Tableimage och prylarsh..

Share:
31 maj 2012, Skriven av: PokerListings.se
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
Tableimage och prylarsh..
På förfrågan tar jag upp det här med "tableimage". Det finns väldigt många nivåer och aspekter av en analys i just detta ämne. För att ge en riktig och utförlig analys så skulle det krävas långt mer än ett blogginlägg och det finns mycket skrivet i ämnet som man kan forska vidare i om man har lust. Men för nöjes skull och för att jag blev tillfrågad så tar jag upp ett par tankar kring ämnet och bollar med er. Just for the fun of it!
All "feedback" mottages tacksamt. Vi kan bara bli klokare tillsammans :)

Vi börjar med hur man kan känna igen dom tydligaste karaktäriserande spelstilarna och då måste vi särskilja "tableimage" och spelstilar. En tight spelare kanske vill ge en "loose" tableimage och något som du uppfattar som en "loose" spelare kanske egentligen är en tight spelare som har gjort ett bra jobb med sin tableimage.

Sen kan vi konstatera att tableimage är viktigare live än online så därför utgår jag enbart ifrån livespel.
Lägg också till att jag måste generalisera lite för att inte snöa in för mycket i för långa utlägg. Ok? Men först för dom som inte förstår förkortningarna några grundläggande uttryck så att ni hänger med i mina resonemang.

Tight:
Är precis som det låter. En tight spelare väljer sina starthänder med stor omsorg. Det finns givetvis nivåer på hur "tight" en tight spelare är. Och din egen spelstil präglar dessutom din referens av andra spelare och deras stilar.  

Loose:
Precis som det låter det också. En lös spelare har svårt att inte se möjligheterna i varje delad hand. Man får hålla i sig för att inte bli tiltad över det faktum att dom upplever att varje foldad hand är starkt förknippat med stor separationsångest. Man skulle kunna tro att det var en förlossning. KBT rekommenderas om du känner igen det här för egen del. Mamma kommer efter dagis, jag lovar dig älskling etc.En loose spelare har en av dom farligaste egenskaperna i poker. Nyfikenhet. Och då syftar jag inte på andra spelare utan på floppar oftast eller nästa kort i gatan. En mycket lös spelare drivs ofta av vision av den perfekta floppen för just precis varje hand. Har han J5 off. Så blir det svårt att folda pre eftersom han är näst intill säker på att floppen kommer att komma JJ5. Och visioner är jobbiga att skaka av sig.

Passive:
En passiv spelare tar sällan egna initiativ och synar bara helst. Han eller hon skyddar sällan sina händer ur ett strategiskt perspektiv och är extremt konflikträdd. Han kommer bara att syna dig hela vägen om han är Tight-Passive om du bettar och är förmodligen den spelstil som är lättast att "floata" sönder, just för att han vägrar ta ett strategiskt beslut under spelets gång och pressa dig tillbaka. Jag avhandlar uttrycket att "floata" en annan gång tror jag..

Aggressive:
Precis som det låter. Det är någon som vill vara bordskapten. Ställa villkoren, pressa motståndaren eller motståndarna. Det går att diskutera hur man bäst ska spela en aggressive spelare, men en av dom vanligaste strategierna är att anpassa sig efter det och vänta ut rätt läge där du låter den aggressiva spelare bomba dig sönder och samman när du sitter med nötter. Det är viktigt då att du tar en Oscar för bästa skådespel. Det är viktigt att den aggressiva spelaren uppfattar dig som svag och foldbenägen. Du vill att din aggressive motspelare ska känna sig stark i handen mot dig. Men glöm inte att sätta din motståndare på rätt "range" av händer så att du inte "trappar" dig själv för att du inte biter tillbaka eller målar in dig själv i ett hörn och på riktigt blir osäker.

TAG (tight aggressive):
En standard TAG spelar färre händer ganska aggressivt. I och med detta så väljer en TAG spelare sina händer med mer omsorg än en lös spelare och och har inte en lika bred "range" av händer som man behöver ta med i sin analys som mot en lös. Det är med andra ord lättare att sätta en TAG spelare på händer än en lös. En duktig TAG spelare kommer också att tvinga dig att ta ganska dyra och tuffa beslut, men fördelen att spela mot en dålig TAG är att om du tror att du har honom eller henne slagen så kan du få ganska bra betalt eftersom resultat av ett för aggressivt spel kan gör att denne "committar" sig själv på grund av sin aggressivitet, beroende på stackdjup då också så klart. En duktig TAG spelare kan också hitta handbromsen när det behövs och lägga ganska bra händer, vilket gör det svårt att få riktigt bra betalt i uppenbara händer som inte är väl maskerade.

