WSOP 1998 Jag hatar supersatelliter del 16

WSOP-satelliter på Rio
WSOP-satelliter på Rio.

Länk till del 15:

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-och-den-fetaste-potten-foer-aret-del-15-27799

Jag hatar supersatelliter. Jag verkligen hatar dem.

Alla säger att de är så bra värde i dem. Det stämmer säkert. Särskilt om man är bra på att flippa, vilket är det viktigaste av allt i sådana turneringar.

Men jag har aldrig varit bra på att flippa, så det har aldrig varit bra värde för mig.

Framförallt så är jag i maskin på supersatelliter. Så nuförtiden spelar jag dem sällan, eller egentligen aldrig.

Allt började 1998.

Visst var det kul att vara i Vegas. Visst var det kul att det var WSOP. Och visst var det kul med de andra turneringarna.

Men det var Main Event jag brydde mig om. Allt annat sket jag faktiskt i.

Det gällde att kvalificera sig på något sätt. Jag hade bra förhoppningar om att kunna sälja ut procent i mig själv. Men det hade såklart varit roligare att vinna alltihop själv.

Den delade glädjen skulle vi kunna ta efteråt. Jag testade några supersatelliter.

Det var hemskt dåligt motstånd. Alldeles underbart värde alltså. Det kostade 220 dollar med fria inköp.

Den första kostade mig 220 dollar. Det är allt som står så jag antar att det inte gick så bra.

Den andra kostade 420 dollar. Jag kom på 12:e plats av 150 spelare. Den gav fem platser i Main Event. Nionde plats gav 800 dollar.

Den tredje jag spelade kostade 420 dollar. Jag åkte ut i mitten.

Den fjärde jag spelade kostade 420 dollar. Jag kom återigen på 12:e plats, denna gång av 152 spelare. Den gav fem säten och niondeplats fick 750 dollar.

Nu var jag i maskin, men jag bet ihop. Det var ju sådant fantastiskt värde med blindstyren överallt som snubblade in markerna utan att tänka.

Jag hade varit kortdöd när det drog ihop sig, jag hade torskat flipparna, och alla andra som var allin vann hela tiden.

Snart skulle det väl ändå vända?

Nästa åkte jag ut i mitten. Det kostade 220 dollar.

Det började närma sig Main Event. Det började bli fler deltagare i supersatelliterna. Och det började dra ihop sig för mig.

Jag fick ihop en bra stack i nästa supersatellit. Nu hade jag också lärt mig att inte ställa dårarna allin i situationer de omöjligt kunde syna, för de gjorde de alltid i alla fall. AT och 66 är nöten att syna allin med tyckte de alla.

Vi var nere på tolv gubbar igen. Jag hade antat i flera timmar. En gubbe vars ögon hängde löst och snurrade runt hade gått allin två gånger om med skräp och dubblat upp två gånger om.

Hans marker låg i en stor hög. Med den stacken var han nästan klar, men han tittade på sin hand och gick allin en tredje gång.

Jag hittade damerna bakom. En uppdubbling för mig så skulle jag vara så gott som klar. Men rösten i bakhuvudet ville inte stoppa in.

Han ville lägga sig. Helt absurt när man har 14-15 bb på sex man, jag vet, men han fortsatte tjata.

Gubben såg jävligt nöjd ut. Efter flera minuter och time från turneringsledaren så la jag mig och han visade glatt upp kungarna.

Det var årets spel av mig i WSOP 1998. Sinnessjukt bra spelat om jag får säga det själv.

Tur att jag inte visste att gubben var dansk för då hade jag nog aldrig lagt mig.

Det var fem säten och niondeplats gav 650 dollar.

Jag fick byta bord. Vi var fem man kvar på varje bord. Nu hade jag inte mycket marker kvar, men de hade de andra inte heller.

Jag hittade knektarna utg och gick allin. Jag fick blixtsyn av idioten bakom som hade ungefär lika mycket marker.

När han visade upp KQ så visste jag att det var kört.

Det är en av de sämsta syner jag sett. Någonsin. Från den dagen så har jag alltid hatat folk som synar allin med KQ. Inte bara för att det nästan alltid är uselt alltså.

Tiondeplats av 168. Suck, dubbelsuck, och en skvätt gråt i huvudkudden på rummet.

Sedan kom jag på tjugondeplats av 160 spelare. Minus 170 dollar (sponsrad 50).

Sedan -450. Ut i mitten.

Sedan -170. Ut i mitten.

Den här historien berättar inte hela historien. Jag skulle inte ens kunna hitta på så mycket otur jag haft.

Det hade varit så många varianter där jag hade otur, fel gubbe hade tur och så vidare. Det kändes som förgjort.

Sedan den våren hatar jag supersatelliter och jag har därefter spelat väldigt få genom åren.