2016 års Battle of Malta blev ett extra minnesvärt event ur flera perspektiv.
Turneringen slog återigen sitt egna deltagarrekord, sidoeventen växte lavinartat och för första gången någonsin fick vi se en svensk vinnare, men det mest unika var onekligen två av spelarna vid finalbordet.
Robert Berglund och Rasmus Ericson kom etta respektive trea, och de flög ner till Malta som bästa polare. Tillsammans med en tredje vän – Johan Hinders, hade de köpt in sig till Main Event.
Johan åkte dessvärre ut innan pengarna, men för Robert och Rasmus fortsatte spelet, och när Dag 3 inleddes började de förstå vad de hade chansen att ställa till med.
Hur allting sedan slutade är historia - Robert tog hem titeln och lämnade landet €160,000 rikare, medan Rasmus fick ett stabilt tröstpris på €67,000.
Några veckor efter det smått osannolika resultatet fick vi äran att prata med den 25-åriga daladuon om deras framgångar, och det var två ödmjuka vinnare vi mötte.
Rasmus och Robert om BOM 2016
Pokerlistings: Till att börja med, ett stort grattis till första och tredjeplatsen, vad har ni haft för er sen vinsten? Hur firade ni det hela?
Robert och Rasmus: Tack så mycket! Vi stannade i Malta ett par dagar och bara njöt. Vi har faktiskt inte hunnit fira det ordentligt.
Vi var så slitna efteråt så vi tog det rätt lugnt, åt och drack gott.
PL: Ni hade ett ”last longer-bet” där vinnaren fick en gratis middag, tog ni den i samma veva?
Robert: Haha ja den fick jag direkt efteråt. Vi käkade på en köttrestaurang nere i hamnen, det var riktigt gott.
PL: Under turneringen så nämnde ni att ni började spela poker tillsammans för fem-sex år sedan, hur startade det för er?
Rasmus: Min storebror var kompis med Robert, så en kväll frågade han om jag ville hänga med och spela.
Jag minns inte exakt vad det var vi spelade men förmodligen någon liten Sit & Go eller något riktigt litet cashgame. Det var även där vi knöt kontakt.
Efter det blev det fler pokerkvällar och så småningom satte vi igång att spela på internet.
PL: Var Johan också med under dem kvällarna?
Robert: Inte från början, det var först några år senare som vi lärde känna honom, under vår första liveturnering i Riga.
PL: Så ni har ett etablerat pokercommunity i Dalarna?
Robert: Nej vi är bara ett gäng kompisar som tycker om att spela med varandra, det blir mestadels online nuförtiden.
PL: Eftersom ni satte igång att lira ungefär samtidigt måste ni ha utvecklat en del likheter i spelet. Hur såg er strategi ut inför turneringen? Hade ni samma approach eller har ni väldigt olika spelstilar?
Rasmus: Nja vi spelar nog hyffsat lika.
Battle of Malta har en så jäkla bra struktur så det var rätt basic. Man får så fint utrymme att ta det lugnt i början och vänta in lägena, sedan blir det såklart mer och mer aggressivt desto längre turneringen går.
PL: Håller du med?
Robert: Ja det gör jag. Det var en väldigt lugn förstadag. Till och med andradagen var relativt lugn de inledande timmarna.
Det gällde att koppla av och försöka hitta bra spots.
PL: Kvällen före finalbordet låg du sexa i chipcounten Robert och du tvåa Rasmus. Hur förberedde ni er? Satt ni på olika håll eller umgicks ni som vanligt?
Rasmus: Vi satte oss ner och diskuterade hur motståndarna spela, men mycket mer än så var det inte.
Vi tog en ganska tidig frukost och gick ut och la oss vid poolen ett tag innan vi gick till casinot.
PL: Var ni nervösa eller var det bara glada känslor?
Robert: Det är klart man var lite spänd, men så fort man satte sig ner försvann det.
PL: Var det något snack om en eventuell deal den kvällen?
Robert: Nej inte direkt, vi hade ju väldigt olika chipstackar, men några få procent bytte vi så att den andra inte skulle gråta floder om en av oss vann.
Vi hade redan en del action i varandra innan turneringen, så alla tre fick bra utdelning i slutänden.
PL: Hur kändes det när du slog ut Rasmus?
