SM är över och pyspunkan med den

mrpoker8

Den första pokerturneringen jag någonsin spelade var Väddö Open 1996. Det var mörkpoker med lokala regler och lokala förmågor.

Jag var den enda utbölingen på plats men då jag har släkt som bor där sedan länge och tillbringat de flesta somrar i Roslagens famn så var jag välkommen.

Vi var runt tjugo bönder och en stockholmare som kämpade länge i en villa i Stabby. Ett bord spelades i köket, ett i matsalen, ett i vardagsrummet och ett i hallen.

Efter många timmars spel, hårda dueller, och ännu hårdare utköp så var det över för min del.

Jag fick en liten buckla för min tredjeplats som länge stod i bokhyllan och retades.

Vann gjorde Patric Mattson. Jag tror aldrig han fattat hur jag kände mig och hur det sved att inte vinna.

Jag var bitter.

Poker handlar inte om att deltaga. Poker handlar om att vinna.

Men när det gäller SM så är deltagandet minst lika viktigt.

Alla borde ha varit där, och alla var där kändes det som. Det kryllade av gamla vänner och antagonister. Det var precis som vanligt med andra ord – alldeles underbart.

I taxin från flygplatsen blev vi omkörda av en skåpbil från en firma som hette Kencar. Det är Maltas största luftkonditioneringsfirma. Registreringsskylten visade KEN 112.

Att jag skulle vinna Omaha och Texas visste jag redan, men att komma två i mörkpokern ingick inte i planen. Nåväl när jag väl kom headsup kanske det gick att komma på något sätt att lura ödet.

Självförtroendet var på topp.

Det började bra, sedan gick det sämre, och sedan gick det ännu sämre.

Pyspunka. Så kan man sammanfatta min SM-vecka.

Men det finns andra som har solskenshistorier. Såklart. Kul för dem. Ja ä inte bitter.

Solen sken hela veckan på Malta och SM som helhet var en solskenshistoria. Alla som var här är garanterat sugna på att spela SM nästa år igen.

Visst fanns det detaljer att gnälla på. Visst kunde jag haft mindre otur. Men ja ä inte bitter.

Igår kom jag på elfte plats i SM i mörkpoker. Det kändes som att jag spelade bra, men man kan aldrig vara riktigt säker i mörkpoker. Det finns mycket bluff i spelet.

Den gamla räven Bluff-Uffe Delin vann och du kan nog lista ut själv hur det gick till.

Ja ä inte bitter.

Mörkpokern spelades samtidigt och bredvid finalbordet i Main. Ja ä inte bitter, men det sved lite.

Till höger om mig satt Patric Mattson, roslagens pärla som vann Väddö Open 1996. Han antade mest då han multitablade och var mer intresserad av att spela på finalbordet i Main event.

Det var en tuff utdragen historia. Efter många timmars spel vann Peder Behr från Örebro. Gratulerar. På riktigt alltså. Ja ä inte bitter.

Tvåa kom Patric Mattson. Äntligen förstår han hur jag kände mig för 17 år sedan.

Ja ä inte bitter. Det gick precis över.