Ska vi prata politik? Del 5

Svensk politik, val
Foto: Varmdo.se

I det lilla kan du se det stora. Det finns vissa fundamentala sanningar som aldrig ändras.

Politiker, media och finanshajarna i kostym försöker göra enkla sanningar till oändligt komplicerade ekvationer.

Så att de kan tjäna pengar på oss.

De som går på bluffarna går i maktens ledband och är tyvärr bara nickedockor. Tyvärr väldigt farliga och skadliga nickedockor. I Sverige har makten och kapitalet lyckats väldigt bra och det kryllar av nickedockor som går och vräker ut sitt hat och sina fördomar mot de som försöker ifrågasätta.

Det man sår får man skörda. Där har du en fundamental sanning. Det finns en teori, som jag tror på, om att de duktigaste entreprenörerna kommer från landsbygden. De får tidigt en känsla för vad som ger framgång när de på nära håll kan följa många elementära exempel. Flit, noggrannhet och pålitlighet ger framgång. Vädret påverkar mycket och man lär sig ta hänsyn till säsongens variationer. Och man förstår var mat kommer ifrån.

I storstadsdjungeln kommer mat från ICA och restauranger. Oundvikligen tappar man väsentliga perspektiv på hur världen är uppbyggd då.

Vad tror du om en människa som levt hela sitt liv i harmoniska miljöer långt borta från förortsbetongens hårda sanningar? Som aldrig ser motsättningar och aldrig lagt märke till vemodet och hopplösheten hos många som bor i Sverige idag? Och som utvecklat hela sin värdegrund och preferensramar utifrån vad ”fina” debattörer och skribenter påstår och teoretiska diskussioner med likasinnade runt parmiddagar i villan eller bostadsrätten?

Personligen tror jag att risken är överhängande att sådana personer blir inskränkta och fördomsfulla. Det kanske inte är så lätt när man aldrig smakat på livet på mer än ett sätt?

Låt oss tittar på tre sådana exempel i pokersverige. Simon ”dybban” Lindell, Mattias ”Håkan” Andersson och Jonas ”rosjon” Rosqvist. De är alla framgångsrika, privilegierade och har begränsade perspektiv på vissa saker på grund av att de saknar referenser.

Vissa saker har de gemensamt, som till exempel att de är väldig självsäkra och självgoda i sin värdegrund. Trots att de inte kan motivera den. För att de aldrig tänkt igenom det hela ordentligt - måste jag förutsätta. Annars är de ju bara allmänt slut i huvudet och åsiktsrasister på riktigt. Det tror jag inte.

Framförallt så hade de alla gått ut och tyckt om Sverigedemokraterna, rasister och valet. Dumma, inskränkta och fördomsfulla saker, som jag ska bena upp i nästa inlägg.

Simon Lindell ställde en öppen fråga inför valet ”ska jag rösta på det jag tror är bäst för Sverige eller det som är bäst för mig?”

Att han ens ställer frågan visar vilket intellektuellt djup han nått. Självklart ska han rösta på det han tror är bäst för Sverige. Om han inte fattar det så undrar jag om han ens förstår vad en demokrati är.

Om han var en ensamstående mamma med tre barn i Rosengård så skulle jag förstå och respektera att han röstade på vad som var bäst för honom själv. Då innebär till exempel ett valfläsk som 300 kronor mer i månaden i barnbidrag en konkret och reell skillnad.

För fyra och ett halvt år sedan var jag uppe på Poker Magazines kontor och beklagade mig att jag inte kände Simon Lindell. Han vill nämligen sätta pengar på att Sverige demokraterna inte skulle komma in i Riksdagen. Med hans egna fördomar i ryggen så gick det inte att få ihop i sin föreställningsvärld.

Att SD skulle komma in var redan klart, och jag hade gärna slickat i mig några dybbanlaxar. När jag vunnit vadet hade jag velat föreslå kvitt eller dubbelt på att SD skulle få över 10 procent i nästa val. Till skillnad från Simon Lindell så har jag nämligen en förankring i verkligheten i dessa frågor.

Poker Magazines chefredaktör Murat Sahan fattade inte att det inte per automatik innebar att jag var för SD bara för att jag ville satsa pengar på deras kommande framgångar.

(Jag har en gång i år till och med satsat pengar på att aik skulle vinna. Tvi tvi tvi, men jag vann.)

Till slut hade jag lyckats förklara det för Murat. Men andra får inte alltid den chansen. De får den vanliga ”rasist”-stämpeln som de fanatiska och fördomsfulla ”antirasisterna kör med som något slags universellt honnör trumf.

Murat sa till mig med darrande stämma:

”En sådan som jag har inte råd att SD kommer in i riksdagen.”

Jag fattar fortfarande inte vad han menar. Är inte han svensk och har bott i Sverige i hela sitt liv? Menade han att SV vill slänga ut flera hundratusen svenska medborgare ur landet?

Jag tror inte det. Problemet är att han inte tänkte överhuvudtaget innan han öppnade munnen.

En sak står klart, när de självutnämnda antirasisterna öppnar truten så kommer det hemskt fördomsfulla saker ur munnen på dem.

En sak vet jag helt säkert. En sådan som Murat Sahan har inte råd att missbruka sin hälsa. Ändå gör han det.

I det kan du se det stora i det lilla.