Simon ”dybban” Lindell och hans lögn del 3

dybban4

Jag skulle kunna skriva en bok om bakgrunden till vadet, men då jag fick ett mail från Simon i förrgår, som jag tolkade som en allmän ursäkt, så snabbar jag på.

Jag är inte den som är den och om någon ber om ursäkt alternativt viftar med den vita flaggan så respekterar jag det.

Däremot måste jag såklart berätta klart.

Bakgrund till vadet

Det började med att Mattias Andersson inte förstod varför jag var så hätsk mot vissa personer. När jag förklarade att jag aldrig angriper någon först utan att det var själförsvar så slog han bakut. Just för att det inte stämde med hans egen föreställningsvärld.

Han hade minsann aldrig attackerat mig. Jag påminde honom om att det första som hänt mellan oss var att han jämförde mig med Hitler och la ut en nidbild på mig med en påritad Hitlermustasch.

Det räknades inte tyckte han då det bara var på skoj. Till slut gick han med på, under protest, att det kunde tolkas som att han attackerat mig först.

Men hans idol Simon ”dybban” Lindell hade minsann aldrig attackerat mig. En person som inte förstår att en jämförelse med Hitler kan uppfattas som negativt kanske inte borde vara så tvärsäker skulle man kunna tycka, men i det så har du faktiskt också svaret. Mattias har ingen koll och saknar omdöme, och han har därför aldrig märkt solskensdybbelidybbans knivstick mot andra.

Simon ”dybban” Lindell är väldigt duktig på att känna av åt vilket håll som vinden blåser. Han skulle aldrig pissa i motvind, men han pissar gärna på sådana som det är politiskt korrekt att pissa på, som Jimmie Åkesson, och sådana som han tror att det är riskfritt att pissa på, som undertecknad. Och min fru.

Mattias Andersson kunde inte tänka sig det om sin idol och det mynnade ut i en vadslagning. Vadet gällde ifall Simon hade gjort ett påhopp åt mitt håll.

Vi bestämde oss för två domare och föreslog varsin. Mattias förslag Dan Glimne accepterade. Mitt förslag tackade nej och bevisade därmed att han hade bäst omdöme av alla inblandade.

Mattias föreslog att Glimne ensam skulle vara domare. Rösten i mitt huvud skrek nej. Jag har nämligen inte samma orubbliga tro på Glimnes omdöme som många andra i pokervärlden. Jag har sett honom flera gånger visa prov på annorlunda omdöme.

Han är grym på att paketera om utländska texter till svenska och han är fantastiskt bra på att skriva. Det betyder inte automatiskt att han är bra på att läsa och har ett bra omdöme. Jag var rädd att han, likt en professor, skulle snubbla in sig i alla träden och därför inte se skogen.

Men jag lyssnade inte på den inre rösten och tackade ja till Glimne som domare.

I vadet fanns regler för hur lång tid jag hade på mig att presentera mina bevis. Det tog mig inte lång tid att leta upp ett antal påhopp från dybbans sida. Jag visste att det fanns mycket mer att ta av men jag var lat och nöjde mig med det jag hittat på en kvart.

Jag hittade mycket skit om mig själv, men det jag tyckte var värst var det han skrev om min fru.

Han skrev att min fru skrev så dumma saker att man måste förutsätta att hon skämtar, men att när han läste vidare så insåg han att hon i själva verket var så korkad.

Det tycker jag är ett påhopp. Simon och Mattias håller inte med. Men Simon var nyfiken och la upp det igen på sin blogg. Alla som uttalade sig ansåg att det var ett påhopp.

Dan Glimne kom till en annan åsikt. Han var mycket ambitiös i sin utvärdering och mycket utförlig i sin dom att det inte var ett påhopp.

Jag blev mycket besviken över domen och Glimnes resonemang. Jag kunde visa att han missförstått en del saker, och resonerat fel på andra håll. Av hänsyn till Glimne så går jag inte in på det närmare, men min uppfattning är att han gick vilse i skogen.

Egentligen vill jag inte ta upp det här överhuvudtaget, även om det är väldigt viktigt för fortsättningen. Av respekt och tacksamhet mot Glimne som självfallet gjorde allt efter bästa förmåga och la ned mycket tid på detta. Anledningen till att jag kan ta upp det här är för att Dan Glimne på felaktiga grunder dömde ut domaren i Simons och mitt vad, och alltså har tagit ett klart parti. Det felaktiga partiet ska jag senare visa.

Mattias och mitt vad var subjektivt. Dan Glimne som var utnämnd enväldig domare tog fram en egen skala på 1-10 där gränsen för påhopp låg på 5. Han kom fram till att det Simon skrivit om min fru låg på 4,9, alltså mycket nära ett påhopp men inte.

