Spanska bilförare är sämst i Europa

bad driving

Tyskar kör bäst i Europa.

Vi ovanför kan också hålla i en ratt.

Åt andra hållet går det snabbt utför.

Desto längre söderut du kommer desto värre blir det.

Fransmännen borde skämmas.

Greker kör som kompletta dårar, men de kan köra bil.

Italienarna är usla men fortfarande milsvida bättre än spanjorerna.

De är sämst.

I Sverige måste man kunna fickparkera med manuell växel och plugga hård teori för att få körkort.

I Italien köper de cornflakes för att hitta ett körkort i botten på paketet.

I Spanien verkar inte ens det behövas.

Som du redan listat ut så är jag en fantastisk bilförare och kan lätt kategorisera olika nationaliteter.

Svenskar är duktiga. Det kan gå månader innan jag behöver använda tutan. I Spanien använder jag den varje dag, och oftast flera gånger.

I Sverige kör folk inte mot rött. I Spanien ser jag matadorerna klippa rödljus varje dag. De tittar till höger, de tittar till vänster, och sedan rullar de iväg.

De orkar inte vänta längre och ljuset kommer ändå att bli grönt snart.

Jag börjar tro att det var ett stort misstag att släppa in spanjorerna i EU. De har inte direkt gått back om man säger så.

Nästan varenda bil är krockskadad i Spanien. Bucklor och repor är helt normalt här. Om man går förbi en radda med parkerade bilar så garanterar jag att minst 75 procent har skador på samma ställe. De har feta repor och ofta bucklor på höger sida framför bakre däcket.

Jag har ännu inte listat ut vad det beror på men jag misstänker starkt att det handlar om parkering.

Tvåfiligt innebär ofta att de svajar fram och tillbaka över linjen. När man hittar en lucka och kör förbi så ser man alltid samma sak. Antingen så skriver de ett sms eller så har de en intensiv konversation med sin passagerare.

Aldrig ser jag en hand på ratten eller en blick på vägen.

Alla spanska bilförare röker. Hur många tiotusentals bilolyckor som skett när de letat efter tändaren går inte ens att uppskatta.

Att blinka finns inte på världskartan. De hinner knappt med att svänga. Och döda vinkeln är nog när polisen inte ser.

Polisen ser förövrigt genom fingrarna med fyllekörning. En flaska vin eller två stoppar ingen spanjor att sätta sig bakom ratten.

Spanjorerna har ”coraje” vilket betyder mod. Drycken Carajillos namn härstammar ur det ordet. En Carajillo är kaffe med en rejäl skvätt konjak i.

Det är en vanlig syn att motorcykelpoliserna stannar till vid ett vägcafé och tar sig en Carajillo för modets skull.

Mod är tyvärr precis det som inte behövs i den spanska trafiken.

Rondellerna är värst av allt.

Spanjorerna kan ligga i innerfilen och plötsligt svänga 90 grader då deras avfart plötsligt dykt upp. Ur tomma intet får man förmoda.

När de ska köra in i rondellen och det är mycket trafik så glider de fram två decimeter i taget. Du vet, som osynliga mannen.

Till slut står de på bredden i rondellen och blockerar trafiken som tvingas stanna. Då vinkar de glatt och tackar för att de blir insläppta.

Rondeller anses förövrigt allmänt som ett väldigt bra ställe att parkera på.

Jag har till och med sett en matador backa i en rondell. Där någonstans går den sista gränsen även i yttre Mongoliet och djupaste Kongo.

Men inte på den iberiska halvön.

Jag pluggar spanska. Min lärare försöker skapa prat på spanska med oss. När hon frågade vad jag gjorde så sa jag att jag spelade poker.

Hon blev glad. Tur, ”la suerte” på spanska, var ett nytt ord att lära ut och hon undrade om man behövde mycket av varan i poker.

Javisst sa jag. Den ryska eleven förstod inte.

Den spanska läraren försökte ge ytterligare ett exempel på vad tur är genom att fråga mig om man behövde tur när man spelade roulette.

Jag vet inte, svarade jag. Jag spelar inte roulette.

Hennes bekymrade min förvandlades efter en stund till ett stort leende. Uppenbarligen hade hon hittade det perfekta exemplet.

Hon tittade på den ryska eleven och sa.

- Det är som när man parkerar. Då behöver man mycket tur.

Den kommentaren sammanfattar det spanska trafikproblemet.