Robert: Jag hade ju hellre slagit ut den där irländaren (Finnighan), men det kändes ändå helt okej. Jag pushade med 9-7 och Rasmus synade med kung-hög.
Han hittade en bra spot och fick in pengarna som en marginell favorit och jag drog ut.
Rasmus fyller i: Jo det kan man säga.
PL: Är det Robert som brukar vinna dom händerna när ni spelar?
Rasmus: Den där grabben har alltid löparskorna på!
PL: Robert, i en kortare intervju under Battle of Malta sa du att du siktade mot att spela poker på heltid. Hur har det gått med dem planerna?
Robert: Det har gått bra, jag har spelat på heltid i ungefär ett år nu.
Det blir mest cashgames i veckorna, allt från 5/10 på Svenska Spel och uppåt, sen på söndagarna blir det turneringsgrind.
PL: Vad gjorde du innan?
Robert: Jag var personlig assistent.
PL: Har du märkt någon skillnad i resultaten sedan du sa upp dig och har du några mål för pokern i framtiden?
Robert: Oja, resultaten har blivit mycket bättre. Det är kul att se. Jag kan lägga ner mycket mer tid vilket gör en stor skillnad.
Just nu har jag väl inga specifika mål. Jag kör på och tar det som det kommer.
Det enda jag planerat in är Eureka i Prag, sen kanske det blir några sidoevents i EPT:n som går samtidigt.
Jag tänkte också åka iväg på en längre resa framåt vårkanten.
PL: Ni bodde på samma hotellrum i Malta, bor ni tillsammans i Sverige också?
Rasmus: Nej det gör vi inte. Jag flyttade faktiskt precis till Falun. Tjejen bor här så det var därför.
Robert är kvar i Mora, så vi bor drygt 10 mil ifrån varandra.
PL: Jobbar du där? Eller har du planer att göra som Robert och satsa fullt ut på pokern?
Rasmus: Det är klart att den tanken har slagit en, man jag har inte intresset att lägga ner så mycket tid som krävs för att spela på heltid.
Just nu jobbar jag på en saneringsfirma, och jag trivs väldigt bra där, så jag har inga planer på att sluta.
Arbetskompisarna är sköna, även om de tvingas acceptera att jag tar lite extra mycket ledighet i år för att kunna sticka ner till Prag med Robert, men det har kollegorna hanterat bra. Vissa vill till och med köpa procent i en (skrattar).
PL: Ni hade ett minst sagt udda bet inför Battle of Malta. Om någon av er nådde finalbordet sa ni att de andra två var tvungna att göra en tatuering av en dalahäst? Har ni gjort den ännu?
Rasmus: Haha nej inte ännu. Vi har faktiskt inte setts något sen vi kom hem från Malta.
Men det är Online-SM nu i helgen, så då ska jag upp till Mora och spela. Hör av er igen efter helgen så ska vi nog ha löst det.
PL: Blir det grindstuga?
Robert: Ja det blir fullt hus hos mig. Både Rasmus och Johan kommer hit, sen ett par stycken till. Vi blir nog åtminstone fem stycken som ska köra turneringsgrind.
PL: Kan de inte bli svårt att hitta tid för tatueringar då?
Rasmus: Haha jo men vi får lösa det!
Alla detaljer är inte helt klara ännu då två av oss nådde finalbordet.
Som det ser ut i dagsläget måste Johan göra två eftersom både jag och Robert lyckades ta oss dit. Sedan måste jag göra en då Robert tog sig dit, och detsamma gäller för honom.
PL: Ni har inte haft några andra galna bets genom åren?
Rasmus: Hmm, nja vi har väl ett stående med en tredje kompis som snusar något ofantligt. Det handlar om Sunday Million. Även där är det finalbordet som gäller.
Lyckas han nå finalbordet måste vi börja snusa, och når någon av oss dit måste han sluta i ett år.
PL: Har ni någon tidsgräns för det?
Robert: Nej det är som sagt stående. Av den anledningen spelar vi Sunday Million varje vecka. Det har inget med pengarna i turneringen att göra, vi vill bara vinna bettet.
Det var lite nervöst en gång när han åkte ut på 70:e plats, men sen dess har det inte hänt så mycket.
PL: Kommer ni tillbaka till Malta nästa år?
Robert: Ja det är jag nästan övertygad om.
Rasmus fyller i: Utan tvekan, det är i stort sett förbjudet att planera in något annat i november.
