WSOP 1998 Main Event dag tre del 22

Scotty Nguyen
Scotty Nguyen.

Länk till del 21:

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-jan-valrossen-lundberg-del-21-15359

Av de tjugosju spelarna som kom ITM 1998 så är det idag bara två namn jag inte känner igen och kan placera ett ansikte till namnet.

Med det sagt så var det inte tuffare än vanligt utan ganska normalt skulle jag vilja säga. Några namn är kända stjärnor, andra okända stjärnor och några inget extra.

Min värsta besvikelse hade gått över och jag railade hela dagen.

Dels tränade jag tells.

Dels var Janne Lundberg kvar att hålla på. Han hade ingen stor stack men han var stabil och tuggade på som en ångbåt.

Och dels så hade jag gjort en stor bet. Four Queens hade erbjudit odds på Main Event. Det var ett bra sätt för mig att lära mig vilka de som hade koll tyckte var bra.

Det var rätt många namn som jag inte kunde para ihop med ansikte. Men jag hade hittat ett kanonodds. De erbjöd tre gånger pengarna på fältet. De namngivna spelarna var cirka 80 stycken så jag fick alltså resterande 270 gubbar till tre gånger såsen.

I Europa var bredden inte alls lika stor som i USA så där hade man varit sugen på den andra sidan. Men det här var USA och det fanns många mycket duktiga men okända spelare.

Dessutom fanns det nästan inte en enda europé med på listan.

Historiskt sätt så borde oddsen snarast varit tvärtom. Från 1990 så hade max tre, och kanske bara en, ”nameplayer” vunnit.

Jag lirade maxinsats 1 000 dollar och de sänkte oddset direkt till min stora förnöjelse.

Med tjugosju spelare kvar såg mitt spel riktigt bra ut.

Four Queens kom ut med nya odds. Mike Sexton trodde mycket på Lee Salem, som var en framgångsrik spelare ifrån Kalifornien. Jag tog rygg.

Ben Roberts lirade jag också. Han var en av Europas mest framgångsrika spelare på de högsta cashgame de senaste åren. Christer Björin som spelat poker mot nästan alla kvarvarande gillade hans chanser.

Det var allt jag behövde höra.

Sedan drog dag tre igång.

Janne Lundberg tuffade på. Han spelade inte en hand.

Han satt bekvämt bakåtlutad med händerna knäppta på magen. Ibland drog han sig i mustaschen när han behövde fundera lite.

En gång varannan timme ungefär fick han in såsen på en flipp som han vann.

Andra spelare åkte ut under tiden.

Med två bord kvar var det två kvinnor kvar. Det hade varit tunnsått med kvinnlig framgång de senaste åren.

Det var därför nu mycket surr om att någon av dem skulle slå Barbara Enrights femteplats 1995.

Det skedde inte. Kathy Liebert åkte på sjuttonde plats och Susie Isaacs åkte som tia.

De slog ihop bordet på tio så Susie nådde egentligen finalbordet. Men på den sidan så räknades finalbordet bara som de sex främsta som gick vidare till dag fyra.

Efter ett långt tag så var de sju kvar. En till skulle bort innan resten skulle förevigas dagen efter.

Då kom den avgörande handen.

Jag kommer inte ihåg detaljerna för mitt liv, trots att jag var där och trots att Scotty Nguyen berättade om den så sent som för två år sedan för mig.

Jag har för mig att Scotty höjde upp med AQ i ruter, Ben Roberts gick allin med AA och Janne Lundberg synade med 99.

Svenskens hand är jag mest osäker på men varken Scotty eller jag gillade hans syn när vi diskuterade det för två år sedan.

Scotty visste att han låg pyrt till men bestämde sig för att gambla.

Han floppade färg och slog ut två spelare samtidigt. Mitt största hopp av ”fältet”, Ben Roberts, fick sjätteplatsen, och Janne Lundberg fick sjundeplatsen och 112 500 dollar.

Officiellt så missade Janne Lundberg finalbordet men enligt mig och mina ögon så var han där.

Det är fortfarande Sveriges bästa placering någonsin i Main Event.

Det är favorit varje år på att han fortfarande ska vara det efter Main Event.

Särskilt i år när inte jag är med.