Texasbalja på dagen och sjöslag i omaha på natten

Ken Lennaard

Det kanske inte är riktigt rätt att skriva att det var en balja då det var en freezeout vi spelade i skogen utanför Uppsala i helgen.

En balja är en turre med många inköp. Nu vet du det. Men det passade bra i rubriken. Sjöslag på natten är en perfekt beskrivning av hur det var.

Christer Björin plockade upp mig på Märsta station för vidare färd hela vägen fram till start. Jag var så starstuck att jag inte kommer ihåg vilken slags bil han körde. Men det måste ha varit en Rolls Royce.

Han märkte nog min sinnesstämmning då han körde fel med flit så att jag skulle få njuta ordentligt.

Tyvärr verkar det inte som om att chanserna att han ska dyka upp i WSOP är så goda. Jag försökte värva honom till Estrella Poker Tour i Marbella 9-15 juni istället. Tyvärr verkar det som att chanserna till det är nära obefintliga.

Björin plockade upp sin telefon och ringde Per Hildebrand. Jag antar att det var för att kolla av så att inte Per skulle komma fram före oss trots att han startat långt efter oss. Det hade vi båda tyckt varit nesligt. Per älskar nämligen att håna oss, och eftersom han är så bra på det så undviker vi gärna att ge honom smashlägen, om vi kan. Vi har båda fått nog av hans ”hö hö hö” genom åren.

Anledningen till att jag skriver ”antar” är för att jag svimmade av en kort stund när jag såg Björins telefon. Det var utan tvekan den coolaste telefonen jag sett någonsin, justerat för olika tidsperioder alltså. Jag vet inte vad det var för märke - jag svimmade av som sagt - men det kan ha varit en Rolex.

Björin kommer befinna sig i Stockholm hela våren, så om du spelar turneringarna på CC så har du en möjlighet att få en skymt av hans telefon. Missa inte den chansen!

Var vi spelade turneringen någonstans tänker jag inte avslöja, men det var inte i Morgongåva. Synd, jag har alltid velat spela poker där för att det är klassisk svensk pokermark. Inte bara för att Per Hildebrand tog sina första stapplande steg där på sextiotalet med Finns i Sjön. I Morgongåva har många timmars stenhård mörkpoker utkämpats av svenska pokereliten.

Vem eller vilka som arrangerade kalaset tänker jag inte heller avslöja. Däremot kan jag avslöja att allt var välordnat på alla sätt.

Det viktiga var vilka som var där. Lars Kjestrup måste nämnas. Han var där och spred välmående, glädje och värme. Han har rutin och har med åren utvecklats till en väloljad ångmaskin för att hålla grytan kokande så att alla ska trivas på det sättet de vill trivas.

Jag trodde på en hyfsad chans att vinna, men det dök upp ett antal ärrade veteraner och en drös svenska mästare. Inte blev det bättre av att Christer Björin fick stolen till vänster om mig.

Jag babblade på och försökte få igång bordet att visa sina kort genom att snacka våra händer och visa själv. Johan Storåkers hängde på och vi började luckra upp resten av bordet tills Björin kontrade på en av mina utläggningar med:

”Jag tror att jag gissade en hand 1986.”

Turneringen gick som vanligt. Jag var helt kortkall och missade alla floppar. Turneringen var som vanligt som de på svensk mark. Alla checkar till mig för att jag ska bluffa bort marker till dem och sedan slår de på oortodoxa bluffar när de inte har något.

De behandlade Björin på exakt samma sätt. Det är inte lätt att hitta hjältesynen när de lokala hjältarna slår på fyrstegsbluffar som kommer från ingenstans. Det är såklart en komplimang, men det är frustrerande att alltid bli utsatt för vad Björin kallade ”bra spelat” och jag ”psykopatbluff”.

Björin och jag överlevde middagen, men inte mycket mer.

Det gjorde inte så mycket. Jag var där för att uppleva stämningen som blir när folk med samma intresse och humor samlas kring en kortlek.

Givetvis hade det gjorts ett stort V75-system. Någon frågade om de var kvar efter första.

”Ja.”

”Hur många hade vi?”

”Alla.”

På tonen visste jag att favoriten vunnit. Och allt var som förr, du vet, som på den gamla goda tiden.

Det fanns några andelar kvar av det stora Stryktipssystemet. Det var jackpott och Jag tog en andel. Men Storåkers tog två så då gjorde jag det också. Jag orkar inte med att vinna mindre än honom.

Vi hade Doncaster hemma som spik. Sedan typ helgarderat. Efter en kvart meddelade den ena arrangören att Doncaster tagit ledningen med 1-0. Det blev applåder.

I halvtid hade vi tretton rätt och värdet var 1,2 miljoner. Om bara Newcastle kunde vända mot Manchester United så skulle vi kunna bli ensamma.

Det var inte bara jag som fantiserade om nattens cashgame efter det.

Sedan blev det 1-1 i Doncaster. Sedan nämndes inte Stryktipset mer tills igår när jag skulle åka hem och räkningen skulle göras upp.