WSOP 1998 upptakten del 1

Chris Bjorin
Björin.

På WSOP 1997 träffade jag Christer Björin som berättade om Kortoxen.

Jag hade hört att det var skurkar och banditer som hängde där, men Christer försäkrade mig om att det var lugnt.

Jag spelade så mycket jag kunde på Oxen när jag väl hittade dit, och på andra klubbar i Stockholm som Matchpoint och Sky. Året såg ut att sluta på ordentligt back, närmare minus 70 000 kronor.

Då sas det att en pokerutbildning kostade lika mycket som en universitetsutbildning. Och var värt dubbelt så mycket.

Jag hängde inte mycket läpp alltså och jag kände att jag utvecklades i snabb takt. Vid sidan om spelet så studerade jag även poker så mycket jag kunde.

På hösten kom jag fyra i Texas SM utav tjugosju deltagare. American Airlines mot Stål-Jockes snögubbar. (AA mot 88)

Jag var också nere i Puerto Banus och spelade riktiga SM. Jag kom på trettionionde plats av sextioen deltagare.

I december i Helsingfors så klonkade jag ordentligt. Jag kom femma i sjukorten och tvåa i Main Event. Det räckte till att bli ”best overall player” vilket belönades med James Bond klockan Omega Seamaster och 15790 Mark.

Slutresultatet för 1997 blev plus 119 375 kronor. Poker +70 250, Back Gammon +29 870, och Övrigt +19 255.

Våren 1998 var jag i Paris och cashade fyra gånger varav en andraplats. Sedan var jag i London och vann en pot limit sjukorts turnering. Sedan var jag i Wien utan att klonka. Sedan var jag i Slovenien och kom sexa i sjukorten och tvåa i Main Event.

Det var mycket ryggdunkningar och beröm vart jag än gick. Och jag fick många förfrågningar om att sälja procent.

Det som var mest smickrande var att Europamästaren Mickey Finn ville köpa in sig i mig.

Jag var laddad till tusen inför WSOP 1998, men inte redo att slänga upp 10 000 dollar för en plats i pokerhimlen.

Den summan skulle jag förhoppningsvis spela ihop under veckorna innan start någonstans på pokerborden i Vegas.