Simon ”dybban” Lindell och hans lögn del 2

dybban4

Låt mig fortsätta att berätta om Simon och hans lögner. Jag tar det lugnt och fint så att alla kan hänga med. Vissa vill inte hänga med likt strutsar i sanden. För dem finns inget hopp.

Här har du del 1:

http://www.pokerlistings.se/simon-dybban-lindell-och-hans-logn

Har du hört talas om A A Gill? Han är en känd och fruktad matrecensent från England som åkt världen runt för att upptäcka nationella kök och kulturer.

När man har en stor erfarenhet av olika länder och kulturer och åker någonstans för att leta så finns det stor chans att man ser någonting som de lokala förmågorna inte ser för att det är kamouflerat som normalt i deras begränsade perspektiv.

Det mest fascinerade med Sverige var enligt A A Gill att:

”Mig veterligen finns det inget annat land där folk kan ha två motstridiga åsikter samtidigt utan att känna sig obekväma, och uttrycka en åsikt offentligt och en helt annan privat.”

Det är mycket tänkvärt sagt. Det är också någonting jag sedan länge insett och som varit en källa till bottenlös frustration för mig. Jag har stångat min panna blodig när jag försökt penetrera rätt många tjockskallar.

Simon ”dybban” Lindell och Mattias Andersson är två sådana personer. De är två extrema typexempel på en slags svensk som tyvärr är väldigt vanlig.

Kombinationen av självgodhet och brist på erfarenhet och insikt gör dem så trångsynta att de är helt oförmögen att ta in andra perspektiv än sina egna. När de läser en text av mig som inte är skriven ur deras perspektiv så måste den först översätta den till deras högst personliga perspektiv, för det är det enda perspektiv de känner till.

Som de flesta av oss andra vet så är det oerhört svårt att översätta så att alla detaljer och nyanser återges rätt. Deras översättning är alltid kryddad med deras egna fördomar vilket ger ett sorgligt resultat. Men detta faktum har de ännu inte insett. Istället anklagar de alla med ett annat perspektiv för att vara falska eller ljuga istället.

Å vad jag önskar att de kunde förstå detta. Då skulle de slippa göra bort sig i tid och otid. Och jag kunde ägna mig åt att skriva sköna anekdoter.

Varför kan de inte förstå att de inte har tolkningsföreträde på det jag skriver? Jag har försökt förklara det för dem, men det går inte att komma igenom deras pannben som verkar både stålförstärkt och blyimpregnerat.

De verkar båda ha slutat att kommentera här i min blogg. I deras värld är det nog så att de tycker att jag vrider och vänder på saker. Att man kan få mothugg i en debatt har de ännu inte lärt sig. De föredrar sina egna bloggar där de kan redigera bort alla som är dumma och har ordentligt med rövslickare för sina teser.

Jag tar nästan alltid ut svängarna. De blir provocerade. De ljuger för varandra, och vips tror de att det är jag som ljuger.

Men de har aldrig lyckats befästa mig med en lögn, inte en enda gång. Trots att det från deras trångsynta perspektiv måste finnas en lögn där någonstans.

De fattar inte att jag är ärlig. Det är min enda chans när jag svingar åt alla håll samtidigt. Om jag inte var ärligt skulle jag inte veta vad jag sagt och inte sagt. Det vet jag kanske inte nu heller, men det behövs inte för jag vet vad jag tycker och jag är ärlig. Därför blir det aldrig fel och därför kan de aldrig belägga mig med den lögn de inbillar sig finns där. Av den enkla anledningen att den inte finns där.

Tomtarna och trollen angriper mig från olika håll om olika saker. Jag står i mitten och försvarar mig i fyra-fem frågor samtidigt. Det klarar jag av enkelt, just för att jag är ärlig.

Men de klarar inte av det. Ett svar till en person tar det som ett svar till en annan person, trots att jag klart och tydligt adresserat den första personen. De kissar på sig av lycka och använder mitt svar felaktigt i en annan diskussion för att smutskasta mig. Nivån är så låg att jag vill gråta.

De bombarderar mig med frågor. Det är inga vetgiriga eller nyfikna frågor, utan bara försök att få mig att ge dem mer ammunition att döma mig. Jag ser igenom deras försök, men jag är inte lika säker på att de ser igenom det själva.

Jag svarar snällt på deras första fråga och skiter sedan i att svara på nästa för att de redan fått svar eller för att de är oförskämda.

I deras värld så blir de provocerade för att de tror att jag har en skyldighet att svara dem på alla frågor de ställer. Hur de kan tycka det när de själva konsekvent vägrar att svara på en endaste fråga har jag ännu inte listat ut. Det måste ha någonting med dubbelmoral att göra.

I deras värld så tar de också det som bekräftelse på att jag ljugit när jag inte svarar. Även om det bara handlar om en åsikt från mig. Då de inte kan skilja på åsikter och fakta så vet de inte om att en åsikt omöjligt kan vara en lögn.

Förutom att jag inte svarar på deras oförskämda frågor av den enkla anledningen att jag fullkomligt skiter i dem, så finns det också en taktisk dimension. Då de endast är ute efter att leta fel så kommer de automatiskt att hitta fel, även fast det inte finns några fel, och använda det emot mig. När de översatt vad jag sagt utifrån deras horisont och sedan kacklat till varandra ett par varv för att krydda anrättningen så har de fått sin bekräftelse på vad de var ute efter.

Varenda gång Simon och Mattias dyker upp på min blogg så blir de totalt avklädda i debatten. I deras värld så betyder det att jag ljuger och är falsk då de i sin värld vet att de har rätt. Det verkar vara så självklart för dem att det inte ens behöver bevisas. De tror att de alltid har rätt som någon slags naturlag.

Det absolut sjukaste är att de anser att de har tolkningsföreträde på vad jag menar när jag skriver saker. Det säger allt om bredden och djupet på deras perspektiv. (Jag skrev det en gång till för att det är så sinnessjukt.)

Det är inget fel på deras egna berättelser om upplevelser utifrån deras små perspektiv. Jag läser någon ibland, men inte går jag inte och förklarar för dem att de inte fattar någonting om livet och att de är tomtar i tid och otid, även fast det är sant.

De däremot blir så oerhört provocerade av mina texter om mina upplevelser och slutsatser att de måste komma in och tjafsa.

De tror att de är duktiga på att argumentera och debattera när de bombarderar mig med frågor som aldrig tar slut, för när de inte får det svar de vill ha så frågar de samma sak igen, och igen, i hopp om ett annat svar. Ofta glömmer de också bort att de redan frågat någonting och redan fått ett svar, och börjar om med samma fråga för at de är så förvirrade.

När jag ställer en motfråga så möts jag bara med en ny fråga till mig, eller tystnad. Det är oförskämt och odemokratiskt.

De ser inte heller min självinsikt och hur jag ofta driver med mig själv. Anledningen till det är enkel. De saknar humor.

De tror verkligen att de kan det här med att tänka och argumentera. Och fantasierna lever och frodas då de alltid skiter i försvaret, för att de inte kan försvara sig, för att de aldrig har behövt göra det.

Det är därför det här vadet med dybban och hans lögnaktiga inlägg är så bra. Nu kan jag verkligen bevisa hur han konsekvent tänker fel, och hur det tillsammans med hans självgodhet och bristande erfarenhet kryddat med falskhet mynnar ut i en fet lögn.

Det ska bli mig ett sant nöje att visa det.

Kanske finns det också en liten chans att jag lyckas skaka om de små pojkarna så mycket att de tar nästa steg till en högre medvetandenivå. Då har jag gjort världen en god gärning.