WSOP 1998 Texas Pot-Limit del 11

Knektar

Länk till del 10

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-finalbord-och-bracelets-del-10-42070

Fredagen den första maj 1998 spelade jag en 2,5K PLO turnering med återinköp.

Poker, och framförallt PLO verkade tydligen vara lite svårare än jag trodde. Jag kom på 50:e plats av 82 trots att jag gjorde ett återinköp.

Det brände ett hål i bankrullen med minus 3760 dollar efter att jag sålt ut procent.

Tisdagen 5 maj spelade jag en 3K Texas Pot-Limit turnering och åkte ut tidigt enligt anteckningarna. Det kostade 1850 dollar efter utförsäljningen av procent.

Det var inget nytt för mig att det var standardavvikelse i turneringar. Nu var startfälten mycket större och motståndet mycket bättre så jag hängde inte det minsta läpp.

Förutom för händerna som jag spelat dåligt.

Torsdagen 7 maj så spelade jag en 3K Texas No-Limit turnering.

Det gick bra.

Både länge och väl.

Men jag kommer endast ihåg en enda hand. Gissa vilken?

Försök.

Det är enkelt om du tänker till.

Det kanske inte är så konstigt att jag inte kommer ihåg så mycket om en turnering som jag spelade för femton år sedan.

Det är nog mer konstigt att man kommer ihåg så många potter som man gör genom åren.

Vi var fjorton man kvar av 242 startande. Vi var i pengarna sedan länge.

Snubben på tjugosjunde plats hade fått 4356 dollar, men han var glömd sedan länge. Jag hade som vanligt siktet inställt på förstapriset och runt 270 000 dollar.

Min plan är alltid att roffa åt mig marker när de andra sover. Men ibland får man lite för ruttna löv, eller har en aggromonkey bakom sig. Det finns många parametrar som förstör planen.

Jag har för mig att det smällde rätt rejält på bordet och det i kombination med att jag fick dåliga löv gjorde att jag inte hade hittat några lägen.

Min image var alltså rätt för att växla tempo med sju man kvar vid bordet. Denna gång tänkte jag komma till finalbordet med marker.

Jag hade knappen. Det var redan klart att jag skulle slå om när det var min tur. Det gjorde jag nästan alltid i alla fall.

Det är ingen omöjlighet att jag hade den högsta höjningsprocenten i världen på knappen 1998.

Den högsta höjningsprocenten på lilla mörken hade jag garanterat.

Alla la sig fram till mig och förvånande nog hittade jag metkrokarna.

Det fanns nog ingen vid bordet med de stackdjupen som inte var villig att gå allin före floppen med knektarna.

Jag ville ha action, men knektarna är inte ens favorit att vara ett överpar på floppen så jag slog om.

Jag var glad när lilla mörken började pilla på markerna.

Jag var ännu gladare när han gick allin.

Men innan jag synade så ville jag tänka igenom situationen.

Knektarna är fjärde bästa hand man kan ha. Jag hade finfina pottodds. Jag var shortstackad. Det var helt enkelt dags att förlita sig på Fru Fortuna.

Men rösten i huvudet var inte lika övertygad.

Jag började fundera på om kast var ett alternativ.

Då började min motståndare prata. Och han slutade inte.

Han höll en lång monolog om att han hade en bra hand och att han gärna visade den om jag la mig.

Om jag synade och vann skulle han i princip vara ute också.

Han fortsatte prata om att vi var så nära finalbordet och att han hemskt gärna ville dit.

Han bara fortsatte att mala.

Till slut var jag helt övertygad om att han hade Ess-Kung.

Kanske hade jag hitta kast om han hållit käften? Kanske hade min pokerkarriär sett helt annorlunda ut?

Det hade den definitivt gjort med 270 000 dollar att köpa in sig i nya turneringar med. Men det var nog rätt långt ifrån kast om jag ska vara ärlig.

Till slut avbröt jag honom med en syn.

Mina knektar var chanslösa mot hans damer och jag fick kliva ut i natten.

Den var svart.