Spanjorerna fick mig igen men jag är vidare till dag 2

Ken Lennaard small

Vi var 219 spelare som ställde upp dag 1A. Det lär bli desto fler dag 1B. Hursomhelst så är det en lång väg kvar till mållinjen och champagnesprutandet på söndag kväll.

Jag har inte hittat några resultat från gårdagen så jag utgår från vad som stod på turneringsklockan när spelet var slut för dagen efter tio nivåer.

Enligt den så är vi 89 spelare kvar med en snittstack på strax under 50 000. Jag sitter på 110 800 och myser. Imorgon börjar vi på 600-1200 med 200 i ante och 60 minuters perioder.

Förr i tiden var det sällsynt med 60 minuter nivåer på turneringar. Det var vanligare med 30 eller 40 minuter. Men vi hann fortfarande mer med potter då än vad vi gör idag.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vad är det för fel på snorgärsarna? De spelar så satans långsamt att jag vill stoppa fingrarna i halsen och spy rakt över bordet. De miniraisar varandra 5-6 gånger i varje pott. Och inför varje beslut ska varje snorgärs tänka 2 minuter. Det här dödar pokern och det måste snarast införas automatisk tidskontroll för att rädda oss alla från sotdöden.

På nätet har snorgärsarna inga problem att spela 1 000 händer i timmen. Vad beror det på? Vad är skillnaden? De verkar alla tycka att de är så överlägsna oss livespelare. Vad tänker de på i sådant fall? Det är ett mysterium större än Mona Lisas leende.

Turneringen gick i alla fall helt enligt plan för mig igår. Det var en massa små potter som jag plockade hem utan att en enda gång riskera ens hälften av min stack. Jag fick betalt när jag ville och jag plockade upp en del potter som ingen ville ha. Vissa potter fick jag använda milt övervåld för att bända loss ur en spansk pitbulls käftar. Det gick bra det med, nästan varje gång.

Förra året ingick ingen middag, men denna gång fick vi alla en biljett till middagsbuffén. Det var storstilat av arrangören tyckte jag. Buffén kostar annars 25 euro och den är riktigt bra.

Jag satt med ett par andra svenskar och tog ett glas rött till maten. Mycket mätta och belåtna vaggade vi därifrån. Då kom kyparen springande efter oss. Biljetten vi fått var för drickat till maten. Tjugofem euro var för buffén skulle han ha.

Återigen hade jag blivit lurad av spanjorerna. Säga vad man vill om dem, men de är väldigt duktiga på att både bluffa och lägga ut fällor. Jag tror inte att det är ett bra spel i längden, men jag kan ha fel. Spanjorerna förväntar sig 40 miljoner turister i år.

I andra handen efter middagspausen hände kvällens största och viktigaste pott för min del. Mörkarna var 300-600 med 75 ante. Vi var sju spelare.

Utg höjde upp till 1300. Han var den i särklass duktigaste spelaren vid bordet, förutom undertecknad såklart. Han hade en sticker på tröjan som läste pokerstrategy.es där han nog var en instruktör.

Vi hade båda respekt för varandras spel och vi hade båda jobbat upp en tight image. Det är viktigt att veta för fortsättningen.

Alla la sig till mig på stora mörken där jag satt med K7 i hjärter. Det finns säkert många ytterst framgångsrika turneringsproffs som anser att det är en autofold, och de kan säkert motivera det med fina ord om ranger och negativt implicita odds. Men de har så fel så att klockorna stannar. En dag kommer de veta att jag har rätt och skratta åt hur fel de tänkte.

Om man inte tror att det är korrekt att syna i det läget när fi har runt 30 K och jag runt 33 K, och när det kostar 700 och det ligger 2975 i potten så förstår man ingenting om poker.

Ingenting. Nothing. Nada.

Om någon av alla framgångsrika unga svenska turneringsproffs tycker annorlunda så skulle jag älska en teoretisk diskussion kring detta. Alla är välkomna att tycka till i kommentarsfältet.

Det kan vara rätt att lägga sig om man inte kan spela poker, men det kan jag göra så jag synade.

Floppen kom K43 med 43 i ruter. Jag checksynade hans bet på 2 200. 

Turn var ruter 5. Jag checksynade hans bet på 4 500.

River var ruter knekt. Han betade 9 000.

Om jag synade och förlorade så skulle jag ha tappat halva stacken, vilket inte hade varit så kul direkt efter middagen. Framförallt hade jag då tappat väldigt mycket manöverutrymme.

Jag vill inte avslöja för mycket om min tankeprocess, men jag fick några småtells som stärkte min uppfattning om att han var ute och åkte.

Ur ett rent spelteoretiskt perspektiv så innebär hans riverbet att han representerar en väldigt smal range. Faktum är att han faktiskt bara representerar ruter ess i handen och ingenting annat.

Matematiskt är det en väldigt enkel syn. Tillsammans med mina tells och sättet vi spelat potten så var jag väldig säker på att han bluffade.

Jag synade och han knackade i bordet och slängde in sina kort i mucken utan att visa. Helt plötsligt hade jag ökat min stack med 50 procent och jag var en av de stora pojkarna vid bordet.

Mitt ego bönade mig om att visa min hand och mitt mod för de spanska matadorerna. Men jag vek inte ned mig utan la mig snyggt och prydligt utan att visa, precis enligt textboken.

Sedan rullade det som sagt på. Jag hade lite extra marker att sätta extra press i vissa situationer som gav bra utdelning.

Imorgon ska jag stånga ned ännu fler spanska matadorer.