Sleven ska vara i grytan men jag skulle gärna bakblåsa Viktor Blom

Viktor Blom

På Oxen uttalades ofta den retoriska frågan ”Var ska sleven vara?”

Svaret var alltid ”i grytan”.

Sedan möttes frågeställare, svarare och övriga i ett gemensamt leende.

Det betyder att det är bättre att vara med och sleva än att stå bredvid. Sleven ska vara i grytan och vevas runt där det kokar och inte ligga oanvänd i kökslådan.

På den tiden sa vi ”att vara i grytan” istället för ”att vara på tilt”.

En gryta som kokar är en fin svensk metafor som jag gärna skulle se vinna mark på den amerikanska tiltinvasionens bekostnad.

Om en spelare var i grytan så visste man alltid att det var bra spel.

Hos Ola Brandborn kokade det allt som oftast över, därav smeknamnet Gryt-Ola.

I slutet av 1990-talet så var det populärt med 100 kronors turneringar med fria inköp. Fria inköp innebar just det och vissa som var i grytan kunde göra trettio stycken i stöten. En sådan turnering kallades också ofta för ”gryta”.

I början av 2000-talet så blev enbordssatelliter med brant struktur populära. De kallades för ”grytor”.

Jag tror att du börjar förstå.

Personligen har jag alltid föredragit att ha sleven vevandes i grytan men ibland så kan man vara tom i lädret eller tom i bollen.

”Tom i lädret” vet väl alla vad det betyder? ”Tom i plånboken” betyder det för eventuellt obildade under tjugofem.

Hursomhelst. Ibland är sleven inte i grytan. Spelet kan vara fullt. Spelet kan vara för högt. Eller av någon annan anledning.

Du kan också bakblåsa för att förhoppningsvis lära dig något.

Jag skulle inte banga att bakblåsa Viktor Blom.

Att bakblåsa betyder alltså att sitta bakom någon och se hur denne spelar.

På spelklubbar världen över så finns det alltid railbirds som häckar som bakblåsare.

Om det går bra för spelaren de bakblåser så kan de få en smula men går det dåligt så får de gå.

Spelare är som bekant vidskepliga.

En erfaren bakblåsare vet när det är dags att lätta.

På Oxen behövdes det oftast inte ens sägas till. Efter en riktig bad beat var bakblåsaren borta med vinden. Som sig bör.

Ibland krävdes en blick.

Om inte ens det räckte så brukade spelaren säga ”rotera”. Det betydde försvinn ögonaböj.

En annan variant på den verbala tillsägelsen var när spelaren satte upp pekfingret i luften och roterade det i en cirkel.

Ett roterande pekfinger vet varenda bakblåsare i världen vad det innebär.

Det betyder samma sak som mittenfingret rakt upp i luften.