Ska vi prata politik? Del 6

Riksdagspartierna

Kommer du ihåg den engelska kocken jag skrev om? Han som rest världen runt för att upptäcka och försöka förstå olika länder och kulturer.

(Om du vill läsa tidigare inlägg i denna serie finns det en fin sökfunktion uppe i högre hörnet.)

Det mest fascinerande med Sverige för honom var att det är ett land där människorna har en åsikt privat och en annan offentligt, och framförallt inte ser något fel på det. Han har aldrig stött på något liknande genom sina resor runt världen.

Det är värre än så enligt mig. Svenskar ser inte ens diskrepansen mellan sitt tyckande i teorin, sitt tyckande i praktiken och ännu mer i sin handling.

Debatten är så styrd av åsiktsrasisterna, och folket är så förda bakom ljuset, att det enligt mig handlar om ett nationellt självbedrägeri.

Resultatet är föga förvånande hemskt.

Folk tycker fint bland vänner och bekanta. De tycker synd om de rumänska tiggarna som konversation på parmiddagarna. Men fnyser åt A-lagare som tigger en spänn utanför systembolaget eller pensionärer som gräver i soptunnor efter pantflaskor.

Det är synd om de rumänska tiggarna på svenska gator, kanske framförallt för att de utnyttjas av skrupelfria människor som styr det hela som big bizniz, men jag är rätt tveksam till att rätt väg framåt för att hjälpa dem är att ge dem mynt för att stilla sitt eget dåliga samvete.

Det är även synd om A-lagare, och knarkare, men det verkar glömmas bort rätt ofta i möten med dem på stan.

Den uteblivna debatten har resulterat i att de självutnämnda antirasisterna villat bort sig själva totalt i flosklernas snårskog. När de inte kan diskutera sakfrågan för att de är så borta så skämmer de ut sig själva med argumentatoriska järnrör som ”jävla rasist” till allt de inte kan bemöta med sakliga argument, vilket är det mesta i denna fråga.

Det är faktiskt ännu mer neandertal än att säga ”jag är inte rasist, men…” för den personen fattar åtminstone att han är ute på hal is.

Du kan se det lilla i det stora. Och du kan se fördomarna i dig själv. Om du bara tittar i spegeln.

Simon Lindell tycker att det är hemskt med Sverigedemokraterna, men om jag får gissa tror jag aldrig att han satt sig ned med en och pratat, och framförallt lyssnat och försökt förstå.

Istället har han valt att döma. Det är fördomsfullt och åsiktsrasistiskt. Själv blir han väldigt upprörd när han själv får smaka på samma medicin.

När han gick ut och försvarade Svenska Spel robotskandal fick han rättfärdig och självklar kritik. Han blev sur och menade att han var ju tvungen att skriva så för att han fick pengar av dem, det borde vi förstå och därför inte lasta honom för hans saluförda åsikter.

Du kan inte göra skillnad på offentliga och privata åsikter med hedern i behåll. Så är det Simon.

Simon gillar att berätta om hur naiv han är. Vi måste tro honom för annars skulle han vara en falsk inställsam liten fitta som lärt sig rida på vågen av fårskocken och tjäna pengar på det. Värsta sorten enligt mig.

Jag tror på honom när han säger att han är naiv för jag försöker alltid tro gott om folk, och förutsätter att de är ärliga.

Men om han nu vet med sig att han är naiv, varför tar han sig en sådan ton? Och varför lyssnar han inte på dem som har mer erfarenhet?

Anledningen tror jag är att han litar på etablissemanget, och tar ton när det är riskfritt.

Att ta ton mot ”rasister” och Sverigedemokrater är helt riskfritt i Sverige. Det kan inte vara en tillfällighet att nästan varenda debattör, krönikör, kåsör och bloggare har skrivet en floskeltext om att Sverigedemokraterna är hemska, att de inte kan förstå att någon röstar på dem, och att någonting måste göras åt saken.

Inga förslag på lösningar, inga intressant perspektiv, och ingen ödmjukhet – bara samma inlägg, om och om igen, i olika former. Bara skrivna av olika personer.

Det finns större hopp för Mattias Andersson för han är naturligt vetgirig, modig, och sökande. Han försöker se olika perspektiv.

Men tyvärr inte när det gäller hans eget agerande mot andra. Vi hade en liten obetydlig tvist om en obetydlig summa. Det gick inte att kommunicera skriftligt och jag föreslog flera gånger att vi skulle träffas och prata ut om det hela.

Det ville inte Mattias. Han var helt övertygad om att han hade rätt. Han ville inte prata ut, förstå eller förlikas. Han ville bara ha blod. Precis som en sådan där ”rasist”.

Det är min erfarenhet att det är bra att träffas och prata, och framförallt lyssna. Rasister slutar inte att vara rasister för att Simon Lindell skriver en krönika, tvärtom så spär det bara på klyftan. Rasisten slutar endast att vara rasist när han får träffa, prata med och förstå de han trodde att han inte gillade.

Det var synd att Mattias inte ville prata med mig och försöka reda ut en skitsak istället för att fläka röv. Men jag tror att han lärt sig något nu.

Han skrev ett inlägg, som alla andra, och förfasade sig över att SD fått 13 procent av rösterna. Men han försökte i alla fall förstå varför. Det är vägen framåt.

Han skrev:

”Jag tror att max 4 -5% av det Svenska folket är rasister och dessa kommer man aldrig kunna göra något åt. Men resten då, varför röstar man på SD?”

Om jag får förutsätta att alla rasister röstar på SD så skulle det innebära att minst en tredjedel av alla som röstat på SD är rasister.

Det är en väldig grov och felaktig uppskattning som är väldig fördomsfull mot dem som röstat på SD, men låt oss försöka förstå hans poäng istället för att haka upp sig på en felaktig siffra.

Å ena sidan tror jag att vi alla är rasister, för att vi är biologiskt programmerade till att vara det. Jag har inget problem med att erkänna för mig själv och andra att jag är fördomsfull. Det är när man inte kan erkänna det ens för sig själv som det är ett riktigt problem.

Å andra sidan tror jag att enligt denna definition på rasism http://sv.wikipedia.org/wiki/Rasism så finns det väldigt få rasister i Sverige. Någonstans mellan 0,1 och 0,5 procent höftar jag på.

De självutnämnda antirasisterna jag pratat med, efter att ha dömt ut personer eller grupper som rasister, har inte en enda kunnat adekvat definiera vad rasism var enligt dem. Det blir mest en massa flum varje gång. Därmed är de fördomsfulla åsiktsrasister.

Mattias Andersson är ingen intellektuell gigant, men han har i alla fall varit ödmjuk och därmed hittat frågan som borde komma först och vara störst:

Varför röstar folk på Sverigedemokraterna?

Så länge politiker, media och deras hjärntvättade fårskock säger ”för att de är rasister” så kommer vi ingenstans. Då är det nog favorit på att SD dubblar röstantalet i nästa val också.