Ska vi prata politik? Del 8 och sista

Svensk politik, val

Jag kan inte ens börja att förklara hur infernaliskt trött jag är på de självutnämna antirasisterna vars fördomar de spytt åt mitt och andras håll i snart trettio år.

De enda de kan göra är att rabbla ur sig floskler, och så klart kalla alla andra för rasister som inte tycker som dem. Att ifrågasätta sig själv, trots total avsaknad av argument för sin sak i vissa fall, verkar vara en omöjlig intellektuell utmaning för dem.

I dagarna kom en undersökning som visade klara statistiska samband mellan arbetslöshet, utanförskap, boende i problemområden, och sympatier för SD.

Klarare bevis för att integrationen havererat är svårt att hitta om du fråga mig. Enligt mig så visar det också att det inte är en faslig massa rasister som tryckt upp SD till 13 procent, utan folk som inte har det gott ställt, och som upplever att det är de som betalar nästan hela notan för invandringen i relativa termer.

Det har de alldeles rätt i. Fast sådan enkel matematik verkar inte Bo Sehlstedt och Jonas ”rosjon” Rosqvist få ihop i deras privilegierade värld. De viftar med rasistkortet så fort de får chansen och fattar inte att de därmed är en stor del av problemet genom deras fördomsfulla kategoriserande av andra människor.

Bo Sehlstedt var aktiv miljöpartist en gång i tiden. På den tiden det var rätt flummigt i partitoppen. Det var flera som trodde på ett samhälle som utan bilar. Men inte fan springer jag runt i dag och påstår att Bo Sehlstedt vill förbjuda bilar.

Det vore ett helt absurt påstående, och högst troligt helt utan substans, men precis så resonerar de självgoda antirasisterna mot Sverigedemokraterna och deras anhängare idag.

Det är så befängt att de borde skämmas. Tyvärr är de för uppblåsta för att kunna göra det.

Jonas ”rosjon” Rosqvist är en fyrkantig människa, med fyrkantiga glasögon, boendes i en fyrkantig villa. Han är ytterst privilegierad och har vuxit upp i ett samhälle skapat för sådana som han.

Det är lätt hänt att perspektiven aldrig vidgas då. Det är den hårda vinden som bygger karaktärer. Jag skrev ett inlägg om honom som han själv betraktade som ett ”karaktärsmord” av honom.

(Visar verkligen hur lite han varit med om i livet.)

Själv tycker jag att ingen gör ”karaktärsmordet” bättre än han själv när han klumpar ihop och dömer ut alla som röstat på SD som rasister.

Det är extremt fördomsfullt, riktigt korkat, och väldigt oförskämt. Odemokratiskt är det också.

Men jag har växt upp knappa tre mil från Sjöbo... De som röstar på SD i Skåne är i de allra flesta fall i högsta grad rasister.”

Hans begränsade personliga erfarenhet gör att han drar alla andra över en kam, några årtionden senare dessutom. Är det inte exakt det vad de brukar anklaga ”rasisterna” för?

Hans mening låter väldigt likt denna: ”Jag bodde granne med en zigenarfamilj som stal så jag vet att alla zigenare är ett tjuvpack.”

”De gör skillnad på folk och folk. Inte för att de har någon erfarenhet av invandring utan för att de är inskränkta bönder.”

Precis som han själv gör alltså, när han gör skillnad på folk och folk utan att känna dem eller deras åsikter, deras erfarenheter eller situation.

”43 personer i min omedelbara närhet, i min egen valkrets av 1103 röstande är rasister och röstade på ett odemokratiskt parti som inte tror på människors lika värde.”

Enligt Jonas ”rosjon” Rosqvist är det alltså så här:

1.  Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti

2.  Sverigedemokraterna tror inte på människors lika värde

3.  Alla som röstar på Sverigedemokraterna är rasister

Dessa tre punkter står bäst okommenterade. Lås dem gärna igen och begrunda.

