Upptrissad i matbutiken

Triss

Jag hade varit och handlat mat och stod i kassakön och filosoferade. Då lade jag märke till att kvinnan i kassan avslutade med ett ”Ska det kanske vara en Trisslott också?” till varje kund innan hon tryckte in slutnotan.

Lotteriinspektionen skulle naturligtvis gå i taket om de visste vad som pågick på Vivo i Fältöversten på Östermalm. Tänk att bli påhoppad av speldjävulens hantlangare bara för att man behöver handla bananer och mjölk.

Det var fredagskväll och långa köer vilket gav mig gott om tid att fundera ut ett dräpande svar att dunka i huvudet på kvinnan som sysslade med de omoraliska aktiviteterna.

Jag valde nästan snyftvarianten där jag med darrande överläpp skulle informera henne om mitt spelmissbruk och hur jobbigt det var för mig att oförberedd bli inledd i frestelsen – till råga på allt i den lokala matbutiken i av alla ställen. Men jag var inte riktigt i rätt sinnesstämning för att kunna leverera den scenen full ut trovärdigt så jag klurade vidare.

En uppläxning om spellagstiftningen kändes som att gå lite för långt och skulle förmodligen ändå bara skjuta högt över målet.

Principiellt har jag inget emot att skjuta över målet då det mesta som jag säger bara är för min egen förnöjelse, men jag var inte sugen på en lång monolog. Därför föll valet till slut på ”Nej tack, jag spelar bara till överodds”. Intelligent och garanterat obegripligt för henne.

Perfekt alltså.

När det var dags så tittade hon mig i ögonen och sa: ”Femhundratretton och femtio”. Jag blev helt paff. Och handlingsförlamad. Hon upprepade sitt budskap.

Jag blev nästan förnärmad. Varför fick inte jag samma erbjudande som alla andra?

Började reta upp mig ordentligt och skulle precis börja skälla ut henne då jag insåg att det var för att jag inte såg ut som en fisk.