WSOP 1998 Glada laxar och alligatortårar Del 23

T.J. Cloutier
Tungt slut för T.J.

Länk till förra:

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-main-event-dag-tre-del-22-24199

Det var dags för dag fyra och finalbord. Det var fem spelare kvar.

Det var tre ärrade och vassa proffs i form av Scotty Nguyen, Dewey Weum och Lee Salem. Det var en glad amatör i form av Kevin McBride och en världsstjärna i form av T. J. Cloutier.

Jag tror att den sistnämnda gillade sina chanser. De gjorde vi på läktaren också.

Om han eller Scotty vann skulle jag torska en dollarlax, men om någon av de andra tre vann så skulle jag inkassera två laxar.

Efter förra årets finalbord hade jag lärt mig att komma i tid för att få en bra plats vid finalbordet. Då jag ändå skulle sitta där i många timmar så kunde jag lika gärna komma en timme tidigare för att få bästa plats.

Finalbordet spelades inomhus mittemot receptionen där pokerrummet var i vanliga fall. Där hade de byggt upp en läktare.

Familjer och vänner fick plats först men sedan var jag nog först i kön. Jag fick en plats där jag såg bra och showen kunde börja.

Det var väldigt tight och försiktigt spel. Lee Salem åkte ut först.

TV-sändningarna valde att komma in efter tre timmar då de fortfarande var fyra spelare kvar.

En rolig sak är att Phil Hellmuth kom förbi speakerbåset och de frågade honom om T.J. Phil kastade ut en fråga rakt över finalbordet som T.J. svarade på direkt.

Only in poker baby.

Tänk dig Robert Laul kasta in en fråga på fotbollsplanen till Zlatan om hans fru. Inte så troligt va?

Dewey Weum var shortstackad och det kändes som att han aldrig riktigt var med i matchen enligt mitt minne.

Kanske var han helt kortdöd eller kanske var han för tight? Förmodligen det sistnämnda för spela det kan han. Han skulle smälla mig på fingrarna rejält i nästa års Main Event.

Till slut gick han allin med A7 på knappen och fick syn av Kevin McBride på höga mörken med KJ i ruter.

På den tiden fick man aldrig se storleken på mörkarna eller stackarna men jag tror att synen var rätt tveksam med tanke på effektiv stack och dåtidens starthandstrender.

Hursomhelst så floppade Kevin triss i kungar och köpte ut sig själv med backdoor färg.

Den handen är rätt talande för hur han kom till finalbordet.

Nu var de tre spelare kvar. T.J., Scotty och den glada laxen.

När det är sådan uppenbar skillnad i kvalitet så brukar det ofta uppstå en speciell dramaturgi.

Antingen så attackerar de duktiga spelarna varandra men oftare, och mycket smartare, så spelar de defensivt mot varandra och siktar in sig på den glada laxen.

Den glada laxen är alltid farlig. Han är i harmoni och formen är bevisligen i zenit.

Jag har sett det många gånger, hur de duktiga spelarna glömmer bort den sprattlande fisken och han då och därför får hela romsåsen med sig hem.

Efter fyra timmars spel så höjde Kevin till 40k ifrån lilla mörken med mörkarna 5-10k. T.J. blåste ut ett moln av rök och höjde till 160k.

Kevin blixtsynade utan position. Något han gjorde konstant.

Han hade bara spelat poker i några månader enligt honom själv men kommit femma i ett limit event och som bevis spelade han i den röda jackan alla som kommit till ett finalbord fick.

Han hade uppenbarligen ingen aning om konceptet position vilket T.J. och Scotty utnyttjade till max.

Det låg nu 340k i potten och floppen kom 7,5,4 med två spader.

Jag vet inte säkert men jag tror att T.J. gick allin trots att det inte var hans tur. I sådant fall gjorde han det med flit och i sådant fall så bluffade han.

Det kostade Kevin 400k att syna vilket han gjorde på en sekund med J,9 i spader.

Betänk att det var 3,5 miljoner ute i marker totalt så fattar du hur usel Kevins syn före floppen var.

Det var nog surt för T.J. att åka ut där. Han hade haft 56 bb kvar före floppen. Så kan det gå när man bygger pott mot en glad lax med formen i zenit.

Ett misstag. Eller en rötkuk. Det är allt som krävs.