Sengångare och sömngångare i PCA-finalen på Bahamas

PCAheadsup

En snorgärs vann 1,8 miljoner dollar. För sådana pengar kan man ha rätt roligt på Bahamas. Vilket jag antar att han och hans kompisar hade. Nog om det.

Så gott som hela bordet följde finalen via livestream när jag spelade poker i måndags natt. Jag gjorde samma sak.

Det är tur att man får se hålkorten för annars hade det varit löjligt tråkigt. En massa snorgärsar i solglasögon som spelar långsammare än skelettet i Beatlejuice, vad är underhållningsvärdet i det?

Det är humor på något sätt, men framförallt totalt förbryllande att alla snorgärsar spelar så långsamt. De som är vana vid att spela tolv bord samtidigt online och över tusen händer i timmen lyckas knappt komma över tjugo händer i timmen när de samlas vid ett bord för riktig poker.

Och framförallt så är det värdelös underhållning. De är alla helt menlösa och säger inte ett ord. Fortsätt drömma om mainstream-sponsring för det är allt ni någonsin kommer att få.

Tvåan Michael ”Timex” McDonalds ska tydligen vara väldigt bra på poker. Jag såg honom misshandla Ess-tio i klöver så att jag rodnade.

I övrigt såg jag inte ett enda bra spel. Det var bara en massa bånk och stånk innan floppen. När någon mot sin vilja fick se en flopp så var det som att se snorgärsar sprattla på land.

Jag kollade förvisso inte mer än cirka en timme. Men det räckte och blev över.

Varför spelar alla nätspelare så långsamt live? Ursäkta mig, men jag måste fråga igen.

På nittiotalet så hade fiskarna det tufft. Vi proffs kände alla varandra och valde oftast att inte boxa på varandra utan attackerar fiskarna skoningslöst istället. Men idag har fiskarna det ännu värre.

Livestreaming från ett finalbord med en fördröjning med trettio minuter betyder större underhållningsvärde för de som tittar på, men framförallt mer pengar till arrangören. Däremot verkar ingen ha tänkt på vad det betyder för spelet, integriteten och fisken.

Vinnaren Dominik Panka och tvåan Michael McDonald kollade sina sms mer än de kollade på bordet. De hade båda ett gäng kompisar vid railen som de sprang och diskuterade taktik med.

What. The. Fuck.

Det är inte poker längre. Det handlar om vem som har mest och duktigaste kompisar.

I stora turneringar i framtiden gäller det alltså att vara med i ett syndikat där du har ett helt gäng som kollar tells, jagar tendenser och så vidare.

Det är inte poker.

Det skadar integriteten.

Det röjer vägen för ännu värre samarbeten.

Tyvärr står det i kontraktet som alla måste skriva på innan turneringen början, att de måste visa hålkorten om de spelar på feature table eller når finalbordet. Ingen bryr sig då när det är tusen spelare emot honom utan kluddrar glatt på ett papper utan att läsa. Inget val finns förövrigt.

Fattar du hur sjukt det är att du tvingas ge bort avgörande information till snorgärsarna och deras gäng? Jag finner det riktigt motbjudande, och skulle förmodligen protestera genom att inte visa korten.

Det skulle resultera i varningar, straff och kanske till och med diskvalificering.

Vart är turneringspokern på väg?

Till slut så blir det väl så att man måste skriva på ett livslångt slavkontrakt till PokerStars om du vill spela en enda hand poker live eller på nätet.

Låter det absurt? Det tycker jag med.

Lika absurt som att du skulle tvingas lämna ifrån dig avgörande information i ett spel som enbart handlar om information utan att du får kompensation för det när livsavgörande pengar står på spel.