WSOP 1998 Den stora tomheten del 20

Förtvivlan

Länk till förra delen:

http://www.pokerlistings.se/wsop-1998-matt-damon-och-edward-norton-del-19-89524

Jag var ute ur Main Event. Det var 365 dagar kvar till nästa gång.

Festen var över innan den ens hade börjat. Hundrafemtio minuters dans var några tusen mindre än jag tänkt.

Nu återstod bara en ökenvandring. Tyvärr så var det fullt dagsljus ute. Jag hade föredragit nattsvart och kortslutning i Hoover Dam.

Det var helt enkelt inte min dag.

Dagen jag åker ur Main Event är den värsta dagen på året. Inte för att jag åkt ut utan för att det är så långt kvar till nästa gång.

Hur i helvete kunde den fula feta krullhåriga greken spela par i nior så? Om det någon gång i världshistorien varit berättigat med mord så måste detta tillfälle i alla fall ta sig in på topp tio. Åtminstone.

Jag drack säkert några öl för att dagen skulle försvinna fortare.

När jag vaknade upp nästa dag var jag fortfarande lika tom inuti. WSOP var över. Det uppenbara var ett accepterat faktum.

Jag klev motvilligt upp ur sängen.

Det var det nya årets första dag. Det var dags att börja jobba in nästa års buyin.

Jag var dock inte redo att styra stegen mot Binion´s. Jag tog bussen genom hela staden till The Orleans som på den tiden var Mecka för turneringsspelare på den tiden. De hade två turneringar varje dag med flera hundra deltagare och bra struktur.

Den som började klockan tolv tisdagen den 12 maj 1998 var en tiodollars sjukorts limit turnering.

Jag hade inget bättre för mig så jag spelade bra istället för att slaska.

Många timmar senare var den över. Jag hade besegrat 175 motståndare och vunnit.

Hur tiltande var inte det? Den rushen hade jag föredragit i Main Event istället.

Den tanken hade jag tänkt ett antal gånger under turneringens gång, ännu fler på finalbordet, och nu konstant.

Jag kostade på mig en taxi tillbaka till Down Town. Nyfiken var jag så jag gled in på Binion´s. Väl där hittade jag en stencil med deltagarlistan på de som var kvar till dag två och deras markerantal.

Vasilis Lazarou låg trea med drygt 53 000 i marker.

Den fula feta krullhåriga greken.

Jag ville spy.

Jag kan till och med ha gjort det.