Solen skiner i Vegas igen

Vegas

Det blev en promenad till Bellagio. Solen sken och jag var tvungen att ta av mig jackan och gå i t-shirt. Tjejerna var redan där då vi bokat bord för lunch på Olives.

Det kändes som helt annorlunda jämfört med förra veckan. Som ett helt nytt år. Jag var helt säker på att vinna på poker, som var vad som planerades efter lunch.

Coco vägrade sova och vi fick ställa in lunchen på Olives då hon tror att det är fest så fort vi går på restaurang och skriker och dansar på bordet. Mamma upp i dagen alltså.

Jag plockade ut två comps till buffén istället. Det är inte jag som vill gå dit, det är frugan. Men nog är det bra alltid, fast kanske inte för midjemåttet eller kolesterolhalten. Missa inte pizzan om du har vägarna förbi.

Det var helt tomt i buffén. Idag är sista dagen på Consumer Electronics Show som är årets största mässa. Hela Vegas är fullt av mässdeltagare. Bellagio var fullt av dem, men inte mitt på dagen, de fyllde på till kvällen istället. Det borde bli bra poker tänkte jag när jag vaggade till pokerrummet.

Eftersom jag var säker på att vinna så köpte jag in fulla 1 500 på 5-10. Efter en halvtimma höjde jag upp en straddle med 77 och såg floppen komma trevliga 6,3,3. Men det var inte lika trevligt när jag blev checkraisad på turn.

”Good fold” sa straddlen och visade upp 66 för en floppad kåk. Där rök en tredjedel av stacken.

En halvtimma senare kunde jag inte lägga AK som handen utspelade sig med effektiva 50 bb efter en straddle. Att köpa ut KK var inte ens att tänka på.

Tre händer senare miniraisade en gubbe till 20. Jag tittade in i de gudomliga spikarna och slog om till 60. Killen med kungarna för tre händer sedan såg intresserad ut och slog om till 150. Han hade en hand och jag visste att han var min. Men den här gången skulle det kosta 150 bb. Och 500 mer än vad det kostade mig.

Gubben synade 150 och jag slog om till 450. Killen synade och gubben la sig. Inget ess på floppen nu tänkte jag för jag visste att han aldrig tänkte lägga sitt höga par mot vad mitt försök att reppa tilt.

Floppen kom underbara T,4,2 och jag sa ”all in”.

”Call” sa han.

Jag visade upp essen.

”I got them to” sa han.

Normalt.

Jag kämpade på i några timmar utan att kunna lyfta från ett inköp back.

Största potten för dagen vann jag när jag höjde upp två limpare med position och KK. Båda synade och floppen kom K,Q,Q med två spader.

Det är alltid kul att bli checkraisade med nötterna. Det var lite drygt en pottbet kvar och det kändes som att jag skulle kunna få in det rätt lätt, och lättast med syn.

Han checkade på turn, liksom jag. Rivern gav mig ett fyrtal, det absolut hemskaste korten i hela lekan. Han betade 250 och jag miniraisade och fick kast. Jag tror han var helt tom och därmed fick jag maximal. Givet rivern alltså.

Annars fanns det bara en riktig fisk på bordet. En ung kille med ett paket röda marlboro på bordet, en cigarettändare av plast i handen, och en cigg dinglandes i munnen. Han hade kepsen bak och fram. Den satt på sned och jag funderade i timmar på om han var en sådan sopa att han inte ens kunde sätta på sig en keps bak och fram ordentligt, eller om det var av estetiska skäl som den satt på sniskan.

Han var en sådan där typ som kommenterar allt. Trots att han inte fick en reaktion av någon så fortsatte han med sina ”I read it like a book” och andra totalt meningslösa kluster av ord.

Det kunde jag leva med. Det var skrattet som gick rakt in i benmärgen. Efter varje mening han sa kom det direkt efter. Han gav inte någon ens en tiondels sekund att skratta.

Han var väl van.

Fast han skrattade inte när han inte fick syn av mig på floppen efter att ha trebetat mig från lilla mörken. Jag la mina par i tvåor efter att ha missat ett set för femtionde gången i rad.

Fisken visade ledsamt upp sina Ess i jakt på sympati.

Snart var han igång igen och kommenterade allt och alla. Och avslutade med sitt skratt.

”Ö-Hö, ö-Hö, ö-Hö, ö-Hö, ö-Hö”

Fast mycket värre. Tänk dig en skördetröska som försöker köra över en grushög.