Svarte Petter har dragit sin sista spader

svartepetter

Tyvärr verkar det som om den svenska pokerhistorien aldrig kommer att skrivas. Om så vore fallet så skulle ett helt kapitel handla om Svarte Petter. Nu är många historier begravda med honom. Han har dragit vidare till bättre spel uppe i himlen med de andra som redan lirar där för fullt.

Jag fick äran att dra både en och två spader mot Svarte Petter. Det kändes lite som att lira mot Sveriges motsvarighet till Johnny Moss. Det är den bästa liknelsen jag kan tänka mig efter mina erfarenheter och andras historier.

Svarte Petter är ett fullkomligt lysande artistnamn i spelkretsar. Att veta hans dopnamn eller anledningen till smeknamnet kan bara göra det sämre.

Min assistent Per Hildebrand är i Australien så jag kan tyvärr inte bjuda på en bild av Svarte Petter som sig bör. Jag får ta honom i örat när han rundat jordklotet. Någon som har en stege att låna ut?

Per berättade att Svarte Petter brukade anordna poker hemma hos honom på matsalsbordet när det var trav på Åby. Vidare berättade han att Svarte Petter kunde var grinig på back och en riktig surpuppa. Men vid sidan av spelet var han väldigt generös och trevlig. Som två helt olika personer. Det är något han inte är ensam om i pokervärlden.

Svarte Petters vapendragare och fru Ruth åkte iväg för att reka liren i himlen för flera år sedan. Innan dess satt hon alltid bakom Svarte Petter när han lirade. Hon var tyst som en mus och stilla som en sfinx, men ögonen hängde med och handväskan var bastant placerad i knäet.

De träffades på en spårvagn som Svarte Petter körde, men som han slutade framföra när Ruth klev på. Han fixade andra gubbar som körde hans pass istället så han inte skulle gå miste om personalrabatten. Själv hängde han hellre på Åby eller svartklubbar.

Enligt de som varit med längre än mig så hade Ruth suttit bakom Svarte Petter så länge alla kunde minnas, och alla var överens om att hon var en liten pärla. Jag pratade aldrig med henne men liten var hon, och hon påminde om en pärla.

Ruth har garanterat svenskt rekord i att sitta bakom. Hennes rekord i bakblåseri är förmodligen helt oslagbart. Det är förmodligen lika svårslaget som om Bob Beamon hoppat 11.92 i Mexico 1968.

Jag skulle vara sugen på att lira på att hon till och med hade världsrekord i bakblåseri om jag inte spelat poker med T.J. Cloutier, vars fru också suttit bakom honom i alla år så fort han tagit sig ett lir. Det finns större möjligheter att spela dygnet runt over there annars hade nog Rut kunnat utmana, för Svarte Petter gillade också att ta sig ett lir. Och han gillade inte att sluta.

Båda damerna sa aldrig någonting. När deras gubbar någon gång vände sig om efter medlidande så fnös damerna båda på samma sätt. Det räckte. Gubbarna borrade fast sporrarna i golvet och sänkte hornen igen.

Men Svarte Petter gillade inte att gambla vid pokerbordet. Inte alls faktiskt. Av resten av den svenska pokereliten kallades han för Sveriges tightaste spelare. Och det var tydligen inte helt oförtjänt heller.

T.J. Cloutier är också tight och har sittfläsk som en valross. Han ansågs i många år som världens bästa turneringsspelare. Han lyckades komma till flera finalbord i VM. Han kom femma, trea och två. Han var en treoutare på rivern ifrån att ta hem titeln. Det grämer nog honom.

Svarte Petter ville hemskt gärna ta hem SM i Mörkpoker. Det är sorgligt att tidens tand naggat så mycket på anseendet av Europas nästa äldsta turnering. Förr i tiden betydde det verkligen något att bli svensk mästare. Svarte Petter kom nära många gånger, riktigt nära, men fick aldrig sätta pricken över i:et. Det grämde honom.

T.J. Cloutier har alltid sett ut som en luffare. Han kedjerökte långa vita cigaretter som han sög all must ur i varje bloss. Svarte Petter var alltid topp tre mest välklädd i lokalen. Kanske inte i världens hårdaste konkurrens, men ändå. Svarte Petter rökte smala långa cigariller som var så starka att mina ögon tårades om jag bara tittade åt hans håll.

Mellan cigarillerna så använda han en tandpetare istället, och kryddade den för det mesta med ett leende.

Ruth pysslade om Svarte Petter som brukligt var för den generationen. Hon la fram kläder till honom varje morgon så han slapp tänka på sådana triviala saker. Bakom varje välklädd man står en fantastisk kvinna. Det är inte tack vare mig själv som jag går runt i pokersveriges mest bekväma och välstrukna kalsonger.

Svarte Petter var alltid väldigt solbränd. Och då menar jag verkligen välstekt. Med hans djupa fåror i ansiktet såg han ut som en revolverman som precis ridit in i solnedgången efter en hård dag på prärien. Det var faktiskt bara cowboyhatten som fattades.

Anledningen till att han var så solbränd var för att han älskade att sova i solen. Det gjorde han ordentligt på Mallorca där vi spelade SM 1999 då han missat finalbordet där Per Hildebrand tog brons, Christer Johansson tog silver och undertecknad fick höja bucklan.

Svarte Petter fick alltså ligga på solstolen och steka sig istället. Ruth kom förbi och frågade om han ville ha en banan som hon höll fram.

Han svarade:

-         Ruth, skala den!

Säg vad du vill om det, men det var hårdare virke i gubbarna förr i tiden.

Stig ”Svarte Petter” Pettersson blev 95 år gammal.