Simon Trumper var aldrig trumpen

Simon Trumper
Simon Trumper .

På nittiotalet trodde många att Simon Trumper och jag var bröder då vi båda var långhåriga, vältränade och klart yngre än resten av pokerspelarna.

Kanske också för att vi båda spelade aggressivt.

Nu har åren gått och vi är inte yngre längre, inte vältränade längre, och håret har rykt för länge sedan.

Min första utländska turnering var Victoria Casino European Championship i London i juni 1997.

Simon Trumper kom trea, etta, fyra och två i olika turneringar och cementerade min uppfattning om att det fanns mer skicklighet i turneringar än i cashgame och att det var det man skulle satsa på.

Vi lärde känna varandra. Han var en glad, positiv och kul kille.

Han var mån om sitt yttre. I sitt tidigare liv hade han handlat med klockor och han hade en fet Rolex runt handleden. Och självfallet även en fet guldkedja runt halsen.

Vi verkade också vara de enda inom pokern som var intresserade av det motsatta könet. Även om jag idag misstänker att de andra gubbarna löste sitt på ett elegant och kontant sätt.

Simon och jag spelade mycket poker vilket resulterade i att vi båda fick kagge, men det stoppade inte oss.

Jag klippte av mig håret och Simon blev av med sitt på grund av en mycket ovanlig hårsjukdom.

Idag har han gett upp helt, men det fanns en tid så han såg ut som en cancerpatient.

Se bilden längs ned i galleriet.

http://pokerdb.thehendonmob.com/player.php?a=g&n=232

Verkligheten var mycket värre.

Men det stoppade inte honom heller.

En gång var vi på Isle of Man. Det är en ö mellan Irland och Storbritannien som är känd för tre saker.

Ett motorcykellopp

Att de serverar pommes frites till alla maträtter som finns.

Att brudarna är så fula och feta att grisarna en dag grymtandes gick ut i vild strejk.

Vi var på stadens hetaste nattklubb en trappa ned från kasinot.

Om jag säger att det var ljummet så är jag snäll. Det vaggade runt många grisar där, bökandes, skuffandes och svepandes.

Men så plötsligt klev en riktig donna in i lokalen.

Kanske ingen tiopoängare men minst en åtta, och hon stod verkligen ut i stian.

Simon Trumper sken upp som en sol och gick fram till henne direkt.

På vägen gled magen sakta upp under bröstkorgen.

Han var så glad att han inte såg donnans man som gick bredvid. Han var två meter lång och två meter bred över axlarna.

Simon ställde sig vant vid bardisken lutandes med ena armbågen på disken mittemot donnan.

Hennes monster till man stod bakom honom och tittade ned i det omväxlande kala och luddiga i olika färger som utgjorde Simons frisyr.

Simon drog igång hans rap och det verkade gå bra då donnan både log och skrattade.

Det gjorde hennes man också.

Jag med.

Närmare än så kom inte Simon Trumper den kvällen. Men jag har alltid beundrat och högaktat honom för det självförtroendet.

Det är precis exakt vad som krävs för att lyckas i turneringspoker och vi får vara tacksamma att Simon idag är turneringsledare istället.