Simon ”dybban” Lindell och hans lögn del 6

dybban4

Simon Lindell och Mattias Andersson är två pojkar som tror att de bemästrar konsten att kommunicera för att de kan skriva ned sina åsikter och tankar.

Men att kommunicera innebär även att kunna läsa och förstå vad andra skriver och tycker. Tyvärr har pojkarna inte kommit så långt i sin utveckling. De tror fortfarande att de har tolkningsföreträde på vad andra skriver, för att det är så i deras egen föreställningsvärld. Att hela deras universum ryms i deras eget huvud säger en del om dem och deras perspektiv. Att lyssna verkar de inte ens veta vad det är.

Anledningen är väldigt enkel. De har fått för mycket kärlek som barn. De har levt i en skyddad verkstad i hela sitt liv. Den klassiska slutsatsen är att de är ensambarn, men nu vet jag att det inte är så i något av fallen. De måste alltså vara minsta barnet med flera år upp till andra syskon. Bortklemade alltså. Och skvallerbyttor som springer till mamma istället för att reda ut saker som män.

Eller så är de bara helt slut i huvudet.

Nu hade Simon fått en väldigt bra och lärorik lektion för endast två tusen spänn. Man skulle kunna tro att han var nöjd, men icke.

Det kom ett argt mejl, sedan ett till, och sedan ännu ett.

Simons egen utfästelse att han lovat domaren att respektera domen var begravd för länge sedan. Utan tvekan för att domslutet var fel enligt Simons egen föreställningsvärld i hans eget huvud. Jag tolkar det som lögn nummer tre av Simon, men det kan också vara falskhet nummer tre av Simon.

Simon skrev rätt oförskämda saker enligt mig. Han ifrågasatte både domarens tankeförmåga och logik, men än värre så ifrågasatte han domarens integritet.

Hade jag varit Björn hade jag blivit förbannad, kanske blev han också det, eller så är han bara mer diplomatisk än jag. Eller så har han större jämnmod med tomtar än jag.

Jag är pragmatisk och såg en chans att vinna vadet ännu en gång genom att erbjuda Simon samma villkor en gång till och ge honom chansen att bevisa sina bevis. Han hade nämligen ännu inte fattat vad vadet handlade om.

Sedan såg jag efter det en möjlighet att vinna ännu ett vad genom att gå med på att justera vadet i hans favör. Nu hade jag nämligen kollat upp vad Dan Glimne skrivit. Det fanns en hel del som verkligen gick att tolka tvärsemot de citat Simon valt att lyfta fram. Vilket var på det sättet jag tolkat Dan, och därför jag aldrig skulle kunna anklagas för att ljuga. Eller rättare sagt så skulle det bevisa att det inte var helsvart eller helvitt. Anklagad var jag redan och dessutom offentligt.

Simon var på krigsstigen och tackade ja till ett nytt vad på stående fot. Jag påpekade att vi nog fick leta upp en ny domare då Björn knappast skulle ställa upp igen. Simon borde heller inte vara intresserad av det då han precis anklagat Björn för att var köpt.

Simon fräste ifrån och ansåg att Björn fick svara på den frågan själv och att jag inte skulle göra mig till en representant för honom. Det var en sak som Simon lyckades ha rätt i. Tyvärr hade han fel i alla fall då det bara var en spekulation från min sida. Det är ett ytterligare exempel på hur Simon och Mattias tänker fel och gör fel hela tiden.

Björn ville inte vara domare igen så jag fick rätt. Att jag brukar få rätt verkar reta tomtar och troll mest av allt.

Jag tackade nej till nummer tre och fyra på Simons lista och uppmanade honom att leta upp en annan domare. Att jag skulle lägga ned en sekunds arbete på det efter Simons sågning av Björn borde vara uppenbart för alla.

Tyvärr var det inte uppenbart för Simon. När han inte hittade någon domare så ville han få det till att jag var medskyldig till att det inte blivit något uppföljningsvad.

Flera veckor senare så svarade Simon på en direkt fråga från mig att han inte var intresserad av att driva saken vidare genom förnyade vad.

Anklaga mig för att ljuga går bra. Anklaga domaren för att vara köpt går bra. Men att sätta pengar bakom sitt skitsnack gick tydligen inte riktigt lika bra. Trots att han återigen fick föreslå både domare och hela vadets utformning.

Fy fan känner jag.

Sedan gick han ut och ljög i Superbloggen och gjorde anspråk på sanningen.

Det gjorde mig förbannad. Du ska inte göra mig förbannad. Du skulle inte gilla mig när jag är förbannad.

Googla på ”Dr Bruce Banner” så kanske du fattar.