Simon ”dybban” Lindell och hans lögn del 7

dybban4
Simon "Dybbocchio" Lindell

Nu har jag bevisat att Simon Lindell ljög i del 6. Trots det så verkar vissa fortfarande tro att Simon inte ljög när han påstod att jag inte håller mig till sanningen. Ibland fattar jag inte hur folk tänker.

I nästa del ska jag sätta tänderna i det. Men först vill jag berätta om ett annat vad med intressanta paralleller.

Förra sommaren, eller däromkring, seglade det upp ett vad mellan Dan Glimne och Håkan Bylin. Den sistnämnde anklagade Dan Glimne för censur på Superbloggen och någonting ännu värre, nämligen redigering i inlägg innan det publicerades.

Censuren på Superbloggen har aldrig varit någon hemlighet, och alla vettiga människor fattar att det är en nödvändighet i vissa fall. Vi är säkert alla överens om att Glimne har ypperligt omdöme i frågan och att alla fall av censur varit väl motiverade.

Men att redigera i ett inlägg och sedan lägga ut det med andra ordval för att förvanska andemeningen är fruktansvärt allvarligt i bloggsammanhang, särskilt när avsändaren är känd. Det var vad Håkan Bylin anklagade Dan Glimne för.

Alla tänkande människor förstår att anklagelserna är helt grundlösa och att Glimne står över alla sådana smutsiga anklagelser.

Bylin stod på sig med sina anklagelser och en diskussion uppstod i min blogg. Håkan har en förkärlek för ett mustigt språk och bangar inte för en pungspark eller två. Förmodligen tillät jag säkert någonting som var över gränsen. Jag ber Glimne om ursäkt för det om så var fallet. Vid det aktuella tillfället förutsatte jag att Glimne skulle säga till om han kände så.

Glimne förklarade att han aldrig någonsin redigerat ett inlägg, vilket gjorde Bylin ännu mer uppretad. Glimne förklarade att Superbloggarna inte ens hade en redigeringsfunktion.

Det hela mynnade ut i ett vad om ifall bloggarna hade en möjlighet att redigera eller inte. Summan sattes till ett tusen kronor (eller något liknande).

Märk väl förskjutningen av vadet från att om Glimne eventuellt redigerat ett inlägg till om det ens gick.

I efterhand fick vi reda på att Glimne frågat hans kontakt på Aftonbladet beträffande det tekniska och fått konfirmerat att det inte fanns någon redigeringsfunktion. Han kände sig säkert väldigt säker på att vinna vadet.

Jag visste att han skulle förlora. Jag visste inte hur, men jag visste att han skulle förlora. För att jag kan spel, och för att jag var övertygad om att Bylin aldrig skulle slå vad om han inte var hundra procent säker på sin sak.

Dan Glimne är ett unikum i spelsverige när det gäller kunskap om spel i bredd och djup, dess historia och liknande. Jag tror till och med att han mycket väl kan vara oöverträffad i världen beträffande sin kunskapsbank. Vi ska vara glada att vi har ett sådant uppslagsverk att tillgå och ta del av.

När det gäller spel i praktiken är jag inte lika imponerade av Glimne.  Det var solklart för mig att han var helt säker på att vinna vadet, men ännu klarare att han skulle förlora vadet.

Håkan Bylin hade en insider i Superbloggen, nämligen Simon ”dybban” Lindell. För alla som kan spel i praktiken så är det självklart att det var Bylins trumfkort.

Under hela diskussionen fram till vadet så valde dybban att vara tyst. Personligen anser jag att dybban måste välja Glimnes sida när Superbloggen är under attack, dels för att han själv indirekt är under attack men framförallt för att de tillhör samma lag i denna fråga. För mig är det en fråga om integritet och lojalitet.

Men dybban var tyst.

När vadet var i hamn så dök det upp andra av dybbans vänner som också ville slå vad med Glimne. Optikern ville sätta 10 000 kronor mot en annan läsare, och lämnade dörren öppen uppåt. Jag gissar på att det skulle varit Optikerns största vad i sitt liv.

Glimne var lika säker fortfarande.

Jag var sugen, så sugen, på att slicka i mig en lax eller två av Glimne. Men det kändes fel.

Moraliskt hade Glimne rätt. Han hade naturligtvis inte redigerat någonting någonsin. Men Bylin hade lyckats hustla honom till att vadet skulle gälla någonting annat än den ursprungliga anklagelsen. Glimne stod nu ensam på sin sjunkande skuta och jag hade inte mage att försöka roffa åt mig en tunna med rom när till och med råttorna redan lämnat skeppet.

Bylin bevisade enkelt att det fanns en redigeringsfunktion genom att göra ett inlägg i Superbloggen och be dybban redigera det.

Dybban gjorde det och vadet var vunnet.

Jag ser inget fel i Bylins beteende beträffande vadet. Glimne har råd att förlora en lax och lärde sig säkert en läxa så slutet gott allting gott där.

Dybbans beteende borde diskuteras. Enligt mig så valde han sida genom att inte försvara Superbloggen och sin kollega när Bylin kom med sina beskyllningar.

Bevisligen så visste han hela tiden att Bylin skulle vinna vadet. Trots det så lät han Glimne gå rakt i fällan, och lät Glimne göra bort sig i min blogg med felaktiga påståenden.

Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Jag var sugen på att ta upp detta, något som Glimne verkade ha missat helt, alternativt valde att offentligt negligera.

Jag kommer inte ihåg om det till slut var jag som antydde något eller om det var någon annan som gjorde det. Glimne klev i alla fall resolut in i handlingen och försvarade dybbans heder i sammanhangen och då la jag också ned. Om han gjorde det för att hålla god ton eller för att han är en tomte på vissa områden är inte min sak att spekulera i.

Låt oss jämföra med vadet mellan Simon om mig.

Det finns en del likheter. Man skulle kunna likna mig vid byling här.

Det är inte mitt fel att Simon gör ett dåligt vad, precis som att man aldrig kan anklaga Bylin för att Glimne gör ett dåligt vad.

Alla felaktiga uppfattningar från Simon är hans eget ansvar och någonting jag aldrig kan hållas ansvarig för.

Men det finns stora skillnader mellan vadet.

  1. Beskyllningarna kom från Simon i vårt vad.
  2. Ingen förskjutning av vadet har skett.
  3. Förskjutningen kom av Simon efteråt.
  4. När Simon anklagade Björn så såg han inte hans likhet med Björn i det tidigare vadet.
    1. Han har ingen grund för antydningarna.
    2. Det är han själv som missuppfattat saker och ting.
    3. Han eget beteende är grövre i det tidigare vadet mellan Glimne och Bylin.
    4. Hans anklagelse säger mer om honom än någonting annat.
    5. Simon gör anspråk på ”sanningen” och därmed den moraliska segern. (Den grunden kommer jag rasera snart.) Något han och Bylin var helt ointresserade av i vadet med Glimne.
    6. När Bylin vann ett vad på att Glimne var en tomte så såg varken han eller Simon något fel med det. När jag vann ett vad på att Simon var en tomte så anklagade båda mig för allt möjligt.

Ska vi sluta oss till att Simon Lindell och Håkan Bylin anser sig stå över sin egen moral? Eller ska vi anta att de inte är ärliga mot sig själva och därför ibland går vilse mellan rätt och fel?