Vad jag gjorde med kärringarna

mean old ladies

Igår undrade jag hur du valt att spela denna hand.

http://www.pokerlistings.se/vad-goer-man-med-kaerringarna-i-detta-laege-72551

Som jag skrev så uppskattar jag bluffen till nära noll procent för båda motståndarna.

Jag tror inte heller att någon av dem har spikarna.

Utg hade nog höjt lite mindre, eller åtminstone lite långsammare.

Spelare nummer två hade nog valt att bara syna för att få med mig. Det finns liten anledning att isolera sig när man har den handen.

Båda de vegetariska bröderna satt vi bordet och vi var helt överens om motståndarnas range.

Vi satte dem på par i tior upp till kungar och ess-kung båda två.

Det tror jag är en bra uppskattning. Ibland kan det dyka upp par i sjuor och ess-dam, men å andra sidan kan spikarna också dyka upp.

Hur många procents vinstchans tror du att jag har mot deras range?

I ett sådant här läge är Pokerstove mycket användbart. Om du är en seriös spelare så måste du använda det.

Enligt Pokerstove så har mina damer 41,63% i väntevärde.

Mot spelare nummer två, där det blir en stor sidopott, så har jag 58,19%.

Det är alltså en mycket enkel syn.

Kanske lite överraskande för vissa.

Nu kommer det riktigt intressanta.

Om vi lägger in spikarna i motståndarnas ranger så har vi fortfarande hela 35,14%. Och mot spelare 2 så har vi 52,37%.

Det visar sig alltså att det är riktigt dåligt att inte stoppa in med damerna i detta läge.

I turneringar så skulle kast kunna vara rätt ifall bordet är bra, strukturen är bra, och så vidare.

I mitt läge så hade jag inte hunnit förbi banken så jag hade bara ett uppköp kvar i fickan. Bordet var bra så jag ville hålla nere variansen, så jag valde att lägga mig à la Glimne. Men hade jag kört Pokerstove innan så hade jag smetat in skiten à al Dilba.

Utg hade AKs och den andra hade QQ. I detta läge har mina damer runt 23%.

Hade jag synat så hade jag fått dela på utg´s stack.

Sammanfattningsvis så kan man säga att jag spelade fel, men gjorde rätt. Och hade otur.

Precis som vanligt alltså.

Ken Lennaárds blogg