Sir Nigel Goldman

Goldman visitkort

Det finns en del sköna lirare runt om i världen. Det kryllar av tråkmånsar så jag är tacksam för de sköningar som finns, och det gör inte så mycket om de är lite hala.

En skön lirare jag träffat här i Marbella är Sir Nigel Goldman. Vi träffades vid pokerborden på Casino Marbella. Han gillade inte att lägga sig vare sig före eller efter floppen så det blev alltid ett bra bord när han satte sig ned. Oftast blödde han som en halshuggen gris men ibland så hade han flytet och fick ihop ett markerberg modell Sierra Nevada.

Av rena tillfälligheter så hamnade jag ofta bredvid denna alltid välklädda gentleman. Han var trevlig att konversera med också; beläst, berest och charmerande.

Min spindelkänsla pockade på uppmärksamhet tidigt i vår bekantskap. Men Sir Nigen Goldman hade mitt drömyrke, att proväta på restauranger gratis och få betalt för att skriva om det, så jag lät mig förtrollas.

Han delade mitt intresse för mat och vin och då de flesta rekommendationer på nätet nuförtiden bara är bluff så frossade jag i hans kunskap och tips.

Han berättade om en pokerklubb några mil härifrån med jättebra spel. Om han tyckte det så var jag verkligen intresserad av att följa med. Jag fick hans visitkort och vi bestämde oss för en lång trevlig lunch redan veckan efter för att fördjupa vår relation, och förmodligen höja vår kolesterolnivå minst ett snäpp till.

Sir Nigel Goldman är ett spännande namn och jag googlade honom. Det tog ett par timmar. Han hade skrivit en bok som hette ”High Stakes: How I blew £14 million”.

I den berättar han sitt livs historia som jetsetare och handlare och liknande i guld, framförallt guldmynt och liknande guldmynt. Två gånger har han suttit på kåken för svindleri. Sammanfattningsvis har han levt ett fantastiskt liv i sus och dus för andras pengar.

Nu var det ännu mer spännande och jag ville verkligen äta lunch med honom. Skulle han komma med ett fantastiskt erbjudande måhända?

Men han fick förhinder. Sedan fick jag förhinder. Vi träffades några gånger på kasinot, men lyckades aldrig få till lunchen.

Hur han fått titeln ”Sir” framgår inte någonstans. Om man inte ska tro någon som påstår att Nigel Goldman påstår att han köpt titeln. Det tror jag inte att man kan göra, men jag har säkert fel. Men jag skulle gärna sätta en spänn på att han inte hette Goldman när han började första klass.

Sir Nigel Goldman har hängt på den spanska guldkusten i tio år. Han har aldrig försökt dölja sina tidigare snedsteg. Och varför skulle han göra det? Han har ju till och med skrivit en bok om det.

På tal om det undrar jag hur det går för bokprojektet om, med och av Fredrik Nygård.

Sir Nigel Goldman var populär i jetsetkretsar i Marbella. Han stod för sina snedsteg, han hade betalat sin skuld till samhället och var en ny man. Han var auktionsförrättare på välgörenhetsevenemang, han syntes i vimlet, och skrev som sagt restaurangrecensioner.

Nu har det också uppdagats att han drev ett bolag i Marocko som hette International Financial Investments där många av hans vänner och bekanta investerat pengar som nu verkar ha försvunnit.

Till slut lyckades vi boka en tid för lunch. Sir Nigel Goldman skulle ta med sin unga flickvän och insisterade på att få bjuda mina tjejer och mig på ett av Marbellas mest fashionabla ställen.

Inte illa. Vissa vill man gärna ha till matbordet för deras förmåga att underhålla med fantastiska historier. Mikael Westerlund är en sådan, men han betalade aldrig för sig. Det gjorde inget. Alla visste att det var så innan. Lill-Sven är en annan som alltid är trevligt att äta middag med, som också är en fena på att beställa dyra viner.

Men tyvärr blev lunchen återigen inställd på grund av brådskande affärer. Sir Nigel bad så hemskt mycket om ursäkt.

Kanske var det affärerna i Marocko som satte käppar i hjulet för min kommande lunch?

http://www.birminghammail.co.uk/news/midlands-news/mystery-birmingham-poker-ace-centre-6593595

(Missa inte bildspelet. En härlig kavalkad av Sir Nigel Goldman och hans liv. Bilden på den röda ferrarin han sitter i är tagen utanför Casino Marbella.)

Enligt Sir Nigel Goldman så har han själv råkat ur för att några av hans mäklare kört någon form av pyramidspel på hans bekostnad.

Stackars sate.

Och stackars mig. Det blev aldrig någon tretimmars lunch.

Det finns en chans att den inställda lunchen berodde på att vi stötte på varandra på ett café av en tillfällighet. Vi hamnade två bord bort från varandra. När mitt sällskap kom så sneglade jag på den av drottningen förmodligen odubbade Nigel.

Han gjorde en grimas av olust när mitt sällskap kramade om mig. Min vän är en man med koll som känner de flesta i Marbella på alla möjliga sidor av staketet. Bara någon dag senare var Sir Nigel tvungen att ställa in lunchen.

Sir Nigel Goldmans telefon har varit avstängd hela hösten så jag har varken fått spela poker med honom, ätit lunch med honom, eller fått njuta av hans historier.

Tydligen har han nyligen skymtats i Marocko. Han har färgat håret svart, skaffat mustasch och gått ned 25 kilo.

Det låter rätt bra. Jag hoppas att han kommer tillbaka snart så jag får njuta av hans sällskap vid pokerbordet. Lunchen kan vi strunta i. Någon sparris är jag inte intresserad av att äta med.