Slynan fick smaka ett hot om all in

All in

Easy Jet är väldigt civiliserat och bra jämfört med Ryan Air. Kan rekomenderas om du har det som ett alternativ.

Fast kanske inte om du åker från Malaga till Gatwick. Du måste borda planet på en egen gate i Malaga. På Gatwick landar du vid en egen terminal som man måste ta sig till via en hög gångbro femtiometer över marken så att plan kan åka under, vilket de gör. Det värsta är emellertid passkontrollen, som i övriga Europa brukar ta två sekunder EU-nationer emellan, där köerna är flera hundra luffare varje gång.

Viktigast av allt är att ställa sig i kön direkt i gaten. Om man såsar och kliver på planet på slutet så får du inte ta med dig ditt handbagage. Det tog 17 minuter extra att vänta på mitt bagage på rullbandet, och då hade jag ändå tur.

Illa var det även förra gången när vi åkte rutten till och från Vegas. Kan vara näst sämst i Europa efter Arlanda där man får vänta på bagaget minst 45 minuter varje gång, och upp till 65 minuter i landet som fungerar så jävla bra, enligt dem som åker utomlands varje semester.

På Gatwick Express, tåget till centrala London, satt en surfitta och ville inte flytta på sin väska fast tåget var fullt och jag behövde ha mina ben där efter att ha satt mig på sista lediga platsen. Efter att jag vägrat nonchalerats som var hennes första taktik så vägrade hon sätta upp sin väska på hyllan ovanför med motiveringen att den inte fick plats. Att min väska, som var större, fick plats mellan hyllan och taket, hade ingenting med saken att göra enligt klassisk kvinnlig logik.

Däremot tyckte hon att jag inte skulle ha min väska däruppe för att den kunde flyga ned i huvudet på mig. Jag hade klämt fast min väska så det fanns noll chans för det, men den här striden handlade såklart om helt andra saker.

“That is not a problem” sa jag “If it falls down it will fall forward so I am safe. It might hit you but that is obviously not my problem.”

Dryga människor som skiter i andra, och som försöker köra över oss om vi ifrågasätter deras beteende finns det många av, särskilt manliga, men faktist av båda könen. Som den här surfitta.

Vad hon inte fattade att trots att vi bara precis sett floppen så var jag redan på rivern med ett antal olika utfall. Hon kunde inte vinna potten, vad hon än hittade på, jag låg steget före på precis allt hon kunde tänkas attackera med.

Det är komiskt, men också tragisk att fiskarna inte förstår att de är fiskar. De vevar och bombar och tror att de är players bara för att de vinner en massa små obetydliga potter, för att sedan tvingas skrika rebuy när det hettar till.

I poker är det viktigaste som finns att hålla känslorna i styr annars är det kört. I argumentation är det ännu viktigare.

Hon trodde att hon kunde vinna potten genom en enkel c-bet. Men hon hade missförstått allt. Det var jag som trebetade preflop, och då är hennes c-bet ingen c-bet utan en donkbet.

Du vet hur man spelar mot donkbetar va? Du höjer direkt och sedan är det game over.

Hennes donkbet var patetiskt. Hon tittade på mig och log det där överlägsna leendet som om jag vore ett litet barn.

“Raise” sa jag inte. Men jag tog upp telefonen och låtsades läsa ett sms. Jag riktade telefonen mot henne och sa högt:

“You selfish, stupid cunt.”

Där tror jag att hon insåg att hon riskerade hela sin stack, och la sig lugnt och fint.

Ofta låter jag idioterna plocka hem potten för att jag inte bryr mig, men ibland ställer jag in keramiken, och då garanterar jag dig att jag har nötterna. Det finns många pokerbloggare som har skämt ut sig fullständigt genom att attackera mig, och inte lägga sig i tid, och avslöjas som någonting rätt litet och patetiskt.

Det var ett tag sedan nu. Jag antar att de fortfarande slickar såren.