Notera börs att Dan Glimne inte ansåg att det fanns några gråzoner, och att han alltså ansåg sig kunna bedöma med en hundradels marginal.

Tilläggas kan göras att när jag ifrågasatte det rimliga i att jag skulle förlora ett subjektivt vad med en hundradel så ansåg Glimne att jag förlorat med en tiondel. Glimne kan alltså inte räkna så bra.

Han kan skriva fantastiskt, men hans läsförmåga har visat sig suspekt två gånger nu, i vadet mot mig och i hans sågning av domaren i mitt vad med Simons inlägg som grund.

Jag undrar om han någonsin fattat vilket fantastiskt smeknamn ”Cylinderhatten” är?

Mattias var i extas, förmodligen för att han aldrig vunnit ett vad förut. Han ville kabla ut världsnyheten.

Det ville inte jag. Anledningen är att Mattias är helt oförmögen att hålla sig till sanningen. För att bemöta hans lögner skulle jag vara tvungen att hänga ut Glimne och hans konstinga resonemang. Det vore varken snällt eller tacksamt mot någon som ställt upp av god vilja.

Diskussioner kring detta via mail var omfattande. Med det Glimne skrev som grund blev jag hundra procent övertygad om att han inte ville att Mattias skulle outa honom som domare. Det var även min uppriktiga uppfattning att han även uttryckte det klart, om än i diplomatiska termer.

Jag förutsatte att även Glimne tycker att Mattias är en riktig tomte, och med sådana måste man väga det skrivna ordet med guldvåg för att inte senare bli föremål för att Mattias felaktiga föreställningar ska bli allt för felaktiga.

Det här är vitalt för historien och sanningen mellan Simon och mig, men jag ber att få återkomma till det senare.

Mattias uppförde sig mycket oförskämt efter vadet och bombarderade mig med runt 500 mail. Glimne fick rätta honom ett par gånger beträffande sakfel så att han lugnade ned sig, men Mattias hittat snart nya fantasier att gå igång på.

Han spelade bland annat in ett skypesamtal vi hade. Någonting han förövrigt inte fattar att det är något fel på att göra det i smyg. Efter det hade vi ett nytt skypesamtal när han var drygare än någonsin. Han påstod att jag sagt någonting jag var övertygad om att jag inte sagt. 

När någon är så säker som Mattias var så är det rimligt att man blir mindre säker själv. Vilket såklart resulterade i att Mattias tuppkam blev större än någonsin och han nästan skrek åt mig i triumferande upphetsning.

Han spelade upp sitt ”bevis”. Jag kunde inte tro mina öron. Snubben är helt, totalt, och komplett borta. Och jag måste tro att dybban inte är så mycket värst bättre då han under resans gång agerade coach åt tomten och tog del av alla hundratals mail fram och tillbaka. Säkert hade de slagit sina träskallar ihop och kommit fram till deras ”bevis”.

Tänk dig att jag beskriver en situation med en grön fyrkant, lite senare i samtalet beskriver jag en ny situation med en röd boll. Mattias trodde felaktigt att jag pratade om den gröna fyrkanten när jag pratade om den röda bollen.

Den beskrivningen stämmer då av naturliga skäl inte överens med vad jag sagt tidigare om den gröna fyrkanten.

I hans förvirrade huvud så hade det blivit ett bevis för att jag ljög för att han trodde att jag pratade om den gröna fyrkanten när jag pratade om den röda bollen.

Det är riktigt sorgligt när man betänker att han suttit och lyssnat om och om igen för att leta upp en lögn, och fortfarande gör fel. Däremot är det ett fint bevis att jag är ärligt när han måste hitta på en lögn.

Det mest sorgliga är att Mattias inte förstod det här när jag förklarade det för honom. Det är läskigt. Han hade redan bestämt sig för att han hade rätt och jag fel, och därefter är det bara full fart framåt. Hela vägen in i väggen.

Mattias kunde inte hålla sig, trots Glimnes önskan eller uppmaning, utan började skriva om vadet i sin blogg i alla fall. Jag hade fått Glimne att lova att han skulle rätta till alla sakfel Mattias ovillkorligen skulle skriva.

I det första inlägget påstod Mattias cirka tio saker, cirka fem var helt fel. Glimne förklarade det för Mattias.

En felprocent på femtio procent är fullkomligt häpnadsveckande. Mattias Anderssons förmåga att ha rätt är alltså inte bättre än en slantsingling.

Det är vad jag rekommenderar honom att göra i framtiden för att avgöra hans åsikter. Det kan inte bli sämre.

Däremot kan det bli bättre. Folk skulle ha större förståelse för alla hans fel om han stod för att han alltid singlade slant om saken. Även jag skulle kunna respektera honom mer för det.