WSOP 1998 Main Event del 18

Ken Lennaard small

Serien fick ett längre avbrott, men nu kör jag 1998 in i mål.

Förra delen:

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-och-den-draeglande-jaettebebisen-del-17-94215

Det var dags.

Jag skulle spela.

Main Event.

Jag hade väntat ända sedan dagen jag läste Pokerhandboken drygt två år tidigare.

Jag hade drömt sedan 1987 när jag läste i Expressen om Orientexpressen som vunnit det poker-VM jag då fick reda på existerade.

Jag trodde att jag var redo.

Dagen innan, en solig söndag, hade jag ägnat åt att gå igenom strukturen, olika scenarios, och vilka händer jag skulle spela ifrån olika positioner.

Klockan fem i tolv släntrade jag inte alls nonchalant in i tältet på Binion´s valet parking. Det tog en sekund att inse att starten var långt borta.

Det visste jag egentligen men att ligga på hotellrummet och rulla tummarna hade varit för olidligt.

Det fanns också en chans att just Main Event skulle börja i tid. Det var en risk jag inte kunde ta.

Jag kollade på anslagstavlan där alla deltagarna var uppskrivna. Det såg ut som att vi inte skulle nå upp till förra årets 312 deltagare.

Hade pokern slagit i taket? Skulle deltagarantalet gå ner för första gången i WSOP´s historia? Det verkade så.

Main Event drog igång ett par timmar senare och efter utsatt tid. Under tiden hade jag irrat runt som en osalig ande.

Det fanns gott om ännu osaligare andar.

Ingenting skulle kunna visa Main Events betydelse för oss pokerspelare bättre än sista timman innan start på den tiden.

Många gick runt och mös. De som hade köpt in sig.

Många sprang runt som höns utan huvud. De som inte hade köpt in sig.

De tiggde och bad, sålde guldet på sin kropp, spelade black jack och gjorde ännu mer innovativa saker för att hustla fram ett buy in till pokervärldens största fest.

Jag mös, men jag led också med dem. Däremot hoppades jag att de inte skulle fixa det. Många av dem var riktigt duktiga pokerspelare och de passade bättre på railen tyckte jag.

Till slut var det dags för shuffle up and deal.

De magiska orden jag läst. De magiska orden jag drömt om. Den magiska stämningen alla pratat om.

Jag kommer inte ihåg vem som sa det. Jag kommer inte ihåg någonting speciellt faktiskt. Annat än att det inte var så speciellt. I alla fall inte för mig. Men huvudsaken var att spelet var igång.

Vi blev 350 stycken i Main Event 1998, trettioåtta mer än året innan.

Det hände nu.

Jag spelade.

Main Event.