WSOP 1998 PLO del 3

T.J. Cloutier
T.J.

Länk till förra delen.

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-limit-omaha-del-2-17627

Thomas James Cloutier ansågs av väldigt många som världen bästa turneringsspelare nittonhundranittioåtta. T.J. hade kommit tvåa 1985 och femma 1988 i Main Event.

Förutom att ha vunnit och placerat sig i ungefär en ziljon turneringar så ansågs han vara väldigt extra duktig på Omaha.

Han hade placerat sig topp tio sju gånger i WSOP i spelet Omaha, inkluderat en andraplats och en förstaplats.

Nu hade han skrivit en bok om spelet. ”Championship Omaha: Omaha High-Low, Omaha High and Pot-Limit Omaha” skrev han tillsammans med världsmästaren från 1983 Tom McEvoy.

Den hade kommit ut månaden innan WSOP drog igång.

Boken är väl ingen höjdare, men det fanns några riktiga guldkorn där för en pokertörstande ung svensk. ”Beware of the dangler” till exempel.

Binion´s var som vanligt fullbelagt, men jag trivdes på mitt Budget Inn två kvarter därifrån.

Kvällen innan min riktiga WSOP-premiär – 1,5K PLO med rebuys - hade jag börjat läsa boken på mitt rum och blev klar med den samma kväll.

Jag läste om vissa kapitel på förmiddagen och kände mig så laddad som man kan vara. Jag gick till Binion´s i rask och upphetsad takt.

Det kom en stark motvind när jag svängde runt första hörnet och gick hela vägen längs med Golden Nugget.

Det fladdrade i hår, shorts och t-shirt. Det susade av vind i öronen.

Det var uppfriskande.

Det var stärkande.

Det var den bästa uppladdningen jag någonsin fått.

Jag hade så mycket spring i benen att jag nästan var tvungen att sätta fart.

Det kändes som att jag kunde lyfta. Jag fällde ut armarna och njöt.

Jag klev in på Binions, och ut i pokertältet, och in i antiklimax.

Turneringen hade långt kvar till start. På den tiden startade ingen turnering i tid. Så var det i hela världen. I Vegas, i Europa, och på Oxen.

Det blev en promenad till bilderna på världsmästarna på väggen. Det blev en till promenad till den andra delen av Binion´s där det fanns en miljon i cash inmurat i väggen bakom ett fett pansarglas.

Det blev många vändor förbi pokertältet för att inte missa första handen.

Till slut var det dags för den. Äntligen. Jag kommer inte ihåg, men jag var säkert första spelaren vid bordet.

När det bara var två platser kvar så kom en stor man med alligatorskinn som hud och satte sig ned.

T.J. Clouiter.

Vid mitt bord.

Jag svalde djupt och förbannade min otur.

Några dagar senare skulle T.J. vinna sitt fjärde bracelett i en 2,5K PLO med inköp.

Men det visste vi inte då.

Nu var en annan tärning kastad. Jag hade gjort mitt buyin och T.J. hade kvällen innan förmodligen förlorat allt på Craps.

Det var dags att spela poker med andra ord.