela fältet objektivt. Det kan i sin tur låsa fast dig i en spelstil som inte passar den aktuella metan. Andra spelare börjar ses som antingen bättre eller sämre än du per automatik, vilket snedvrider bedömningen av både deras nivå och din egen.

Hur skyddar du dig mot den här ytterligheten?

Det hjälper att hålla två saker i huvudet samtidigt.

För det första: Misstag görs på precis alla stakes och på alla nivåer. Även elitspelare gör fel. Ingen är immun, och ett enskilt misstag säger inte i sig särskilt mycket om en spelares faktiska skicklighetsnivå.

För det andra: Det kommer alltid att finnas spelare som är sämre än du — precis som det alltid kommer att finnas spelare som är bättre. Vem som tillhör vilken grupp kan bara avgöras med hjälp av objektiva data: pokerstatistik som du samlar in under spelet samt handanalyser med kalkylatorer och solvers.

För att hitta rätt balans behöver du därför lägga större vikt vid siffror och konkret data än vid förutfattade meningar om dina motståndare.