WSOP: Tio skäl varför Schwartz måste vinna WSOP

Ylon Schwartz
Ylon Schwartz.

Låt mig få det här sagt en gång för alla: Jag vill att Ylon Schwartz ska vinna huvudtävlingen i 2008 World Series of Poker! Mina skäl för att överge den sista gnuttan av journalistisk saklighet framgår av det som följer.

För det första älskar jag schack. Jag spelar skitdåligt, precis som poker för övrigt. Men samtidigt älskar jag det, precis som poker. Schwartz är en schackmästare liksom Dan Harrington. Som bäst har han haft en rating på 2366 poäng. Det är äckligt bra.

Folk säger ofta att poker och schack har många likheter. Schwartz är ett levande bevis för det.

En sak som förenar schack och poker är, enligt Schwartz, förmågan att sitta i timmar och tänka strategiskt. Men i första hand är det det personliga mötet som spelar in.

"Schack är bra för tålamodet", säger Schwartz. "Att sitta där timme efter timme och räkna. Det bygger också på matematik, geometri och minnesförmåga. Att möta människor ansikte mot ansikte, att tävla mot varandra och bygga en bild av hur en spelare analyserar olika händelser är något som låter sig överföras väldigt väl på poker."

För det andra är Schwartz mer än bara en aning street. Han kommer från Brooklyn och började spela schack i trettonårsåldern. Snart nog skolkade han från skolan och spelade schack för pengar istället.

Han brukade hävda att han spelade för att han gillade skönheten och enkelheten i spelet, inte för pengarna. Faktum är att han knappt tjänade några pengar alls på det.

"När du spelar schack för pengar går 95 procent av tiden åt till att sitta och vänta på nån kratta som kan tänka sig att sitta ner och spela för fem-tio dollar. Jag bodde i Hells Kitchen då och var glad om jag kunde dra in 50 dollar om dagen. Om jag tjänade $100-$200 på en dag var det som ett mirakel."

Skolan i all ära, men det där är skitsnack. Glöm konsten och skönheten (vi författare hatar sånt)! Om jag bara hade förmågan skulle jag vara ute och spela schack om pengar hela tiden, bara för att kunna säga att jag kan det.

För det tredje önskar jag att jag hette Ylon. Och låt oss vara uppriktiga, det önskar du också att du gjorde.

För det fjärde är Schwartz sjukt lik Yoda. Jag menar på det där ålderslösa maestro-vet-fortfarande-hur-man-lägger-ner-en-dam-sättet.

Ylon Schwartz
Ship the Cheese

För det femte heter killens hemsida "Ship the Cheese". Tydligen är det en kombination av sägningar inom pokervärlden och på New Yorks gator.

"Det var inget jag planerade, det bara blev så", säger Schwartz om namnet. "Det finns ingen riktig referenspunkt till hur eller när det började. Pengar kallas cheese på gatan - det är slang för cash. Och du vet, när du vinner en pott vill du ha markerna. Så du säger 'Ship it'. Det får folk att känna sig bra på nåt sätt."

Ship the Cheese kunde vara inledningen på en psalm, det spelar ingen roll, det är rätt kul i sig själv. Det behövs inga förklaringar.

Men jag föreslår att du besöker webbplatsen. Han har onekligen kul med den, och helt klart en sjuk typ av humor. Faktum är att jag fortfarande inte vet om hälften av det han säger är sant. Eller om det bara ingår i nåt subtilt skämt avsett enbart för honom själv och ett fåtal riktigt gamla vänner som står nära honom.

För det sjätte kunde Schwartz ha varit aktiemäklare. Han fick till och med arbetserbjudanden från några av dem han spelade schack med. Han svarade att tack, men nej tack.

"Jag gillar att sitta på min rumpa och tjäna pengar", säger Schwartz. "Jag gillar inte att ha en chef. Det är det fina med poker. Jag kunde ha varit multimiljonär redan om jag hade tagit de där jobben, men jag vill inte ha en chef. Jag gillade min livsstil för mycket för att ge upp den."

För det sjunde, om Schwartz vinner kommer han inte backa för lite blandmissbruk.

"Om jag vann nio miljoner dollar vet jag precis vad jag skulle göra", säger Schwartz. "Jag skulle gå och dricka en massa tequila. Jag skulle skaffa den bästa tequilan som finns och... ja, dricka den. Jag skulle vara ett högklassigt vinfyllo i tio år."

Hmm, vin och tequila. En kombination utan överman i Degenerate's Guide to Mixed Drinks, och en sida i boken som jag själv har läst bara alltför många gånger.

För det åttonde är Schwartz ett karriärproffs med bägge fötterna på jorden. Han växte upp i små förhållanden och har gnetat i åratal för rätten att vara där han nu är.

Han gick över från schack till backgammon och sen till poker för att en kille som hette Fat Nick sa att han måste behärska flera spel om han skulle överleva.

"En av killarna jag mötte därute på gatan hette Fat Nick", säger Ylon Schwartz. "Jag älskar att prata om Fat Nick. Han var en spelare av den gamla sorten och spelade backgammon mycket, mycket bra. Han var en av de stora artisterna därute på gatan.

"Jag ville egentligen inte bli en spelare, men jag älskade att spela schack. Det var artisteri, jag brann för det. Men du vet, jag var pank. Fat Nick hade en backgammonklubb. På vintrarna brukade vi spela lite turneringar och jag började vinna dem. Sen började jag spela i Atlantic City och resten är historia."

Nionde anledningen: Nämnde jag att han heter Ylon? Det uttalas iii-lon.

För det tionde är Schwartz en så himla bra historia. Direkt från gatan, rolig som fan, fantastiskt huvud, den perfekta blandningen av spelare och geni. Och det är mycket bra för pokern.

Schwartz startar finalbordet den nionde november med $12,5 miljoner i marker, vilket ger honom en solid fjärdeplats.

Om sina egna chanser säger Schwartz att han har hållit ett helt normalt schema under uppehållet och känner sig i mycket bra form, trots allt ståhej kring nionde november-finalen.

"Du vet, jag har spelat tusentals turneringar", säger Ylon Schwartz. "Kanske att jag är lite nervös, men jag känner mig bra. Jag känner mig loose."