Hemmafru 2013? Tack men nej tack!

Share:
22 mars 2013, Skriven av: PokerListings.se
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
Hemmafru 2013? Tack men nej tack!

2013 försöker hela världen bli mer demokratisk. Mer jämställd. Mer individvänlig. Det går så där men långsamt framåt.

På vissa ställen i världen går det bättre än på andra ställen.

Förr i tiden var det vanligt för kvinnor att vara hemmafru. Men på den tiden var skilsmässa inte på tal heller. Sen kom juppie-eran.

Folk skiljdes till höger och vänster. Par gled väl ifrån varandra. Han jobbade jämt för att försörja familjen och utvecklades som individ på sitt håll och hon var hemma hela dagarna och fick till slut långtråkigt när barnen blev större. Dom hade inget gemensamt längre att prata om.

Sen höll man ihop ett tag tills barnen blev lite äldre innan man bröt upp i bitterhet.

Eftersom hon hade lagt all sin energi på barnen och honom, så var det mer eller mindre omöjligt för henne att hitta någon som ville anställa henne.

Hon hade ju ingen arbetslivserfarenhet. Och han som hade tillgång till alla inkommande pengar för familjen drog och ville leva highlife när hon blev gammal och "ful",
sekreteraren var "ruligare".

Sen lärde sig kvinnor att det var viktigt att tänka på sig själv också. Att utvecklas även på ett individuellt plan. Att det var viktigt med sysselsättning UTANFÖR hemmet också.

Att ha något att prata med sin partner om som inte bara handlade om att stryka kallingar och middagstips eller inredning.

Det var förr det.. eller? Finns det verkligen kvinnor som 2013 vill bli hemmafruar? Ja, men inte många.

Märkligt nog, när jag läser bloggar, så är det precis dom här kvinnorna som har mest skit att kasta på andra kvinnor. Hemmafruarna känner sig hotade av andra kvinnor tydligen.

Kvinnorna som befinner sig där ute på platser där deras män är. Dom är ju beroende av sina män till hundra procent så det förstår jag.

Beroende av att inte bli lämnade av sina män ekonomiskt. Men då kanske man ska vara försiktig med att kalla andra kvinnor för "gold diggers" eller andra fula saker?

Jag har jobbat sen jag var väldigt liten. Jag har fler karriärer bakom mig. Det hade varit trevligt att ha någon att dela livet med, men jag ser den personen som någon jag DELAR livet med,  inte någon som ska komma och ta hand om mig som om jag vore omyndig och oförmögen att göra det själv.

Han kan stryka sina egna jävla kallingar, så lagar vi mat ihop och jobbar båda för att bidra med något som är bra för oss som par.

Barnen blir snabbt stora och jag tycker att en bra mamma ska visa sina barn att tjejer klarar sig på egen hand också.

Att dom ska välja en partner för sina personliga egenskaper, inte för att vara försörjare. För om förhållandet går åt pipan så vill jag att min dotter Astrid ska kunna klara sig på egen hand också.

Ett förhållande blir bättre balanserat för båda med lika villkor.

Jag dömer inte ut någon. Det finns folk som har fått det att funka med mer "gamla" könsroller i sina förhållanden. Men det är fler undantag än regler. Det har historien bevisat.

hugs

dilba

Share: