SM är igång

DSC0250

Jag skriver detta inlägg från min ipadda på bord 5 i SM. De första fyra potterna vann jag, men sen la jag en fem-trea i mellanposition för att skapa en tight image.

Det är alltid kul att förena nytta med nöje, poker och bloggen.

Det är svårt att avgöra om jag fått en bra bordslottning än. Skönt i alla fall att ha Thomas Pettersson till höger om mig.

Igår var det Omaha-SM. Det gick bra länge. Jag kom till finalbordet men åkte ut på åttonde plats efter 13 timmars poker.

Riktigt surt. Särskilt eftersom det bara var sju priser. Jag åker sällan på bubblan och i Omaha tror jag aldrig att det skett.

Jag floppade toppset och valde att köra hårt. Endast nötfärgen orkar stå emot. Synd fi satt på just den handen och ännu mera synd att jag inte orkade köpa ut.

Det går inte att pricka formtoppen utan att spela mycket. Jag har inte spelat mycket, och ännu mindre turneringar. En omahaturnering har jag inte spelat på 4-5 år.

Det är inte konstigt om man gör misstag när man är ringrostig. Som helhet tycker jag att jag spelade riktigt bra. Mina bluffar satt till 95 procent och jag fick in många tunna värdebetar. Däremot missade jag avtryckaren i några viktiga lägen. Jag spelade väl inte fel, men om jag gjort som rösten i mitt huvud ville så hade jag varit stor chipledare på finalbordet.

Det är små marginaler i poker och ännu mindre i omaha.

Men denna gång var det mitt eget fel. Jag hade kunnat spela ännu bättre.

Nya tag idag i Main och nu ska jag lyssna på rösten i huvudet. Uppdatering här i kommentarfältet under dagen.

Mitt första bord för dagen innebar en ny bekantskap i Noelia.

Hon spelade utan rädsla och skrämde slag på resten av bordet.

Två gånger synade hon en höjning från lilla mörken med tre sjuor på handen och floppade fyrtal.

Cyrus the Virus var en tvättäkta psykopat men gjorde mig aldrig förskräckt.

Hannibal the Cannibal var läskigare.

Men det är ingenting mot hur rädd jag är för Noelia Borelia.