Tiderna förändras

Armhålor

När jag var liten gick jag på kollo. Jag älskade det.

Sova utomhus, paddla kanot och röka vass doppad i blåbär.

Spela fotboll, bädda säck och kidnappa barn från andra kollon.

Det var händelserika somrar. Särskilt för en kreativ grabb som jag.

Förutom att det var ett enda stort äventyr så lärde jag mig mycket som jag senare insåg att det var bra att kunna.

Tälja, baka pinnbröd, fiska och rensa skiten.

Städa, diska och bädda säng på riktigt.

Det var på sjuttiotalet och kolloledarna hade lite speciella vanor. Ingen rakade sig och alla körde Grov lössnus. Och jag pratar om båda könen.

Jag kommer aldrig glömma när en kvinnlig ledare stolt visade upp ett hål i tandköttet efter snuset.

Bättre än alla informationsblad i världen vill jag lova.

Alla var såklart så vänster som man bara kunde vara.

Alla badade såklart helt näcka också. Och jag fick lära mig att kvinnor såg likadana ut under armarna som mellan benen.

Ett år var lillebrorsan på ett kollo långt bort ifrån Barnens Ö. Resten av familjen var där och hälsade på. De andra ungarna var borta på hajk och brorsan var ensam på hela kollot för att ta emot oss.

Det låg underbart fint vid en stor insjö. Kollot hade en liten motorbåt som av en händelse var likadan som vår familj hade.

Jag stod ensam på bryggan med den ledaren som var kvar med brorsan. Jag berättade att vi hade likadan motorbåt, men att vi hade tjugofyra istället för tjugo hästkrafter.

Han tittade på mig med en arg blick och sa:

”Du, det värsta jag vet är folk som skryter.”

Riktigt moget att säga av en tjugoåring till en nioåring.

Jag funderade allvarligt på en riktig hockeytackling. Jag var rätt säker på att om jag överraskade honom så skulle han inte kunna undgå ett uppfriskande dopp.

Jag tänkte vidare och visste att jag skulle hinna till farsan innan fjanten fick tag på mig. Vilket var viktigt i kalkylen då han nog inte skulle dra sig ifrån att spöa upp en unge.

Kommunister har ju historiskt sätt varit mycket förtjusta i våld mot de svagare i samhället.

Till slut kom min analys fram till brorsan. Han hade två veckor kvar på kollot och det var väl säkrare än amen i kyrkan att han skulle få sota för min tackling.

Kommunister har ju historiskt sätt varit mycket förtjusta i att straffa oskyldiga.

Fjanten som inte gillade skryt fattade inte vilken tur han hade.

Men du kanske fattar nu att jag hade talang för poker.

Slutet av sjuttiotalet känns som en annan värld, och det var det.

Tiderna förändras, liksom samhället, dess normer och värderingar.

Inte så konstigt att människorna gör det med.

Eliten av de militanta kommunisterna sadlade om och blev Jan Stenbecks springpojkar i det ultrakapitalistiska MTG.

Igår fick jag i uppdrag att hämta en av min frus kompisar från skolan då de skulle leka lite. Hon är sex år gammal och hennes intressen och värderingar speglar nog samhället av idag.

Hon har skinn på näsan och är inte rädd för att säga vad hon tycker. Vi pratade om ditten och datten.

Jag höll ögonen på vägen och hon höll ögonen på mig. Tydligen, för plötsligt sa hon:

- Du är tjock.

Något jag inte behöver en sexårig messerschmitt för att förstå.

Hon fortsatte:

- Bälten skär in i din mage och du har tuttar.

Om det kan jag säga att hon inte hade varit kolloledarnas favorit på sjuttiotalet.

Men jag har tydligen också förändras då jag kontrade med:

- Det var inte snällt sagt.

Håller jag på att bli stor? Förutom rent fysiskt alltså.

När jag blir stor så ska jag bli pokerspelare som Christer Björin.

Ken Lennaárds blogg