WSOP 1997 del 2

Chris Bjorin
Christer Björin.

Missa inte del 1.

http://www.pokerlistings.se/mitt-foersta-wsop-1997-23675

Jag gled fram på Freemont Street där de två år tidigare hade satt upp några miljoner glödlampor i taket som en ljusshow för att hotta upp det rätt nedgångna Down Town.

Där var den. Den blinkande hästskon. Nu fanns det inget stopp längre. Inte ens en häst med den storleken på skorna hade kunnat dra mig därifrån.

Där inne såg det mest ut som vanligt. Plingande maskinger med kärringar framför som med en ruggig underarm och drog och drog i spaken. Ofta dragandes med en handske som var alldeles svart på insidan. Alltid med en cigg i munnen och oftast med ruggiga slemhostningar.

Genom lokalen gick också andra kärringar skjutandes växlingsvagnar och fyllde på mynt i folks hinkar som de hade med sig överallt, även på bussen. Kärringarna hade alltid ruggiga stjärtmuskler efter allt skjutande.

Sedan var det Black Jack och Craps där folk söp och skrek.

Jag hade sett allt förut på andra kasinon. Det var precis som en vanlig tisdagsmorgon i Vegas alltså. Ingenting tydde på att här avgjordes VM i världens ädlaste spel.

Jag gick vidare genom lokalen och kom fram till pokerrummet, insprängd i ett hörn med en rulltrappa på ena sidan och receptionen på andra.

Det var runt tio bord där och graden av min besvikelse går att ta på än i dag.

Bara ett bord var i gång också.

Jag gick vidare förbi receptionen ut där valetparkeringen är.

Det var som att öppna dörrarna på pärleporten. På parkeringen, som redan var under tak, hade de slagit upp ett stort tält som var fyllt med pokerbord så långt ögat nådde.

Det kändes som en ocean av bord och var det säkert också. Minst tjugo bord skulle jag gissa på idag.

Ljudet av rifflande slog emot mig, och redan då som en kär gammal vän.

Jag tog rulltrappan upp och gick förbi bingorummet till buffén.

Så mycket hade jag läst mig till att Binion´s buffé var bäst i stan så jag förenade nytta med nöje.

Jag gick till omelettstationen och valde ut ingredienserna till min frukostomelett.

Medan jag väntade hörde jag svenska röster bakom mig vid bordet precis intill. Det var faktiskt första gången jag hörde svenska överhuvudtaget i Vegas.

På den tiden var det naturligt för svenskar att börja prata med svenskar utomlands. Till skillnad från hemma i trapphuset alltså.

Jag presenterade mig och undrade om de möjligtvis också spelade poker.

Det gjorde de.

Jag undrade om de kände till att en Christer Björin hade vunnit ett event tre dagar tidigare.

Det gjorde de.

Jag undrade vidare om de kände honom.

Den ena pekade på den andra.

- Det är han.