WSOP 1997 sammanfattning del 6

Marsha Waggoner
Marsha Waggoner.

Förra delen här.

http://www.pokerlistings.se/wsop-1997-och-den-lilla-apan-del-5-85105

Ännu en gång hade WSOP vuxit, precis som varenda gång sedan starten.

Tjugo turneringar hade avgjorts innan Main Event, om du räknar in damernas turnering som avgjordes i sjukort.

På den tiden hade du förövrigt garanterat inte kunna delta i damernas som man. Två turneringar till vanns av damer. Linda Johnson vann $1500 Razz och Maria Stern vann $1500 sjukort.

Hennes man Dr Max Stern vann förövrigt sjukort hi-low split och tillsammans var de länge det enda äkta paret som båda vunnit tills Barry Schulmans fru klonkade häromåret. Men inget annat par har gjort det samma år, och jag har svårt att se det hända i framtiden.

Om inte Viktor Blom kärar ner sig i Annette Obrestad förstås.

Ingen lyckades vinna två bracelett.

Tre turneringar avgjordes med rebuy.

Alla tre Omahaturneringarna vanns av européer som vanligt.

På den tiden spelades inte PLO i USA, men det rullade alltid på de höga cashgameborden runt om i Europa. Vi var helt överlägsna och det märktes i resultatlistorna.

Sedan var det Main Event såklart. 312 spelare som hade siktet inställt på första priset på en miljon dollar och odödlighet i pokerhistorien.

Min besvikelse över att ha missat mitt eget kval på grund av matförgiftning hade lagt sig en del och jag gladde mig över att jag förmodligen hade sparat tusen dollar.

Det var dag tre och nu var det riktigt kul att raila. Det var få bord och lättare att se. Stämningen var intensiv och hela tiden ökande. Och svensken Christer Björin gick riktigt bra.

Jag gjorde mitt bästa för att inte störa hans koncentration. Men stod såklart och väntade som en lydig hund på eventuella köttbitar som han behagade slänga åt mitt håll.

Han gjorde mig inte besviken. Han berättade om olika spelare och vad som pågick runt bordet med mera.

Mina öron spetsades också mot publiken och vad de andra tyckte och hoppades.

Jag kommer aldrig att glömma hur många det var som redan då hade respekt för hans spel och hans person. Det var många som höll på honom på grund av det sistnämnda.

Jag försökte peppa Björin i en paus och berättade det.

- Äh, sa han.

Marsha Waggoner åkte ut på tolfte plats som bästa kvinna. Björin var framme och gratulerade och sa att hon spelat bra.

Något han också sagt till mig. En gång.

Till slut var de bara tio spelare kvar. På ett bord. Final Table i Main Event.

Och där satt Christer Björin. Och där stod jag och höll tummarna.

Minnet sviker lite och ifall han läser denna blogg så vill jag gardera mig mot eventuella detaljfel i denna pott.

Kev Nettles var shortstackad och gick allin i tidig position.

Christer Björin gjorde en rejäl höjning från mellanposition.

John Strzemp gick allin på knappen.

Björin synade snabbt med Kungarna. John Strzemp hade knektarna för en riktigt stor sidopott.

Kev Nettles hade A9 eller nått liknande har jag för mig.

Knekten kom någonstans och Björin åkte hastigt, och mindre lustigt, ut.

Vad kunde ha blivit? Björin headsup mot Stu Ungar? En svensk världsmästare?

Jag fick äran att ta hand om Björins första synpunkter på sista handen.

Det var inga vackra ord om motståndaren. Björin hade höjt för att visa att han hade bra, men Strzemp hade ändå inte kunnat lägga metkrokarna. Och så vidare.

Bittert så det förslår förstås. Jag är med.

Det är väldigt få som fått äran att få höra en bad beat av gentlemannen. Jag känner mig genuint utvald.