Det där med att maskera händer kan vi gå in djupare på en annan gång eftersom det är ett helt kapitel för sig själv.
Jag kommer bara att nudda ämnet nu.

LAG (loose aggressive): Vill spela många händer och hårt.

Nu har vi avhandlat grunderna anser jag och jag hoppas att merparten av er inte har somnat.. Men detta är nödvändigt för att komma vidare till begreppet "tableimage".

Som CG (cash-games) spelare så pratar jag ofta om att maskera händer. Då mönster i spel och bets ger dina motståndare en indikation om vad du har eller hur du spelar så kan det vara strategiskt smart att maskera både sin spelstil och händer. Extra viktigt i CG då vi spelar så många fler händer än man gör i turneringar rent generellt.
När jag började prata om att maskera händer för runt 7 år sen så var det ingen som fattade vad jag pratade om. I dag är det inget ovanligt alls. Därför kan det vara bra att tänka på att många har bättre koll på det här idag än då. Att maskera sin spelprofil är att "skapa" en "tableimage". Du vill styra dina motspelares uppfattning om dig och din spelstil för att kunna dra nytta av detta i händer. Ofta är det så att en "tight" spelare vill att du ska tro att han eller hon är loose och tvärtom. Ett bra och mycket enkelt sätt att ta snabb ta reda på om någon är "tight" är att anklaga dom för att vara, just det, tight. Vilda protester brukar uppstå eftersom det kostar för mycket för en "tight" spelare att få sin spelstil avslöjad.

En "loose" spelare har å andra sidan väldigt svårt att maskera sin spelstil då denne ofta är inne och rotar i för många potter för att inte avslöja sig själv. Jag skulle nog rekommendera er som inte riktigt vet hur ni ska hantera den här informationen att experimentera på låga nivåer. Ett, för att det är en billigare skola att lära sig i. Två, därför att folk är mer synbenägna på lägre nivåer och det ger dig ett bra kvitto på reaktionerna snabbare. Dessutom ser du tydligare hur andra uppfattar dig om du är uppmärksam. På högre nivåer är den aspekten maskerad också, och därför svårare.

Några varningar och råd på vägen. Samla information och utvärdera. Förhastade slutsatser om en spelare kan stå dig dyrt. Ge dig helst inte in i en stor sammandrabbning med en spelare som du inte har någon information om, om du inte råkar stå i en situation där du måste och händer det så ta kommandot och spela rak och enkel poker. Glöm inte bort att andra samlar information om dig också. Den största fördelen man har när man spelar långa CG sessions är samlad information om spelare under en lång tid, i mitt fall så har jag ju samlad information om spelare som går flera år tillbaka. Men det kan också vara din akilleshäl. Människor är föränderliga och oavsett vad vi vet om en spelare så får alla 2 kort varje giv. Dessa två kort vara precis vad som helst oavsett spelstil. Så i avancerade mått, så behöver inte en lös spelare som bluffar mycket vara tom, och en TAG spelare kan vara ur balans för tillfället beroende på vad som har hänt innan och överspela sina händer eller också vara helt tom.

Att vara en empatisk person utanför pokerbordet kan ge dig stora fördelar PÅ pokerbordet anser jag. Eftersom, om du förstå hur din motspelare känner sig så kan du lättare läsa av honom eller henne i händer. Du har dessutom lättare för att hantera och analysera dina egna känslor under spelets gång. En viktig poäng här är dock att ALDRIG och då menar jag ALDRIG blanda ihop dessa två världar. Det du gör vid bordet har ett strategiskt syfte och förmågan att kunna analysera dina egna och andras känslor är en fördel, men jag har sett många pokerspelare som har gått vilse i sin egen identitet just för att dom har förlorat gränsdragningen när dom har klivit av bordet.
Det är inte ovanligt att pokerspelare som spelat mycket och länge, är misstänksamma, paranoida och konstant försöker avslöja bluffar utanför pokerbordet också. Om du spelar mycket så skulle jag råda er att vara uppmärksam på just det här. Vem vill leva i en dygnet runt krigszon?

Vid något annat läge så kan vi ta det här med att under spelets gång representera händer. Men det är också ett helt annat kapitel och något jag förmodligen också bara gör på förfrågan.
Återigen, det finns massor av duktigt folk som säkert skulle komma med säkert bättre och längre avhandlingar angående detta ämne, men nu har ni i alla fall fått en kortfattad grund i hur jag resonerar.

Hugs liksomba!


dilba
Share: