WSOP 1998 Finalbord del 7

Johnny Chan
Johnny Chan.

Länk till del 6.

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-middag-med-de-stora-pojkarna-del-6-21701

Det var den första WSOP-turneringen jag någonsin spelat och jag var på finalbord. Hade jag inte bråkat med Howard Greenspan så hade jag haft en medelstack eller lite mer, men nu var den liten och jag låg väl sjua i chipcounten.

Det var inget jag hängde läpp över. Min stack gick att spela och chansen fanns definitivt kvar. Det var ju trots allt PLO vi spelade.

Christer Björin frågade mig om jag vill ha lite hjälp med att gå igenom motståndarna.

Jag tackade nej och förklarade att jag kände att jag hade koll på dem.

Det tyckte han var förvånande, och humor.

Kanske var jag helt ute och cyklade. Det är klart att Björins råd hade varit bra.

Kanske satt jag stadigt på min trehjuling. Jag hade rullat på rätt bra hittills.

Kanske finns det flera vägar mot samma mål. Björin har tagit upp händelsen ett par gånger genom åren. Och jag har tänkt på händelsen ett par gånger genom åren.

Idag tar jag alltid emot råd av Björin. Och får jag inga så frågar jag efter dem. Men den gången så lutar jag åt att jag tänkte rätt.

Vad ska man med fler växlar på en cykel när man ändå inte använder dem? Jag spelade mitt spel, och det hade gått rätt bra hittills.

Finalbordet började och jag fick sketna löv.

Finalbordet fortsatte och jag fick vissna löv.

Finalbordet såg mycket action och jag kunde inte göra någonting med mina ruttna löv.

Jag spelade inte en enda hand på flera timmar. Johnny Chan till höger om mig tittade på mig genom sina solglasögon och undrade säkert hur jag hittat hit.

Det gillade jag. Det skulle jag utnyttja senare. Men under tiden fick jag lägga mig lite till.

När jag hade knappen så var det raise och reraise innan mig så det gick inte att hitta på något då heller.

Fördelen var att tre gubbar hade åkt ut och jag hade tjänat några tusen dollar till.

Till slut hittade jag en AQ med två lankor och smackade om på cutoff mot Don O’Deas höga mörk. Så länge jag inte hade triss på hand eller fyra kort som var fem hög så hade jag slagit om.

Dels för att jag nu hade en riktigt tight image, dels för att Don själv är både tight och uppmärksam, men framförallt för att jag var på väg att råka ut för Broomcorn´s uncle´s öde.

Du vet, han som antade ihjäl sig.

Don O´Dea tänkte i en evighet innan han la sig. Efteråt berättade han att han haft KK men lagt sig då jag inte spelat en hand.

Det värmde att få vinna en pott, även om det bara var mörkarna.

Efter 150 minuters kast, kast, och kast fick det vara nog.

Det var dags att spela poker.