WSOP 1998 PLO med de tre vise männen del 5

Doyle Brunson
Den vise Doyle Brunson.

Länk till del 4.

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-plo-med-en-vaerldsmaestare-del-4-96269

Enligt alla pokerböcker jag läst så är bubblan ett bra tillfälle att bygga en stor stack. Det har varit en sanning för mig och det är många gånger jag åkt ut precis innan pengarna.

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att det är helt fel.

På nittiotalet kan det dock ha varit rätt när startfälten var mindre och spelet generellt sett tightare.

Jag hade ett tufft bord, men det var ingenting mot det bordet jag hamnade vid när jag blev förflyttad dit med tjugo spelare kvar.

Vi var sex man vid mitt bord. Först var Ken ”Skyhawk” Flaton. Sedan tror jag att det var Steve ”The Bald Eagle” Zolotow. Det kan ha varit en annan tunn- och gråhårig gubbe, men jag är rätt säker på min sak. Det enda alternativet är att det var en annan duktig gubbe som åkte ut innan de arton prisplatserna. Ken Flaton bubblade också.

De var båda meriterade och respekterade spelade. Men det var inte den duon som fick folk gå förbi och säga ”Wow, vilket bord”.

Det var heller inte undertecknad.

Det var de tre vise männen på rad bakom mig.

Berry Johnson, världsmästare 1986, trea båda 1982 och 1985.

Johnny Chan, världsmästare 1987 och 1988, tvåa 1989, sjua 1992, och ytterligare 4 bracelets.

Doyle Brunson, världsmästare 1976 och 1977, tvåa 1980, trea 1972 och 1983, fyra 1982, och ytterligare 6 bracelets.

Jag svalde hårt och försökte putsa fjädrarna så gott det gick.

Efter att ha lagt mig några händer så höjde jag upp utg.

De tre vise männen stirrade ned mig.

Jag drog ned hakan i halsen och svalde igen. Det var inget snack om att de tyckte att jag begått ett grovt etikettsbrott.

Berry såg genuint ledsen ut med sina läsglasögon, som en skolfröken som upptäckt sin favoritelev med att fuska.

Johnny såg ut som en kinesisk vattendrake som snart skulle flyga över bordet och bita av mig huvudet.

Doyle såg ut som om han skulle luta sig på mig tills jag försvann.

Efter en evighet så la sig Berry. Sedan Johnny. Och sedan Doyle.

Jag plockade upp potten och kände mig lite varmare i kläderna.

Och det var inte för att jag hade kissat på mig.