Jonas ”rosjon” Roskvist är så fördomsfull och onyanserad i sina åsikter att jag rodnar å hans vägnar. Det stora problemet är att det finns så många som honom, som svalt varenda ”sanning” som staten och media någonsin matat dem med. De är djupt skadliga för Sverige för de stryper all öppen och meningsfull debatt.

Jag har många vänner som är invandrare (jag ogillar den ihopklumpade termen, men i brist på bättre så får den duga den här gången), jag är gift med en invandrare, och jag har vuxit upp i ett betonggetto med en hög grad nyanlända invandrare.

Jag vet vad jag snackar om. Och jag vet vad många invandrare tycker.

Jonas ”rosjon” Rosqvist har förmodligen inte mer erfarenhet av invandrare än när han hämtar pizza på kvarterskrogen eller hämtar skjortorna på kemtvätten. Hans facebookvänner verkar ha rensats efter etniska principer.

Vad han inte vet, precis om alla andra självutnämnda fördomsfulla antirasister, är att väldigt många invandrare röstar på SD.

När man berättar det här för rosjon och likasinnade så brukar deras huvuden börja fladdra, ögonen flimra, och munnen formas till en strut. Syntax error liksom, för det går inte ihop i deras föreställningsvärld.

Men det faktumet måste in i deras huvuden. De måste leta efter svaret varför invandrare röstar på SD. När de hittat svaret så kan deras långa vandring tillbaka till oss med en fördomsfriare och mer demokratisk värdegrund börja.

Nu får det räcka med politik för mig. Men säg, är det inte konstigt? De som brinner för sina åsikter, var är de nu? Varför vågar de inte ta debatten med mig?

De självutnämnda antirasisterna brukar älska att attackera folk som inte är så bra på att försvara sig.

De brukade attackera mig också innan de lärde sig att jag inte bara ägnade mig åt försvar utan även gick till motattack.

Att skjuta från, vad de inbillar sig, moralisk högre grund är det enda de vågar. Att kliva ned på arenan verkar de vara livrädda för. Självbilden måste tydligen skyddas till varje pris.

De gillar att kalla rasister för fega. Säga vad man vill om en heilande nassar på gator och torg, men fega kan man inte kalla dem. Nu vet vi vilka som är fega på riktigt. De som inte vågar ta debatten.

Precis lika fega och korkade som politiker och media som kört huvudet i sanden i alla dessa år. Men nu måste debatten tas, och det är inte en minut för tidigt.

Sådana som Jonas ”rosjon” Rosqvist är mycket farligare för ett samhälle än en rasist i bombarjacka. Just för att de verkar i det dolda, ljuger för sig själva, och är så många.

Jag har i hela mitt liv ifrågasatt allt och alla, inklusive mig själv. Jag kämpar varje dag för att ställa mina egna fördomar mot väggen, och försöka få andra att se sina egna. Jag är extra förtjust i att ifrågasätta allt auktoritärt. Ofta använder jag mig själv som en katalysator för att försöka nå fram till sengångare. Tyvärr går det inte så bra utan resulterar mest i att folk tycker att jag är konstig, eller ännu värre. Det är ett pris jag gärna betalar, när jag lyckas väcka en drönare vet jag att jag gör rätt.

Jonas ”rosjon” Rosqvist anser nog att han inte behöver ifrågasätta sig själv. Han vet redan allt om vad som är rätt eller fel, vitt och svart, och att alla som röstar på SD är rasister. Det hemskaste med det är att han inte själv förstår hur påverkad och styrd han är av makten.

Jag ställer ofta upp hypotetiska situationer för mig själv för att kontrollera att min värdegrund hänger ihop i åsikt och handling, samt att jag kan motivera varför.

En sådan hypotetisk situation som jag funderat på mycket är vad jag tyckt och tänkt om jag varit tysk på trettiotalet. Jag vill tycka och tro att jag skulle stått emot vågen, eftersom jag simmat motströms i hela mitt liv, men säker kan jag inte vara.

En sak är jag säker på. Om Jonas ”rosjon” Rosqvist varit en tysk på trettiotalet så hade han varit en heilande nazist.