Tips för Limit Hold’em-turneringar

Tomas Alenius
Svenske Tomas Alenius vann en Limit Hold'em-turnering i WSOP 2009.

Här lär vi dig vad du bör tänka på när du spelar i en Limit Hold’em-turnering.

Grundläggande koncept

I inledningen av en Limit Hold-em-turnering är spelet i princip likadant som i ett Limit Hold’em-cashgame.

Precis som i No-Limit-turneringar bör man spela tight till en början. Man vill inte ge bort marker i onödan.

Faktum är att man bör spela ännu tightare än man skulle göra i ett vanligt limit-cashgame. Detta eftersom – precis som i alla turneringar – man åker ut om markerna tar slut. Man får inte göra några återinköp (om det inte är en rebuy-turnering förstås).

Man måste således alltid skydda sina marker med stor noggrannhet.

Och man skyddar sina marker genom att spela i position och genom att spela starka händer. Strula inte med marginella händer ur position. Det kommer bara leda till att man tappar marker i onödan.

Undvik populära problemhänder som KJ, AT, QT, och så vidare. Även om de ser bra ut finns en klar risk att de är näst bäst om det går hela vägen till showdown. Markerna man förlorar på det viset kan mycket väl vara skillnaden mellan att nå pengarna eller att åka ut på bubblan.

Stjäla mörkar: en viktig taktik

Precis som i No-Limit-turnering kommer mörkarna att höjas. Detta sker var 10-60 minut beroende på vilken typ av turnering det är.

När mörkarna går upp blir förstås spelares stackar mindre i förhållande till mörkarna. Många spelare blir väldigt tighta när så sker och försöker bara överleva till nästa nivå.

Den bästa taktiken är att agera på motsatt vis. Man ska spela lösare och försöka stjäla potter av dessa tighta spelare. Man får inte låta mörkarna äta upp ens stack.

När mörkarna börjar bli höga ska man börja blanda i mörkstölder från sen position i sitt spel. Tyvärr fungerar inte mörkstölder på samma vis som i vanliga turneringar. Tack vare de fördelaktiga oddsen stora mörken får är sannolikheten mycket större att hen kommer att försvara sin mörk mot en ensam höjare.

Det är på grund av detta som man tvingas spela poker på floppen. Kamper mellan mörkarna vinns av ofta av mellanpar eller högre, men ibland räcker det till och med ess-hög. Mycket beror på den specifika situationen. För att lista ut hur ens hand står sig i en given situation måste man tänka på sin image, vad man vet om motståndaren och hur hen brukar reagera när någon försöker stjäla mörkarna, hur historien mellan er sett ut, och så vidare.

Eftersom mörkstölder finns med i alla spelares strategi räcker det inte med att stjäla själv, man måste även försvarar sina mörkar.

Det bästa sättet att försvara sig mot stölder är vanligen genom aggression snarare än en reaktiv strategi. Synar man och hoppas på att träffa floppen kommer man ofta (för ofta) att tvingas ge upp handen när man inte gör det. Det är ofta ett bättre val att kontrahöja (trebeta). Gör man en trebet tar man initiativet i handen. Man kan ofta vinna potter på floppen bara genom att satsa.

Exempel på en mörkstöldshand:

Du får K J i stor mörken.

Mörkarna är $50/$100 och du har 2 500 i stacken.

Alla lägger sig fram till knappen, som höjer.

Lilla mörken lägger sig och du trebetar (NOT: I vanliga fall bör man lägga denna hand om någon höjer, men eftersom det rör sig en trolig mörkstöld slår din hand höjarens (stöld)range).

Han synar och floppen kommer:

Q 2 J

Du satsar $100 och han höjer.

Vad du än gör nu, så lägg dig inte. Har ni kämpat om mörkarna tidigare kan du kontrahöja. Hans range är fortfarande ganska bred. Du kan även syna och sedan check-syna hela vägen.

I sådana lägen kommer din hand många gånger att vara bäst vid showdown. Man måste utvärdera sin handstyrka på en sluttande skala; vad som är en svag hand vid ett fullt cashgame-bord där en spelare i tidig position höjt är ofta en stark hand mot ett stöldförsök. Så ditt andrapar med en bra kicker kan alltså mycket väl räcka till.

En fin balans

Faktum är att scenariot ovan understryker hur viktigt det är att tänka utanför boxen och förstå hur handstyrkor förändras.

Om man inte anpassar sig kommer man att bli bortbluffad ur många potter. Men man får inte heller anpassa sig för mycket – för då kommer man att betala av med näst bäst hand för ofta. Det är en fin balansgång och det är mycket viktigt att man är uppmärksam på hur spelet vid bordet ser ut.

Limit-turneringar kan faktiskt vara roliga om man kommer in i det. Det gäller bara att inte krångla till det för mycket. Konceptet är ju i grunden detsamma som i No-Limit – man spelar tills det bara är en person kvar. Man kan använda sig av allt man vet om Limit Hold’em och allt man vet om No-Limit-turneringar.

Man måste också vara kapabel att anpassa sig till olika blindsnivåer och veta när man kan stjäla, när man ska försvara och när man ska avstå. Målet är, precis som i en No-Limit-turnering, att bygga upp sin stack. Detta görs genom att man värdesatsar med sina starka händer, kastar sina dåliga, får in pengarna i bra lägen och stjäl lagom mycket.

Kan man hantera samtliga dessa strategiska element kommer man att klara sig bra i Limit Hold’em-turneringar.

 

Senaste blogginlägg »